Så var godisförrådet fullastat och jag är förberedd på en smärre armé av åttaåringar i hucklen. De brukar dyka upp vid påsk och halloween och när jag inte har något att bjuda på känner jag mig lite elak. För egentligen gillar jag att folk fortfarande skickar runt sina ungar för att tigga godis. Det är ett stycke barndomsnostalgi och en gnutta folkhem right there. Dessutom är det ju någon sorts socialt kontrakt. Själv sprang jag ju gata upp och gata ner för att fylla godispåsen när jag var i den åldern. Nu är det min tur att bjuda igen.