Shoot’em up-sommar: Deathsmiles & Deathsmiles II

Länge var det ett elände att vara ett fan av klassiska shoot’em ups. Spelen tenderade att enbart släppas i Japan, förutom om de någon enstaka gång råkade hamna på en budgetutgivare och direkt i en reaback någonstans, vilket förstås aldrig hände de riktigt bra spelen. Men numera går det att komma över väldigt många klassiska shoot’em ups till väldigt rimliga priser. Jag har utgått från topplistan på Shmups Forum för att få en överblick över vad som bör prioriteras, och kommer att lista placeringarna som jag har testat.

Deathsmiles och dess uppföljare tillhör Caves senare titlar, och till skillnad från majoriteten av deras shoot’em ups är det sidscrollande spel snarare än vertikala. Båda spelen kretsar kring en grupp unga häxor i gotisk lolita-stil som har hamnat i en främmande magisk värld. Det de har gemensamt är ett upplägg där man kan skjuta både framåt och bakåt samt en Panzer Dragoon-liknande målsökande närstridsattack. Men spelen har en dramatisk skillnad i kvalitet.

Deathsmiles har en blandning av handritade bakgrunder och förrenderade sprites, och bjuder på Caves frenetiska upplägg med en miljard skott på skärmen, en miljard av dina egna skott, samtidigt som det flyger poänggrejer överallt. Men samtidigt är det väldigt lättillgängligt för en nybörjare, och träffboxarna är extremt generösa. Det är det som får mig att älska genren, där man tar sig genom till synes omöjliga odds med bara lite intuition och is i magen. Nackdelen med Deathsmiles är att karaktärerna allihop är ordentligt minderåriga, men det första spelet är åtminstone rätt städat.

Deathsmiles II är betydligt mer sexualiserat i sin stil, samtidigt som det är ett sämre spel på alla andra sätt också. Istället för snygga sprites och bakgrunder är allt gjort i vansinnigt ful 3D, förutom porträtten som är sanslöst fula. Vi snackar polygonsjok som påminner om PC-titlar från 1995, i ett spel som kom 2009. Det känns också segare att spela, och allt från återanvända fiender till ogenomtänkta skottmönster luktar lågbudget lång väg.

Den här samlingen är tillgänglig på alla format och har en massa alternativa spellägen, och som en ordentlig konsolkonvertering känns det ganska fullfjädrat trots att en genomspelning går snabbt. Deathsmiles II lämnar dock en dålig eftersmak, och samlingen kostar fortfarande rätt mycket. Jag skulle därför rekommendera att du istället köper ettan separat på Steam. Dock finns det bättre alternativ än Deathsmiles om du vill uppleva gräddan av genren.