Det var dags till slut. Min Xperia S har tjänstgjort i tre och ett halvt år, vilket är cirka 436789 år i mobilår, och började kännas ohanterligt slö, plus att batteriet inte ens räckte en dag längre. Så jag började kika runt och upptäckte till min förskräckelse att mobiler har vuxit de senaste åren. Xperia S var en stor modell när den kom, men nu är den jämförbar med kompaktversionerna. Och eftersom varken mina händer eller mina byxfickor har vuxit i samma utsträckning så behövde jag alltså sikta på en minimobil.
Mitt utbud begränsades av att jag behöver handla hos Telia (det finns ingen annan operatör här ute i obygden (utanför Sergels torg)), men samtidigt slapp jag leta så förbaskat. Och det finns ändå inte fler tillverkare än Apple, Samsung och Sony, eller hur? Iphone går bort eftersom jag ogillar Itunes för allt utom att köpa musik och konvertera till MP3 (där är programmet däremot strålande). Och kollar man sedan på Samsungs och Sonys respektive modeller så var mitt intryck, som bekräftades av försäljaren, att Samsungs mindre modeller också är klenare. Sonys är samma sak fast mindre högupplösta skärmar. Återstår att se om det stämmer. Men som sagt, jag ville ha något som fortfarande ryms i fickan, och ta mig fasen om jag tänker ha en Ultra HD-skärm i fickan innan jag har en som tv.
Så i valet och kvalet mellan ett utbud på en modell så blev det en Xperia Z5 Compact. Och … än så länge är jag rätt nöjd. Den är i alla fall himla snabb på att surfa och känns betydligt mer precis i tryckandet, kanske för att min gamla laggade så helvetiskt så fort den behövde börja kolla i ordboken. Den är också snäppet mindre, åtminstone innan jag klämde dit det numera obligatoriska gummiskalet. Jag tycker att det är lite komiskt att jag länge blev häcklad för att jag hade en gammal mobil med flipplock, som jag hade kunnat köra över med en artilleripjäs. Nu har varenda jäkel ett överflödigt flipplock för att skydda sin oerhört bräckliga glasmobil. Men jag nöjde mig med mobilkondomen och ett skärmskydd (som jag ska våga mig på att pyssla dit ikväll).
Men inget gott som inte har något ont med sig. När jag petade i menyerna för att leta efter säkerhetskopiering råkade jag aktivera Google-kontot i kalendern, vilket tydligen gladeligen skrev över hela min interna kalender som numera är borta med vinden. Utan att fråga, vilket annars brukar vara standard i all datorvetenskap tillbaka till, tja, MS-DOS. Att säkerhetskopiera från Xperia S via wi-fi går tydligen inte heller eftersom den släpptes på stenåldern, och att använda PC-versionen som mellanhand ger jag mig inte på då den envisas med att vara inställd på turkiska. Så jag får offra SMS-konversationerna (inte för att något viktigt någonsin har skrivits där) och flytta över andra blandade filer manuellt. Telefonboken fick jag över genom byte av SIM-kort i alla fall.
Det, tillsammans med min allmänna skepsis till nya grejer som egentligen inte gör något nytt utöver det jag redan har, är anledningen till att jag hatar att uppgradera. Det är kanske bättre i slutändan, men det är alltid en massa tjafs på vägen och alla såna där smidiga, användarvänliga hjälpfunktioner fungerar bara om båda parterna har släppts samma halvår, vilket liksom förtar poängen med att uppgradera till att börja med. Men men, nu är det gjort. Nu får det vara bra i tre år till.
+ Himla smidigt med fingeravtrycksinloggning
– Jag saknar den spejsade genomskinliga ljusrampen från Xperia S
Den stora frågan är: finns det någon killer app eller någon ny funktion som gör min Z5 sensationellt mycket coolare än min S?