månadsarkiv: mars 2011

Goda och dåliga nyheter

Lämna ett svar

Mycket som händer i spelvärlden nu, och framför är det mycket dåligt som händer. Mega Man Universe, det där skojfriska klipp-och-klistra-projektet med bland annat Bad Box Art Mega Man, är nerlagt. Detta efter att Mega Mans pappa Inafune slutade på Capcom och en massa kritik mot spelet. Vi får se vad som händer med Mega Man Legends 3 som fortfarande inte är 100% bekräftat.

Även Sonys halvlovande onlinerollspel The Agency är nerlagt, samtidigt som stora delar av Sony Online Entertainment får gå. Det är kanske förståeligt eftersom vi inte fått se något av det på evigheter och då SOE:s övriga titlar gått dåligt på sistone, men alltid synd när spel man kikat på en längre tid försvinner. Tyvärr tror jag inte att Free Realms fyller det vakuumet, särskilt inte på Playstation 3. Konsol-MMO-döden fortsätter alltså… ... Läs hela texten

Två små besvikelser

Lämna ett svar

Jag testade två nya demo som har släppts på Playstation Store idag: Ghostbusters: Sanctum of Slime och Moon Diver. Båda är fyrspelaractionspel som bygger på gammal beprövad spelmekanik, i det första fallet spel som Alien Breed eller Chaos Engine, och i det andra fallet en ganska trogen tolkning av Strider. Det hade kunnat vara riktigt kul.

Men efter en stunds testande är jag inte alls särskilt nöjd. Ghostbusters är själlöst (ironiskt nog) och extremt taffligt. Stela miljöer, ett avlägset perspektiv, stel spelmekanik, praktiskt taget inga reaktioner på när man skjuter saker, otydliga vågor av fiender som mejar ner ens energi utan att man ser några indikationer på att man blir träffad, och en total brist på Ghostbusters-känsla. Visst är det okej att originalteamet har bytts ut mot en hoper nykomlingar men då ska de också ha lika starka personligheter för att det ska funka. Det här känns som en billig klon, typ som de där Disney-kopiorna som ofta ligger i reabackarna. Hade det hetat Ghosthunters hade jag inte alls varit överraskad. ... Läs hela texten

300 toppspel #12: Mega Man

1 svar

Mega Man
Format NES
Utvecklare Capcom
År 1989
Genre Plattform

”Han blinkar!” Det var min importspelande kompis Magnus mest imponerande intryck av det sprillans nya plattformsspelet som fortfarande inte hade hittat till Europa. Detta i en tid då all överflödig animation prioriterades bort i NES-kassetternas trånga innandömen. Men när jag äntligen fick spela det själv var det förstås inte det som var höjdpunkten. Mega Man var så nära perfektion det gick att komma, med en precision i kontrollen som fortfarande nog inte är överträffad. Det behövdes, för det var också ohygglosvårt och brutalt oförlåtande. Även om de ursprungliga sex bossarna gick att besegra med lite jobb (och gärna att man visste rätt vapen att använda) var Dr Wily-banorna ruggigt elaka. Jag minns att det diskuterades på skolgården om effektiva strategier men ingen kunde säga med säkerhet vad som var ett bra vapen mot Mega Man-kopian. Jag klarade det till slut, vilket är en av mina större spelmässiga bragder. Senare skulle tvåan överklassa del ett på samtliga punkter och bli det ultimata plattformsspelet men jag glömmer aldrig upplevelsen med det första Mega Man. ... Läs hela texten

En trave höjdarspel anlände

Lämna ett svar

Idag kom posten med min andel av Arkadtorgets Japan-deal, färska från den uppåtstigande solens land. De luktar aningen radioaktivt men jag borde överleva. Spelen är fyra riktiga höjdare som jag kom över för sammanlagt cirka en tusenlapp, och riktigt rejäla bitar. MVS-kassetter är i praktiken samma titlar som hemkassetterna till Neo-Geo fast i enklare höljen och annorlunda kortkontakter. Man får inte de hysteriskt snygga omslagen men i gengäld är spelen ruskigt mycket billigare och så finns det en del titlar som överhuvudtaget inte existerar i hemmaformat. ... Läs hela texten

När ens gamla tvätt blir arkeologi

Lämna ett svar

Det är avslappnande på något sätt att hålla på med arkeologi i World of Warcraft. Det finns hela tiden ett mål eller fyra och man kan sitta och göra det samtidigt som man håller på med något annat. Idag fick jag tvätten gjord i intervaller medan Laevyn satte sig på en längre flygtur tvärs över Kalimdor. Man behöver inte oroa sig för andra spelare som envisas med att stjäla ens noder (vilket är anledningen till att det mesta farmandet måste göras tidigt på morgonen), utan kan i lugn och ro vandra runt. Det enda egentliga hindret är fiender som råkar vara i närheten men för en rogue är inte det ett större problem. Bang, sap! ... Läs hela texten

Dungeon Fighter Online kommer till 360

Lämna ett svar

Det ytterst intressanta Dungeon Fighter Online har hittills varit en succé till PC. Spelet är en blandning mellan beat’em up och MMO, lite som Dungeons & Dragons: Shadow Over Mystara möter Diablo, eller ganska mycket som de faktiskt. Jag har tänkt testa det vid ett flertal tillfällen men det har inte blivit av. Men nu blir det kanske läge, då spelet ska släppas till Xbox Live Arcade. Det återstår väl att se hur pass beroendeframkallande och dyrt det kan tänkas bli, men visst låter det mums med ett mer involverat beat’em up! ... Läs hela texten

Ännu fler vaga löften om Darkstalkers

Lämna ett svar

Yoshinori Ono, producenten bakom Street Fighter IV och Super Street Fighter IV (och, eh, Capcom Fighting Jam), har ännu en gång hintat om att ett Darkstalkers kan vara i görningen. Han är själv ett ordentligt fan till serien, men det senaste släpptes 1997 och var ingen jätteframgång ens då. Trots att figurerna fortfarande är folkkära och att det har släppts en del återutgivningar (en till PSP-releasen och en till Playstation 2 och Dreamcast) är det därför rätt förklarligt att Capcom är tveksamma. ... Läs hela texten

300 toppspel #11: Leisure Suit Larry 6

2 svar

Leisure Suit Larry 6: Shape Up or Slip Out
Format PC
Utvecklare Sierra
1993
Genre Äventyr

Jag var aldrig riktigt förtjust i Sierras äventyrsspel, med ett undantag. Alla Questarna (King’s, Space, Police) var mer eller mindre ospelbara och tog sig oftast på alldeles för stort allvar, men Leisure Suit Larry tog inte något överhuvudtaget på allvar, vilket var tjusningen. Det och de fagra damerna förstås. Jag köpte samlingsutgåvan med alla fem spelen upp till del sex, en utgåva jag tyvärr var korkad nog att sälja senare. Larry 6 blev favoriten och det var ett högt nöje att strosa runt på hälsoklubben La Costa Lotta och försöka lista ut hur man skulle flörta med alla tjejerna (som sedan, förstås, förnedrade Larry på de mest brutala sätt). Tjejen som visade sig vara en man är förstås oförglömlig, liksom den nattliga bungiejumpen som går snett, för att inte tala om spanjorskan vars idé om en trevlig kväll innefattar tarmsköljning. Smaklös men ytterst rolig humor hela vägen. ... Läs hela texten

Experiment i tre dimensioner

Lämna ett svar

Att rita är kul, det har jag hållit på med länge. Det har dock sina begränsningar. När jag väl har fått ihop en hyfsad skiss börjar det besvärliga jobbet, att dra om alla linjer, färglägga och så vidare. Jag förstår varför pixelgrafik inte längre är standard, för det är ett himla pyssel att få ihop.

Som omväxling har jag därför börjat leka lite med 3D-modellering. Jag använder DAZ Studio, ett gratisprogram, och ett gäng billiga modelldelar för att experimentera. Och det blir väldigt snabbt uppenbart att det knappast är någon barnlek det heller. Att hitta rätt prylar att klä sin grundmodell i är en sak, men sen är det tusen och åter tusen saker att tänka på. Allt måste justeras in i detalj för att passa, något som lyckligtvis är relativt enkelt. Och även om kläderna ”fastnar” på figuren och följer i poseringen så är det massvis som kan gå snett. Rörliga plagg måste anpassas till rörelsen eller eventuell vind, det ser ju lite knäppt ut om håret flaxar i vinden men en mantel hänger rakt ner. Clipping förekommer precis överallt och är omöjligt att få bort, det går bara att minimera så gott det går. ... Läs hela texten

Herregud, jag är gubbe

3 svar

Det slog mig idag när jag stod på Clas Ohlson, även känt som gubbdagis. Jag hade plockat med mig kartonger för att sortera upp kvitton, plastfilm för att täcka om några hyllor, och ett set med skruvmejslar. Så rotade jag lite förstrött i en CD-realåda efter The Essential Billy Joel. Herregud, det är ett tecken. Jag är gubbe!

Jag föredrar att tillbringa min tid hemma. Jag tycker det var bättre förr. Jag har en rad kroppsliga skavanker som uppträder någon gång då och då. Jag blir varsam när jag passerar ett gäng skräniga ungdomar, särskilt på kvällen. Jag lyssnar på Dire Straits, Billy Joel, The Beatles och Meat Loaf. Jag har precis börjat träna mig i att använda käpp (om än en käpp som är anpassad specifikt för att spöa svärdsmän). Det är banne mig bara en basker och en folkilsk liten terrier som behövs för att jag ska vara representativ för den genomsnittliga halvpigga sjuttioåringen. ... Läs hela texten