Det var kanske bara en tidsfråga, men Lego har gett sig in i gacha-världen. Alltså, rent bokstavligt. De har redan sålt minifigurer och annat i småpåsar för att lura småbarn och samlare att köpa mer grejer än de egentligen vill ha. Men gacha, som är ett allt för välbekant begrepp i den moderna spelvärlden, kommer ju från det japanska begreppet gashapon, som är diverse småprylar i en plastkula som säljs i en automat där du stoppar in en slant, vrider på ett vred, och så får du något som nästan alltid inte är den grejen du ville ha. I Japan finns hela affärer baserat på konceptet.

Det här Lego Ideas-setet är baserat på mer klassiska maskiner. Vi ser dem oftast i något bortglömt hörn av gammaldags butiker där det säljs extremt billigt krafs eller extremt stenhårda tuggummin. Men jag har köpt en massa billigt krafs och stenhårda tuggummin ur såna här maskiner. Det var dock inte anledningen till att jag köpte det här väldigt dyra setet.

Nej, den anledningen var snarare den mer moderna betydelsen av gacha. Förutom maskinen passade Lego på att skapa en hel uppsättning extremt eftertraktade minifigurer, sexton till antalet. De höll omröstningar om vilka vi helst ville se i kategorierna Space och Castle, men det slutade med att de gjorde flera varianter. Och figurerna är mycket riktigt strålande. Som gammal Classic Space-fan är det alltid en höjdare att få nya färgvarianter på de gamla rymdgubbarna, den här gången i turkost och guld. Vi får dessutom två av varje. Castle-fantaster får två nya grupperingar: mer klassiska riddare med gripsköldar, och nautiska riddare med bläckfisktema. Gamla Pirates-fans (där jag också inkluderar mig) får en särskild nostalgitripp med två figurer som ska vara de unga hjältarna från den urgamla serietidningen, nu i vuxna versioner. Sen har man gjort kostymvarianter av två Fabuland-figurer vilket är lite trist, men det var tydligen inte aktuellt att skapa två helt nya huvuden. Jag tycker dock att de borde ha kunnat återanvända något från Animal Crossing. Paradisa representeras också med två pastellfärgade semesterfirare. Och så finns setets skapare och en Lego Ideas-designer som figurer. Jag ville ha nästan alla dessa och de kommer att finna sig tillrätta i diverse omgivningar i min samling. Men det fortfarande väldigt mycket pengar att betala för en uppsättning figurer.

Lyckligtvis är också själva maskinen rätt sensationell. Bygget är mestadels rättframt, tills man kommer till några sidor där vi sätter ihop en helt vansinnig Technic-växellåda. Det gäller helt och hållet att lita på instruktionerna, för inget fungerar när jag prövar den. Långt senare när halva maskinen är byggd får jag tillfälle att testa den på riktigt, och detta är ren Lego-magi. Genom att stoppa in ett mynt (byggt av två runda bitar) trycks en liten, liten flärp in i växellådan, som frigör vridaxeln. Sen kan man vrida på ett vred på framsidan, vilket knuffar ner en plastkula som rullar ut ur maskinen, och när man vridit runt hela vägen skickas myntet ut på sidan. Sen är allt låst igen. Allt detta fungerar precis som i verkligheten (förutom att man normalt inte får tillbaka pengarna man har betalat med) och det är helt vansinnigt hur designern har lyckats bygga detta med vanliga bitar.

Resten av maskinen är funktionell men elegant. De har tagit fram nya stora genomskinliga hörnbitar som formar glaskupolen, och jag hade gärna fått tag på många fler av dem till diverse projekt. Jag älskar att allt är avrundat och känns sådär typiskt retro, som om maskinen hade varit gjort i gammalt målat stål. Den enda bristen är att Lego som vanligt snålar med kromdetaljer. Det hade varit pricken över i, men istället är alla ”metalldetaljer” istället vanligt grått.

Jag kommer alltså att använda figurerna till annat, men det går ju också att placera vad som helst i maskinen bara för att ha den som display. Jag har onekligen massvis av överblivna figurer som inte fyller någon funktion. Jag skulle också kunna stoppa godis i den (fast då kommer de små plastkulorna att bli rätt kladdiga), eller något annat smått. Den går ju att faktiskt använda: vill du dela ut presenter till barn är den ett kul alternativ, om än dyrt (plus att du måste få tillbaka plastkulorna). Där finns det också en liten brist. Kulorna hålls ihop av två Technic-pins och sitter ganska hårt, så man får ta i med naglarna för att dela dem. Jag har också noterat att de sista två kulorna ofta blir kvar i maskinen så man måste vicka på den för att få ut alla.

Priset då. 2150 kronor för 1343 bitar varav sexton figurer är hutlöst. Hade den kostat 1500 så hade det varit rimligt, särskilt med lite rabatt på det. Det spelar ingen roll att designerna är utmärkta och att det finns massor av fan service. Lego har höjt priserna ordentligt på senare år, vilket de i och för sig inte är ensamma om. Än så länge säljs den också enbart via Legos egna butik, så förutom eventuella butikspoäng (som kostat en massa pengar tidigare) går den inte att få billigare. Vill du bara ha figurerna ska du absolut inte köpa den. Troligen kommer Lego att sälja figurer separat som bitar via Bricks & Pieces-tjänsten på hemsidan om några månader (eller, mer troligen, kommer hemska återförsäljare att plundra den tjänsten och sälja dem till överpris), och även om de lär bli dyrare per styck så blir det billigare än hela paketet. Men om du har användning av både maskinen och figurerna så är det fortfarande bra figurer och ett fascinerande coolt bygge. Ändock, sakta men säkert så tär Lego på min goodwill och det är inte lika roligt att samla längre …