Jag har ju länge varit förtjust i Babylon 5, men Battlestar Galactica har inte blivit av. Det är ju generellt lite jobbigt att följa så här vansinnigt långa serier. Men i julas fick jag hela serien i en behändig bluray-box och då var det äntligen dags.

Battlestar Galactica är en nyversion av en gammal serie från sjuttiotalet som följer samma handling i stora drag. Mänskligheten lever på tolv planeter och har precis återhämtat sig från ett krig mot cylonerna, en ras av intelligenta robotar som människorna en gång skapade men som sedan gjorde uppror. När serien börjar visar det sig att cylons numera är så avancerade att de kan se ut precis som människor, och efter en infiltration lyckas de utplåna nästan hela vår ras på en enda gång. Bara en liten samling rymdskepp under ledning av det gamla slitna slagskeppet Battlestar Galactica lyckas komma undan, med en sammanlagd befolkning på några tiotusental människor. Där börjar resan mot den mytomspunna men förlorade ursprungsplatsen för människan: Jorden.

Liksom Babylon 5 var Battlestar Galactica till stor del planerad från början och många saker antyds redan tidigt i berättelsen för att sedan få en viktig betydelse några år senare. Men lika tajt som JMS berättande är det inte. Det märks att författarna ibland hittade på allt eftersom och vissa luckor fick fyllas i för att undvika de värsta logikmissarna. Ska man vara riktigt elak så blir det inte ens något riktigt slut på den huvudsakliga utgångspunkten från de första säsongerna, men i gengäld blir serien aningen mindre förutsägbar.

För att vara science fiction är Battlestar Galactica väldigt homocentrisk. Eftersom både människorna och cylonerna ser ut som, tja, människor, så blir det ingen dynamik mellan helt olika kulturer. Det görs några försök att utkristallisera de olika ursprungliga kolonierna som har olika social status, men vi kan glömma några invecklade politiska konflikter som mellan alla raserna i Babylon 5. Istället är det karaktärerna som är viktigast. Och det är nog det som driver serien. Även om handlingen kretsar kring skeppet hela tiden och återvänder dit till slut även om det görs avstickare, så hinner det hända väldigt mycket med karaktärerna under de år som historien pågår. Ändå har jag svårt att hitta en riktig favorit.

Pilotässet Kara ”Starbuck” Thrace är förstås lätt att gilla, då hon är allmänt oslagbar, kaxig och bråkig. Jag gillade också Tyrol och Cally, som har en sjysst dynamik genom berättelsen. Det finns också enstaka riktigt bra sidofigurer som den allmänt skumme lagvrängaren Romo Lampkin. Den vedervärdige Gaius Baltar är också en fascinerande usel människa. Ska jag välja ut någon speciell så är det nog Sharon, som spelas av fantastiskt söta Grace Park. Hennes roll blir snabbt väldigt (väldigt) komplicerad av olika skäl som jag inte tänker gå in på för att inte sabba spänningen.

En brist med serien är att det blir ganska enahanda. Det är i praktiken tre sorters konflikter som varvas om vartannat. Antingen anfaller cylonerna och nöter ner Galacticas utsatta resurser – särskilt i den första delen av serien när det nästan blir fysiskt jobbigt att se hur pressade de är. Eller också är det någon som siktar på någon annan med pistol – faktum är att praktiskt taget alla hotar någon med pistol vid minst ett tillfälle under serien. Eller slutligen är det en mer städad, personlig konflikt då någon säger upp sig från sin tjänst och folk befordras och degraderas till höger och vänster. Särskilt i det sista fallet blir det svårt att ta det på allvar när kapten Adama för sjuttioåttonde gången plockar av sig sina gradbeteckningar.

Trots det bjuder serien på några riktigt ordentliga överraskningar och massvis av välgjord action. Jag gillar också att karaktärerna på fiendesidan är nästan lika många och minst lika mångfacetterade som protagonisterna, och upplägget med att de ser ut som människor innebär ju förstås en hel del intressanta vändningar i sig när man får fundera på om en nykomling är den han eller hon utger sig för att vara…

Och helt medelmåttig kan den inte vara eftersom jag plöjde igenom stora delar av serien med fem-sex avsnitt om dagen när jag hade möjlighet. Jag hade inte väntat mig att den skulle mäta sig med Babylon 5 och kanske är det orättvist att ens jämföra. Men en bra och sevärd science fiction-serie är det definitivt.