månadsarkiv: mars 2017

Street Fighter EX återvänder! (inte)

Ack, nu är den här, åtminstone i Japan, dagen då inget går att lita på. Och Arika har lagt ner ohyggligt mycket möda på ett aprilskämt som visar en modern tolkning av tre av de egna figurerna från Street Fighter EX: Kairi, Hokuto och Garuda. Visst är det stelt och inte supersnyggt modellerat men ändå, att sätta ihop rörelsemönster och återskapa mycket av tre karaktärers specialare är extremt mycket arbete i onödan.

Det ryktades att Garuda skulle vara en av nykomlingarna i Street Fighter V vilket vore fullständigt befängt då han är en dundertrist karaktär, men annars hade jag faktiskt gärna sett några EX-figurer dyka upp som gäster. Hokuto, Pullum och Darun är fortfarande favoriter, även om koncepten delvis har använts redan i andra sammanhang. ... Läs hela texten

Och så Rock

Den sista av de fyra nya King of Fighters-karaktärerna var Rock, som gömde sig lite lömskt i silhuetten. Som huvudperson i Garou var han en extremt cool figur att spela med, men eftersom spelet utspelade sig senare i tidslinjen var SNK alltid tveksamma till att ha med honom i de reguljära spelen (vilket dock inte gällde crossovers). Men nu är det rule of cool som gäller, och om Geese kan leva igen så kan Rock vara gammal nog att slåss. Han verkar också ha kvar sin arsenal av reverals, sin Burning Knuckle-variant, Double Reppuken, det Geese-inspirerade kastet och förstås superattackerna. Och nu blir det ännu svårare att välja ett team … ... Läs hela texten

På väg genom The Ringed City

Ack ja, ny Dark Souls-expansion innebär nya sätt att dö och nya uppfunna svordomar. The Ringed City är den sista delen av Dark Souls överhuvudtaget (tills Namco-Bandai lejer ut serien till typ CyberConnect) och det är som om allt ska vara extra jävligt. Det tar en minut innan det första rejäla bakhållet. Sen en ny typ av fiende som helt enkelt är en jättekanon som tvingar dig att leka Solid Snake bakom skydd. Sen några allmänt tunga motståndare, sen en rejäl omgång med jättekanoner kombinerat med ett giftträsk. Jajamen. ... Läs hela texten

Real Bout släpps igen

Timingen är kanske inte den bästa, med tanke på att både Dark Souls 3-expansionen och det superheta indiespelet Rain World släpps imorgon, men samma dag kommer också en PS2-konvertering i form av Fatal Fury: Battle Archives vol 2. Bakom den här knepiga titeln gömmer sig tre spel:

* Real Bout Fatal Fury, som var en ny vändning för serien som återanvände mycket material från Fatal Fury 3 (faktum var att själva kassetterna återanvändes vilket förklarar varför mycket av grafiken är likartad) men introducerade en del nya grejer, som att kunna vinna på ring out för första och sista gången i serien. Det var också spelet där Geese Howard dog. Nu är han förstås så populär att något sådant inte hindrar honom från att dyka upp igen, men det var grunden för den riktiga uppföljaren Garou: Mark of the Wolves, som är ett av tidernas bästa fightingspel, så … ... Läs hela texten

Transformers: The IDW Collection Phase Two #5

Del fem av den här fenomenala seriesamlingen släpptes i början av månaden, men efter distributionsproblem (som visade sig vara snabbt åtgärdade) panikbeställde jag den direkt från USA. Nu råkade jag samtidigt beställa ännu en Combiner Wars-figur, Getaway, vilket råkade vara en ett lyckligt sammanträffande, så helt onödigt var det inte. Hur som helst, den här boken samlar serien ”Primacy” som är den tredje serien av historiska berättelser som släpptes parallellt med de ordinarie Robots in Disguise och More Than Meets The Eye. ... Läs hela texten

Linda och Valentin: Samlade Äventyr 7

Efter tre år är det äntligen dags för finalen av den här gamla hedervärda serien. Vi minns dem väl i huvudsak från åttiotalet, men faktum är att Linda och Valentin har givits ut kontinuerligt i fyrtiotre år och den sista delen kom så sent som 2010. Så även om Alvglans eller någon annan hade fortsatt utgivningen efter ”Hotet mot ultralum” så hade de inte kunnat få ut en svensk översättning så mycket snabbare. Nu blev det alltså istället Cobolt som fullföljde vad Carlsen och Alvglans aldrig lyckades med: att ge oss hela serien om Linda och Valentin. ... Läs hela texten

Äntligen är Rock Band komplett

Tack vare en svindlande inkompetens från Sony Europas sida har det tagit sexton månader, men nu har Harmonix äntligen kunnat uppfylla sitt löfte: alla som exporterat låtar från Rock Band, Rock Band 2, Rock Band 3, Lego Rock Band och Rock Band: Green Day har nu tillgång till all* den musiken i Rock Band 4, praktiskt taget gratis (det var en avgift för Rock Band 3 men å andra sidan kollades inte ens om man äger spelet). Vi snackar hundratals låtar som går att spela vidare på, tillsammans med att nästan alla gamla instrument fungerar, även Guitar Hero-diton. Det är banne mig en service som heter duga! ... Läs hela texten

På jakt efter storheten med Nier

Efter Horizon är det svårt att uppskatta ett till äventyr med robotar som tagit över en postapokalyptisk värld. Kanske är det därför jag inte riktigt har sett det stora med Nier Automata, som fått sanslösa betyg. Visst, att spelet börjar med att svepa genom shoot’em up-sekvenser var ohyggligt fräscht, och det är extremt skarpt, polerat och som vanligt för Platinum, extremt komplext. Men sen råkar jag dö lite väl snabbt på den första bossen – och får börja om från scratch. Visst, det gick mycket snabbare andra gången men det var ändå en lite dålig början på relationen. ... Läs hela texten

Recension: Horizon: Zero Dawn

Hur gör man årets mäktigaste spel? Ja, att börja med en gigantisk öppen värld brukar vara standardingrediensen. Men det spelar ingen som helst roll om den inte sedan är fullpackad med intressanta uppdrag, bra utforskning, spännande karaktärer och så gärna en bra historia också. Själv är jag dödligt less på allt vad pangpang heter, så 95% av den här genren får mig att somna. Men en kaxig hjältinna med pilbåge som slåss mot robotdinosaurier var tillräckligt för att jag skulle vakna till igen. Ändå var det nära att jag hoppade över det, den här brutala spelvåren. Nu passade jag istället på att köpa det tillsammans med min nya Playstation 4 Pro, och tur var väl det. Det här är nämligen ett spel som ingen får missa. ... Läs hela texten

Franka Samlade Äventyr 1: Draktänderna

Efter Linda och Valentin, Yoko Tsuno och en massa serier som jag inte kikat närmare på har Cobolt Förlag nu börjat ge ut en annan gammal albumserie, nämligen Franka. Det är något av ett sammanträffande att jag återförenas med Franka samtidigt som jag spelar Horizon: Zero Dawn, som även det är ett holländskt äventyr med en rödhårig hjältinna.

Förutom att båda har rejält med skinn på näsan upphör dock likheterna där. Franka började som någon vagt definierad sekreterare åt en reguljär detektiv men blev snabbt seriens egentliga stjärna. De första albumen var mer orealistiskt tecknade men när de hade kommit till den här historien var stilen mer detaljerad och mer lik Hergés klara linjer. Samma utveckling kan ses i både Linda och Valentin och i Yoko Tsuno (och förvisso även i Tintin), och jag har för mig att samma sak även gällde exempelvis Peyos Johan och Pellevin. ... Läs hela texten