Sedan en tid tillbaka har jag börjat spela klassiskt rollspel igen, tillsammans med ett gäng likasinnade. Jag inser nu att jag nog aldrig berättade om våra första äventyr i Mutant: Genlab Alfa, så det får jag åtgärda någon gång framöver.

Men nu är det Warhammer Fantasy Roleplay som gäller, och vi spelade några inledande äventyr i våras och har precis kommit igång igen. Det här spelet är förstås baserat på figurtaktikspelen och är ett synnerligen komplext rollspel med massvis av tillbehör i form av kort, klassbrickor, markörer, specialtärningar och allt sånt som aldrig fanns i rollspelen när jag var liten. Eftersom det är Warhammer så är förstås allting skitigt och lerigt och hyfsat ondskefullt, men än så länge lever vi i alla fall.

Vi i det här scenariot är Devyn (jag), ung rättvisekämpe med general-ambitioner, Leitpold von Liebwitz III, relativt rättskaffens prästnovis, Nikanor, sjaskig högalv-jägare som inte hade råd att köpa ett skjutvapen, och så dvärgradarparet Gorim och Ungdrin som oavbrutet sysslar med lätt kriminalitet medan vi vuxna försöker rädda världen. Tillsammans är vi Brash Young Fools – jo, det här spelet har till och med mekanik för gruppdynamik med förutbestämda förutsättningar.

Fast efter att ha räddat en avlägsen herrgård från monster och avvärjt en demoninvasion, och sedan besökt en regnig stad fylld av konspirationer, så börjar vi faktiskt ha vant oss vid spelets många tärningssystem och ställt in siktet på framtiden. Det unika (utifrån min rollspelserfarenhet i alla fall) med Fantasy Roleplay är att man inte väljer en klass från start och sedan följer den från level 1 och uppåt.

Nej, här spenderar man sina poäng på nya förbättringar kontinuerligt. Man kan köpa sig mer hälsa, nya action cards (som fungerar typ som attacker i ett MMO, komplett med cooldowns), nya talents (som ger allmänna taktiska fördelar och styrs av din klass), förbättrade skills (som är de mest traditionella och avgör hur många tärningar du har i en given situation) och sånt. När du nått tillräckligt högt kan du byta klass. Du kan egentligen byta när som helst men då får du inte behålla det du har lärt dig i den första klassen, och så vidare.

Så efter dessa ansträngningar håller vi redan på att bli bättre, coolare människor (/alver/dvärgar). Istället för en usel thug är jag nu en hedervärd roadwarden. En av dvärgarna fick helt plötsligt en komplett tung rustning eftersom det tydligen ingår i rollen. Kanske kan vi snart göra anspråk på att vara annat än Brash Young Fools. Hur som helst är det kul att vara tillbaka i rollspelssvängen. Oavsett hur många välgjorda färdigpaketerade digitala rollspel man spelar igenom så kan inget slå den fullständiga friheten (nåja, med förberedda kampanjer) i ett hederligt bordsrollspel.