Jag såg Source Code idag, en riktigt trevlig film. Jag hade inte läst på överhuvudtaget och faktiskt blir upplevelsen ofta bättre då. Helt kortfattat handlar det om en pilot som vaknar upp i någon annans kropp. Väldigt snart händer en katastrof, men han återvänder till samma startpunkt och får möjligheten att försöka stoppa det hela. Lite som en blandning mellan The Matrix och Groundhog Day. Helt klart sevärd. Och så lärde jag mig att Jake Gyllenhaal skulle fungera ganska bra som Nathan Drake. Samma totalt standardiserade utseende.

Det här med tidsperspektiv och underliga filmer fick mig att tänka på Time Code, en film som jag såg på universitetskursen i mediadesign. Den är tämligen obskyr men har ett minst sagt intressant upplägg. Hela filmen är indelad i fyra rutor, splitscreen så att säga. I var och en av rutorna rullar en del av samma pågående handling, i realtid, på samma plats. Vi får följa ett gäng människor i Hollywood under en inte helt vanlig dag och det finns en del bra skådisar (Stellan Skarsgård och Salma Hayek) men det mest intressanta är just hur den är gjord. På något sätt har de fått fyra filminspelningar att fungera utan att störa varandra och helt utan klipp, och ibland är det hisnande att se hur två kameror är på väg att nästan mötas… och så händer något som flyttar uppmärksamheten på den ena och räddar situationen. Kanske inte något jag skulle se igen men väl värt att kolla minst en gång.