månadsarkiv: juli 2016

Baba Yetus mindre kända syskon

Allt som har någon som helst koll på spelmusik känner väl till ”Baba Yetu” vid det här laget? Christopher Tins fenomenala kördänga är över tio år gammal, men blev inte känd för de större massorna (inklusive mig) förrän den vann en Grammy, som första spelmusik att göra det. Men jag hade inte reflekterat mer över det och insåg inte att Tin har hunnit komponera både en och två separata skivor (därav den första som vann den faktiska Grammyn eftersom spelsoundtracket för Civilization IV inte var aktuellt). Vi snackar alltså om tjugotvå stycken av potentiell ”Baba Yetu”-nivå, som ändå är relativt okända. Så kan det inte få förbli. ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong två

Säsong ett kretsade i stort sett kring Ned Stark, som ett led i det stora bedrägeriet som skulle få oss att tro att han var huvudpersonen. I säsong två märker vi tydligare hur många som är inblandade i det här spelet, och det blir många vägar att följa, och ännu fler nya ansikten. Nu blir det förstås en hel del spoilers av hela säsongen och har du inte sett fram till säsong sex bör du nog undvika det här, eftersom jag kommer att jämföra en hel del med vad som hände senast. Jag kan börja med lite allmänt, för att inte börja avslöja saker på förstasidan. Produktionsvärdena är högre, men fortfarande är det oerhört långt från den senaste säsongen som bitvis kändes som långfilm uppdelad i timslånga avsnitt. När Robb håller på med sina erövringar är det mest en handfull gubbar i en skog, så klipp, och så en massa döda på ett fält. ... Läs hela texten

Ikimono-gakari: Hajimari no Uta

Efter att ha gillat det mesta av Newtral var det inget snack om saken: jag behövde mer Ikimono-gakari! Så jag beställde en trave skivor för att fylla ut det mesta av diskografin, och har börjat lyssna på dem utan någon särskild ordning.

Hajimari no Uta är deras fjärde skiva och överlag extremt välproducerad med fräscht, livfullt komp kryddat med en hel del av både stråkar och munspel. Skivan börjar och slutar med ”Hajimari no Uta ~ Toi Sora Sunde” och ”Ashita e Mukau Kaerimichi”, som båda är riktigt vackra ballader som växer på slutet, och den senare blev också en naturlig övergång till ”Aruite Ikou” som inledde nästa skiva. Annars kan jag nästan konstatera att det är för mycket av det goda – stora delar av skivan är välgjorda gitarrballader som är aningen identitetslösa. ”How to make it” och ”Tenohira no Oto” skapar lite mer omväxling med lite mer fart, särskilt den senare som låter en av killarna i bandet sjunga med i en fräsch duett. Den kaxiga ”Akizakura” med munspelskomp står också ut. ... Läs hela texten

Lego Volkswagen Beetle (10252)

Egentligen skulle man kunna köpa allt i Legos Creator Expert-serie och veta att man blir nöjd. Förutom modulhusen som är i en klass för sig tenderar också alla fristående fordon och byggnader att vara mästerverk. Så också den här beetlen – folkan – bubblan – vad man nu vill kalla den. Den fick mig att köpa den likaledes utmärkta VW T1 Camper Van som ursprungligen släpptes för fem år sedan, så det hade varit en stor besvikelse om den inte hade levererat. Men som den levererar! ... Läs hela texten

Massor av spelfigurer på gång

medicom_link

Samtidigt som San Diego Comic Con pågår också Wonderfest i Japan och massor av figurer har utannonserats även där. Störst och dyrast är den här poserbara Link i 50-centimetersklassen, designad förstås efter Breath of the Wild, som kommer att kosta 28000 yen eller runt 2500 kronor.

Men mycket annat är också på gång. En Figma-version av Link (från Twilight Princess) följs av en Zelda. Samus kommer också som bekant få en ny variant baserad på Metroid Prime 3 snarare än Other M. Goodsmile släpper också Figma-figurer av huvudpersonen från Persona 5, huvudpersonen från Persona 3, Ulala från Space Channel 5 och omslagsfiguren från Bloodborne. ... Läs hela texten

Tillbaka i den bästa Transformers-eran

Även om jag är ett stort fan av Transformers, så är det tydligen inte ”rätt” Transformers för de flesta. Den stora majoriteten fans växte upp med tv-serien, och läste möjligen serietidningen på sidan om. Och tv-serien varade egentligen inte särskilt länge. Det var två säsonger, sedan filmen, sedan ett stort tidshopp för att fortsätta med filmens karaktärer. Sen rann det mesta ut i sanden. I Japan fortsatte tv-serien som en ren anime, i ett par säsonger till. Men de allra flesta fansen har starkast band till originalgänget: Optimus Prime, Bumblebee, Starscream, Megatron, Soundwave, Ironhide, Ratchet, Grimlock, och så vidare. ... Läs hela texten

Löjligt snygga figurer på SDCC

San Diego Comic Con härjar igen, och även om mässan generellt brukar bjuda på många imponerande nyheter verkar det inte finnas några gränser längre. Jag har redan beklagat mig över att Hot Toys kränger ut fotorealistiska samlarfigurer i 3000-kronorsklassen ungefär tre i månaden, och det verkar inte ta slut den närmaste tiden. Men även andra ger sig på tåget med enormt detaljerade figurer i skala 1:6 (eller skala 1:4), så det lär knappast bli billigare framöver.

Och det kanske är bra. Med så många sensationella figurer går det inte att välja. Troligen blir det ingen av dem, för jag har redan tillräckligt mycket att lägga mina pengar på. Men dregla kan man. ... Läs hela texten

Nintendos revolution, tio år för sent

Den kallades Revolution, konsolen som skulle bli Wii. Det slutliga namnet blev inte lika pampigt och egentligen ganska fånigt, men den lyckades i alla fall revolutionera spelmarknaden för ett tag och dra in helt nya spelare. Sen kom det av sig, och även om Wii sålde lika mycket som Xbox 360 och Playstation 3 tillsammans, så var den praktiskt taget död efter två år. Det var en fluga. En framgångsrik sådan, men ändå en fluga.

Och nu är det alltså dags igen. Pokemon Go har inte funnits ute i en vecka men är redan föremål för aftontidningsuppslag, otaliga nyheter, ett närmast oändligt antal inlägg i sociala medier och ett antal riktade kampanjer, där både försäljare av mobilladdare och lyckliga Pokegym-platser sett till att hoppa på tåget. Och de är inte ensamma. Jag var ute ännu en gång. Häromdagen blev det en lång kvällspromenad som slutade med en Clefairy nere vid dansbanan, men annars inga stora fynd. Idag blev det ytterligare en promenad som var tänkt att gå runt kvarteret men jag gick ”fel” och hamnade i bostadsområdet intill. Där gjorde jag ett försök att besegra ledaren i den lokala kyrkan, men min halvklena Vaporeon lyckades inte, åtminstone inte med att vilt trycka på svag attack. ... Läs hela texten

Första intrycken av King of Fighters XIV

Det går knappt att beskriva hur tillfredsställande det är att se den klassiska SNK-loggan tona fram. Inget Playmore, inga undanflykter. SNK är tillbaka med besked, och bara det faktum att de har släppt ett demo, över hela världen, innan spelet ens släpps, är långt från den gamla tiden. Visst, Neo-Geo-spel hittade hit (eller till arkadhallarna åtminstone) i ganska god ordning, men varenda spel under den knaggliga Playstation 2-eran dröjde månader eller ibland år, och till Playstation 3 släppte de två spel varav ett bara var en beta. ... Läs hela texten

Ut och spela så du får lite frisk luft!

För en gångs skull tänkte jag inte vara den sista att hoppa på en trend, eller låta bli bara för att vara tjurig. Så när Pokemon Go släpptes officiellt i Sverige igår skaffade jag det direkt. Om inte annat för att veta varför det helt plötsligt börjar springa en massa folk utanför mitt fönster.

Igår var det lite rackligt och det gick inte att spela i praktiken förrän framåt kvällen, men idag fungerade det rätt bra. Det hakade upp sig och behövde startas om en gång – det märks att det här inte är utvecklat direkt av Nintendo, som aldrig skulle tillåta såna problem. Men Nintendo skulle heller aldrig kunna dra ihop resurserna för att göra något sånt här. Det behövdes ett samarbete med Google via avknoppade Niantic, och tillgång till GPS, och framför allt Googles enorma kartdata, för att kunna få det att fungera. ... Läs hela texten