Kategoriarkiv: Xbox Series X

Semesterbilder från Elden Ring

Spoilervarning!

Jag tog ledigt måndagen för att spela extra mycket Elden Ring, och det blev närmare trettio timmar den här första helgen. Och ändå är jag inte i närheten av att vara klar. Som jag redan konstaterat är det sanslöst öppet, och jag älskar hur jag kan ta mig runt nästan vart som helst. Och det mest fascinerande är att det inte nödvändigtvis är fel väg att gå. Ibland hittar jag någon väldigt märklig passage genom att hoppa ner från en balkong, och så visar det sig vara rätt ställe. Eller en extraboss någonstans. Det belönar mitt utforskande på ett sätt som jag egentligen inte upplevt någon annanstans, ens i World of Warcraft. Samtidigt, eftersom det trots allt är ett spel som skickliga Youtube-gurus kommer att spela igenom på level 1 om ett litet tag, så är det oftast genomförbart om man är försiktig eller bra på att fly till häst. Skillnaden i skada är inte så gigantisk att det är omöjligt, till skillnad från om man till exempel skulle försöka slåss mot en level 60-fiende i just World of Warcraft på level 20. ... Läs hela texten

Elden Ring är öppet på riktigt

Extremt tidigt i spelet, men dygnsrytmen skapar en del fantastiska scener.

Wow. Eller kanske, WoW. Jag spelade Elden Ring över tio timmar igår och upplevelsen hittills är omtumlande. Även om spelet har lite tydligare pekpinnar vart man förväntas gå som nybörjare så har det en vidöppen värld, inte minst tack vare möjligheten att hoppa och rida. Så jag avvek snabbt från den rekommenderade vägen och har hittat platser jag aldrig kunnat föreställa mig. Nu vill jag förstås inte spoila vad som finns, men låt mig berätta i väldigt vaga termer.

En väldigt uppenbar del av den här världen är de enorma gyllene världsträden, eller Erdtrees. Jag bestämde mig för att komma fram till ett av dem, och väl där hittade jag en ruin i närheten. Där kunde det kanske finnas en liten dungeon, tänkte jag, men passagen ledde snabbt till en helt annan omgivning, mer intensivt fantasifull och magisk än något i Dark Souls. Det är just där tankarna gick till World of Warcraft. Fienderna var uppenbart svårare men ändå hanterbara när jag var väldigt försiktig, och vägen gick vidare över öppna ytor där jag bombarderades av prickskyttar. Till slut hittade jag en av spelets valfria passager som måste öppnas med nycklar, lite som Dark Souls 2 och dess Pharros Lockstones. Jag behövde två, så jag fick återvända lite senare. Men passagen tog mig till en helt annan del av världen än det ganska gemytliga Limgrave i början. ... Läs hela texten

DLC-vånda över King of Fighters XV

Nu när hela karaktärsuppsättningen för King of Fighters XV är spikad har SNK börjat hypa annat, som den exklusiva Garou-outfiten för Terry som man får om man förbokar spelet:

Och den ser mycket riktigt cool ut. Det kommer även en till Leona som ersätter hennes bedrövliga moderna behå+byxor med den klassiska jacka+shorts-kombinationen. Eftersom jag spelar både Terry och Leona vore det helt klart önskvärt.

Problemet med den här typen av lockprylar är förstås att de är tänkta att få folk att köpa spelet så snart som möjligt. I vanliga fall hade det kanske inte varit ett problem, men King of Fighters XV släpps i samma veva som Elden Ring, och det finns inte minsta lilla chans att jag kommer att prioritera SNK över From i det här fallet. Därför är det rätt korkat att köpa ett spel dag ett som jag inte kommer att spela förrän jag tröttnar på Elden Ring (cirka 2024 eller så). Men då vet jag inte om jag kommer att kunna få tag på Terry- och Leona-kostymerna och därmed kommer spelet att vara sämre för mig när jag väl skaffar det. Vilket i sin tur leder till att jag blir mindre motiverad att köpa det alls. ... Läs hela texten

Outcast är tillbaka… igen!

Det känns som att det här spelet aldrig ger upp. Outcast är förstås en kultklassiker som byggde mycket på sin fenomenala teknik när det släpptes 1999, och kort därefter jobbade Appeal på en uppföljare till Playstation 2 som såg ännu mer makalös ut. Men spelet blev aldrig färdigt och Appeal försvann. Spola fram till 2013 då de gjorde ett nytt försök med en remake via Kickstarter … som misslyckades. Trots det så släpptes ändå en uppdaterad version av originalspelet 2014. Som konstant är på rea och i princip skänks bort. ... Läs hela texten

Summer Game Fest

Geoff Keighleys Summer Game Fest inledde det som traditionellt brukar ha varit E3-veckan, med en hel drös nya spel … och en ännu större drös extremt trista uppdateringar av befintliga spel med någon crossover här och där. Det fanns dock en hel del spännande.

Tiny Tina’s Wonderlands är en spinoff på Borderlands med fantasyinriktning men fortfarande massor av skjutvapen. Ointressant för mig, men säkert intressant för andra.

Att se SNK visa upp ett spel som andra titel på en spelvisning är vi inte bortskämda med, och Metal Slug Tactics såg faktiskt väldigt mysigt ut. Det isometriska perspektivet med klassiska pixlar passar faktiskt perfekt. ... Läs hela texten

Recension: It Takes Two

Jag har spelat plattformsspel i trettiofem år. Hundratals spel på nästan lika många format. Jag har spelat som i princip allt man kan tänka sig, från rörmokare och igelkottar till små babydrakar och illgröna kaniner till … vad det nu ska föreställa man är i Knytt. Men det behövdes ett plattformsspel av Josef Fares för att jag skulle få spela en plattform.

Det är förstås inte allt man spelar, och inte heller den enda genren. It Takes Two är i grunden ett plattformspusselspel för två spelare (och enbart två spelare, precis som i A Way Out), men det byter genre och stil helt naturligt från område till område. Där de flesta pusselspel skulle införa en spännande spelmekanik och sedan bygga hela spelet på det, bjuder It Takes Two på nya idéer och kreativa upplägg minst varje halvtimme. Jag har sällan sett något så varierat och underhållande utanför de allra bästa Mario-spelen. ... Läs hela texten

How to catch all the re-released Neo-Geo classics

(updated 20-10-01)
Despite once being the most expensive, exclusive and elusive console, Neo-Geo is now actually the most ever-present classic format available to any modern gamer. As of September 30th 2020, 109 of the 148 official Neo-Geo titles listed on neo-geo.com have been re-released on at least one modern format. Now, I’m not generally counting any re-releases for Playstation 2, Playstation 3, Xbox 360 or Wii, because at this point they are probably as hard to find as an original MVS title (if possibly cheaper).

While we’re about to get new consoles, both are backwards compatible so the library should theoretically port over to Playstation 5 and Xbox Series S/X.

With that in mind, the best place to get the biggest Neo-Geo library is the Switch or Xbox. Both have access to all 104 currently available ACA Neogeo titles, but only the Switch (and PS4) has the remastered version of Windjammers. Consider this the master list of available games (bolded are the major classics):

Switch and Xbox ACA Neogeo titles
2020 Super Baseball
3 Count Bout
Aero Fighters 2
Aero Fighters 3
Aggressors of Dark Kombat
Alpha Mission II
Art of Fighting
Art of Fighting 2
Art of Fighting 3
Baseball Stars Professional
Baseball Stars 2
Big Tournament Golf/Neo Turf Masters
Blazing Star
Blue’s Journey
Burning Fight
Crossed Swords
Cyber-Lip
Fatal Fury
Fatal Fury 2
Fatal Fury 3
Fatal Fury Special
Football Frenzy
Galaxy Fight
Garou: Mark of the Wolves
Ghost Pilots
Gururin
Karnov’s Revenge
King of the Monsters
King of the Monsters 2
Kizuna Encounter
Last Resort
League Bowling
Magical Drop II
Magical Drop III
Magician Lord
Metal Slug
Metal Slug 2
Metal Slug 3
Metal Slug 4
Metal Slug 5
Metal Slug X

Money Puzzle Exchanger
Mutation Nation
NAM-1975
Ninja Combat
Ninja Commando
Ninja Master’s
Over Top
Pleasure Goal
Power Spikes II
Prehistoric Isle 2
Pulstar
Puzzle Bobble
Puzzle Bobble 2
Puzzled
Ragnagard
Real Bout Fatal Fury
Real Bout Fatal Fury 2
Real Bout Fatal Fury Special

Riding Hero
Robo Army
Samurai Shodown
Samurai Shodown II
Samurai Shodown III
Samurai Shodown IV

Samurai Shodown V
Samurai Shodown V Special
Savage Reign
Sengoku
Sengoku 2
Sengoku 3
Shock Troopers

Shock Troopers 2nd Squad
Soccer Brawl
Spin Master
Stakes Winner
Stakes Winner 2
Street Hoop
Strikers 1945 Plus
Super Sidekicks
The King of Fighters ’94
The King of Fighters ’95

The King of Fighters ’96
The King of Fighters ’97
The King of Fighters ’98
The King of Fighters ’99 ... Läs hela texten

Eiyuden Chronicle – Suikoden är tillbaka!

Så blev det äntligen dags. Mannen som ursprungligen skapade Suikoden, Yoshitaka Murayama, följer sin tidigare kollega IGA och startar eget för att kunna skapa en andlig efterföljare till Konamis övergivna serie. Eiyuden Chronicle är på många sätt en modern tolkning av Suikoden II, med ett liknande stridssystem och med hundra hjältar istället för de 108, och med en stil som påminner om hur Octopath Traveler uppdaterade den klassiska rollspelsestetiken från 16-bitarseran.

Med sig på tåget har Murayama fått Junko Kawano, som designade karaktärerna i Suikoden I och IV (visserligen de sämre spelen, men designerna var det inget fel på). För musiken står bland andra Motoi Sakuraba (Tales of, Star Ocean, Dark Souls) och Michiko Naruke (Wild Arms-serien). Man har också tagit hjälp av IGA för att utforska fördelarna och bristerna med crowdfunding, och har levererat en extremt genomtänkt Kickstarter-kampanj.

Det är förstås inte bara jag som är superpeppad på ett nytt ”Suikoden”, och efter ett dygn har man mosat den ursprungliga aspirationen tre gånger om och samlat ihop över 16 miljoner kronor. Det innebär att spelet kommer att ha bland annat matlagningsminispel, fiskespel, konsolversioner (på rimliga format 2022), och översättas på flera språk. Trots framgångarna är det rätt uppenbart att det även finns finansiering på annat håll, men om inte annat har det här spelet visat klart och tydligt att intresset för Suikoden är extremt starkt.

Fast nu är det alltså inte Suikoden utan Eiyuden Chronicle. Precis som när Bloodstained ersatte Castlevania kommer det här att bli spelet att följa framöver, och förhoppningsvis lyckas det nå minst lika högt. Det här spelet rusade i alla fall allra högst upp på min hypelista och det ska mycket till för att något annat spel ska komma i närheten.

Inte E3 2020: Xbox-visningen

Aningen försenat av diverse omständigheter blev det äntligen dags för Microsoft att hålla sin ”konferens”, Xbox Game Showcase. De har minst lika mycket som står på spel som Sony inför den här hösten, om inte mer, eftersom Xbox One tappat ordentligt med fart. Och de levererade en riktigt trevlig omgång med presentationer, som dock började med träige Geoff Keighley i menlösa diskussioner med olika Youtube-”personligheter” där ingen egentligen tyckte om Halo. Fast den första timmen bjöd ändå på några nyheter, så jag inkluderar den här.

Dragon Quest 11 kommer till Xbox Series X i upphottad version. Ännu mindre hett än GTA5, och gudskelov öppnade inte Microsoft själva med det. Ett helt nytt spel är däremot Exomecha, ett förstapersonsskjutaspel som dock har lite sjyssta designval som inkluderar att typ allt är designat i krom, att man man köra fordon och diverse mechas, och att det finns en eldsprutande drake. Det är F2P och garanterat inget jag kommer att spela, men hyfsat fräscht ändå. Sen visades också Watch Dogs: Legion igen och… snark.

Ett annat helt nytt spel var Echo Generation, ett voxelaktigt dragbaserat rollspel i ett postapokalyptiskt Kanada. Det har en viss charm, troligen inget för mig men också trevligt. Och slutligen Hello Neighbor 2, en uppföljare till ett spel jag helt har missat (tydligen något Youtube-fenomen). Den stora nyheten på den här första timmen var dock Balan Company, en ny studio inom Square-Enix, som leds av Yuji Naka och Naoto Ohshima, två gamla Sega-rävar. Och deras första spel känns verkligen inspirerat av gamla Sonic och framför allt Nights. I Balan Wonderworld (inte Wonderland som Geoff envist hävdade) får man spela massor av olika figurer som var för sig också har olika dräkter med olika förmågor. Det öppnar för ett varierat plattformsspel. Men ännu roligare var det starka musikaltemat, som jag verkligen inte hade väntat mig. Kanske inspirerat av Super Mario Odyssey, men det tackar jag bara för.

Sen blev det dags för den riktiga visningen och vad annat än Halo Infinite kan inleda en sådan? Och … det ser väl ut som Halo? För mig som inte spelat de här spelen sedan Reach verkade det väldigt klassiskt i sitt upplägg, nästan bakåtsträvande. En nyhet är en grepparm, som de flesta spelen verkar ha numera. Men det är inte överväldigande snyggt och jag undrar om det inte är en nackdel, åtminstone för inbitna fans, att man vill släppa spel även på Xbox One. Sen visades också State of Decay 3 och nästa Forza, vilka är totalt ointressanta.

Rare hade dock en nyhet, och då måste man lyssna upp. Everwild är lite svårdefinierat så här långt. Det var väldigt snyggt och har ett shaman-tema, med en rad karaktärer som tillsammans utforskade naturen, helade djur och kallade på gudar. Designen var fantastisk och det hade en väldigt trevlig stämning. Om det är något onlinegrejs som Sea of Thieves lär jag inte orka bry mig, men skulle det mot förmodan vara solospel vill jag nog testa. Det verkar dock långt bort, som deras förra spel när det först visades.

Sen var det en del vi redan kände till. Dontnods Tell Me Why hade en lång bra trailer och fortsatte ett väldigt tydligt mångfaldstema: Tell Me Why handlar om en transkilles traumatiska bakgrund, och att döma av Life is Strange-spelen borde det bli en höjdare. Ori and the Will of the Wisps kommer att släppas i en upphottad version på Xbox Series X som kör spelet i 4K och smått vansinniga 120 fps, vilket lär göra ett snyggt spel ännu snyggare. Sen kommer en expansion till Obsidians The Outer Worlds och så visades en till trailer på det märkliga Älskling Jag Krympte Barnen-spelet Grounded, där man med viss självironi konstaterade att det inte är vad Obsidian är kända för. Det fick vi dock ett exempel på med Avowed, ett regelrätt förstapersonsrollspel med magi och svärd och sånt. Det är förmodligen lika långt bort som Elder Scrolls 6, men något att vänta på.

Ännu en ny titel var As Dusk Falls, som verkar bli typ en interaktiv serie med lätt animerade stillbilder – ruggigt snygga sådana – i ett drama som utspelar sig i sydvästra USA. Ninja Theory dök upp för att prata om Hellblade 2 som verkar långt borta då man inte visade något alls nytt. Även Doublefine dök upp för andra gången med Psychonauts 2, som nu verkar mer komplett och kommer att ha sång av Jack Black. Spelet känns som en levande Beatles-video av det mer psykedeliska slaget. Och så ytterligare en trist uppkonvertering: Destiny 2 kommer till Xbox Series X. Snark.

Därefter visade Microsoft upp en lång rad av ”exklusiviteter”, men det visade sig vara ”console launch exclusives”, som alltså troligen bara innebär att de släpps först på Xbox. Stalker 2 såg ruggigt snyggt ut och återvänder förstås till Pripjat och radioaktiva monster. Warhammer 40K: Darktide verkar vara ett actionspel i den extremt mörka framtiden. Man tänjer rejält på begreppet ”exklusivt” när det redan släppta Tetris Effect Connected presenterades, där spelet har fått en ny flerspelardel där man kan koppla ihop sina banor och hjälpas åt.

Svenska Image & Form, gänget bakom Steamworld-spelen, har ett nytt påkostat spel på gång. The Gunk hade ännu en svart kvinnlig huvudperson på den här visningen (välkommet!) och verkar gå ut på att utforska en främmande värld och rengöra den med sin robotarm. Ytterligare en kvinnlig huvudperson möter vi i The Medium, ett skräckspel där man bokstavligen utforskar två parallella världar samtidigt.

Sen dök Sega upp och kompenserade för att deras gamla spelskapare hoppat till Square-Enix genom att visa upp ett riktigt klassiskt Sega-spel med blå himmel överallt: Newgenesis: Phantasy Star Online 2. Jag har aldrig spelat de här spelen och jag hade för mig att det redan fanns en tvåa, men det här är hur som helst helt nytt och såg ösigt ut med en befriande brist på mörker och postapokalyps.

Här började visningen varva ner, men Remedy hoppade in med Crossfire X, ett nytt actionspel där en random soldatkille har en superdräkt som inte alls är stulen från Crysis. Och till sist visades en extremt tidig teaser på ett nytt Fable, som äntligen återvänder efter den snöpliga nerläggningen av det förra spelet.

Spontant känner jag inte att jag måste springa ut och förboka en Xbox Series X, men det var också många nya spel som jag hoppas kommer även till Playstation. Balan Wonderworld kändes trevligt, och kanske blir något att spela i väntan på nästa Mario (eller Astrobot). Rares Everwild lär förstås bli dunderexklusivt men kommer också till PC om det blir aktuellt. Samma sak gäller förhoppningsvis Avowed. Möjligen blir också The Gunk intressant.

Vi saknade förstås Elden Ring, och jag börjar oroa mig för att annars superproduktiva From Software har fått problem med det här open world-konceptet. Jag hoppas att det inte är ett spel som har för höga produktionsvärden för att hinna bli ett bra spel. Jag saknar också fightinggenren, som visserligen Sony också ignorerade på sin visning. Något vansinnigt som ett exklusivt Virtua Fighter 6 var förstås osannolikt men hade sålt en Series X och en rejäl arkadsticka till mig direkt.

Jag uppskattar dock att de flesta av Microsofts nyförvärv levererade, och att det fanns många fräscha spel. Särskilt kul var det med mångfalden bland spelkaraktärerna. Och om man gillar Game Pass-konceptet lär man definitivt få värde för pengarna.