Jag såg den senaste Potter-filmen nyligen, den utan Potter. Som ”prequel” betraktad kan väl Fantastic Beasts and Where To Find Them jämföras med Star Wars 1-3, The Hobbit eller andra riskabla försök att följa upp en klassiker med en onödig ursprungshistoria som ändå bara är dränkt i referenser till den tidigare berättelsen. Så inte den här gången. Det är en fristående berättelse specialskriven för film, som åtminstone från starten bara har vaga kopplingar till Harry Potter. Albus Dumbledore namedroppas möjligen lite övertydligt, eftersom han borde vara rätt oviktig vid den tidpunkten, men annars är det en historia som står på egna ben.

Fast egentligen är själva historien rätt simpel. Den största behållningen är karaktärerna. Newt Scamander är inte alls Harry Potter och inte alls heller någon annan ur serien. Eddie Redmayne (strålande) spelar honom rätt mycket som Stephen Hawking från The Theory of Everything, men kombinationen av socialt klumpig och ytterst kompetent inom sitt område känns fräsch för serien. Ändå är han inte bäst. Han springer snart på en mugglare (i staterna kallad ”no-maj”) i form av den jovialiske och genomtrevlige Jacob Kowalski, som ger ett nytt perspektiv utifrån på den magiska världen. Och så har vi systrarna Tina och Queenie Goldstein, som visar den mer etablerade trollkarlsvärlden.

Samspelet mellan de här fyra är det som lyfter hela filmen, men det finns också många andra bra, inte minst Colin Farrell som nitisk auror. Som relativ Potter-nykomling tycker jag att det är fascinerande att se mer av världsbyggandet, och se hur upplevelsen av nybörjarmagiker från en skola skiljer sig från vuxna, professionella magiker. Möjligen saknas en egen identitet – det känns som godtycklig Marvel-film (varför inte Doctor Strange som också har magiker i New York?) blandat med Ghostbusters (övermänskliga krafter som drabbar befolkningen) blandat med Men in Black (en hemlig organisation som manipulerar verkligheten) blandat med Ace Ventura (alla Newts scener med sina bestar) blandat med X-Men (förföljelse av folk med krafter) kryddat med en aning Harry Potter. Å andra sidan var Harry Potter Narnia plus Discworld plus valfri skolhistoria plus blandad mytologi, och det gick rätt bra det också.

Men trots allt detta har den hjärtat på rätt ställe och jag vill direkt träffa huvudpersonerna igen och få veta mer. Bra skådespelare som trivs tillsammans kan lyfta vilket medelmåttigt manus som helst. Fantastic Beasts är klart sevärd.