300 toppspel #62: Mega Man 2

Mega Man 2
Format NES
Utvecklare Capcom
År 1990

Mega Man var ett lysande spel på många sätt och framför allt skapade det en stadig grund med en perfekt spelkänsla. Men Capcom är ökända för att alltid göra saker bättre i spel två, och Mega Man 2 var det första och kanske bästa exemplet på det. Många oväsentliga idéer som poängsystem och brist på lösenord eller sparfunktioner plockades bort, medan standarden för hela serien med åtta bossar och sedan Wily-banor etablerades. Men det som gör Mega Man 2 till det bästa i serien och ett av de allra bästa spelen någonsin är faktiskt att det är relativt enkelt. Det har fortfarande sin beskärda del av oväntad, bråd död, men i gengäld finns det ultimata vapnet mot allt, Metal Blade. Det är lite ironiskt att det var ett vapen som tog bort Mega Mans grundläggande begränsningar som gjorde spelet så bra. Förutom att Mega Man 2 är så väldesignat att det fortfarande känns grafiskt fräscht har det också ett av tidernas bästa spelsoundtrack, där varenda ljudslinga är en etablerad klassiker.

Som en personlig anekdot kan jag också nämna att Mega Man 2 blev en jättehit på skolgården, och tioåriga jag och mina kompisar sprang runt och lekte Mega Man hela dagarna. Jag var alltid Crash Man, av någon anledning. Kanske för att han hade allra bäst musik eller för att det är förbaskat coolt att ha borrar som händer och ändå skjuta bomber. Det spelet, tillsammans med Super Mario Bros 2 och Super Mario Bros 3, blev också starten på mitt seriösa ritande. Så jag har en del att tacka Capcom och Keiji Inafune för.

Det här inlägget postades i Retro, Spel och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Ett svar till 300 toppspel #62: Mega Man 2

  1. Erik Malm skriver:

    Mmm… fram till att Classic Collection släpptes till PS2 var MM2 faktiskt det enda MM-spel jag ägt ett (lagligt) exemplar av, och därmed antagligen den del jag spelat mest. Jag föredrar ettan (domedagsstämningen, som jag antar mest berodde på svårighetsgraden) och fyran (charge shots!), och den där uppsättningen väggkanoner som bara kunde förstöras med Crash Bomb var ett otyg, men visst är ”Dr. Wily no Nazo” en klassiker.

    Här introducerades exempelvis den fiendefyllda men ändå lättforcerade skogen (Wood Man, Sting Chameleon, Web Spider) och undervattensbasen med sina stickiga sjöborrar och tåliga plåtfiskar (Bubble Man, Dive Man, Launch Octopus, Bubble Crab, Duff McWhalen).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.