För att fira moderns 70-årsdag blev det en tur till England, och specifikt Liverpool. Hela familjen är inbitna Beatles-fans, så målet var att göra en riktig vallfärd.
Det här med turistturer kan vara vanskligt. Men Magical Mystery Tour var en höjdare. Resan börjar i Royal Albert Docks i västra Liverpool, och vår guide Les var förstås extremt hurtig men väldigt trevlig.
Bussturen tar cirka två timmar och inkluderar fyra stopp där alla kan kliva av och ta bilder (Penny Lane, Georges hem, Pauls hem och Strawberry Field-porten). Det är verkligen en heltäckande resa, som täcker in samtliga Beatlarnas barndomshem och viktiga platser i deras Liverpool-historia. Det hela slutar utanför Cavern Club (som ägs av samma organisation som även har kopplingar till familjerna) där inträde ingår. Det var coolt att gå ner, men det är ju inte exakt samma lokal som ursprungligen, då den revs på 70-talet men ganska snart återställdes på samma plats. Där spelade också liveartister på två separata scener och det hela är ju en aktiv musiklokal, men det var lite för trångt för att vi skulle stanna länge.
Resan i helhet var dock fascinerande. Vi åkte förbi platsen där Johns band spelade för första gången och där Paul pratade sig in i bandet genom att han kunde stämma gitarrer, vi passerade Penny Lane (där vi kunde ta bilder vid gatskylten) och såg ”the shelter in the middle of the roundabout”, och kyrkogården där Eleanor Rigbys gravsten finns. Mest fascinerades jag av livshistorierna. Jag hade väl vagt koll på dem sedan förut, men det blev verkligen levande när man är där. Ringo var sjuklig som barn och började spela trummor för att sysselsätta sig. Georges barndomshem ligger inne på en bakgata dit vi fick gå förbi en sliten bilverkstad, och var ett fattigt hem där det inte fanns badrum. John växte upp hos sin moster som inte ville att han skulle spela musik hemma, men i gengäld hade Paul en musikalisk pappa som uppmuntrade dem. Och hela grejen med Brian Epstein som kom från en rik familj, och pushade för Beatles efter att deras första manager mest ignorerade dem. Det blir så tydligt att det var precis rätt folk på rätt plats, med talang och motivation för att komma någonstans.
Utöver den lyckade resan är förstås hela staden smockfull av Beatles-grejer. På Royal Albert Dock finns också The Fab Store, med precis all merch du kan önska dig. Där finns också The Beatles Story, ett museum som presenterar bandets historia genom en rad utställningar. Det var småcharmigt, men jag lyssnade inte särskilt mycket på ljudpresentationen utan kollade mest. Det fanns en del coola prylar som John Lennons glasögon från Imagine-tiden, men mycket var också generellt replikor, som kostymerna från Sgt Pepper-omslaget – å andra sidan vet jag inte vilken säkerhetsdetalj som hade behövts för att skydda de äkta artefakterna från galna fans. På slutet fanns också individuella utställningar för de fyra med deras fortsatta karriärer. På det hela taget hade vi kanske kunnat hoppa över The Beatles Story, men det var trevligt i alla fall. På en rundvandring i stan hittade vi senare också statyerna av bandet nere i hamnen, men det finns förstås statyer lite här och var.
Liverpool är förstås ohyggligt stolta över sina största kändisar, och hela stan genomsyras av Beatlemania även sextio år senare. Det blev extra tydligt när vi gick till den anglikanska katedralen, som råkar ha både en bistro och en stor presentbutik i varsin flygel (jag tror att Jesus skulle ha haft något att säga om den saken, men jag är inte någon teolog). I den senare fanns katedralens egna godisburkar – och Beatles-merch. Jag tror bestämt att John fick rätt till slut.