Radiant Silvergun (plats 12) – 1998
Jag har gjort många försök att ta mig an Radiant Silvergun, ett spel som jag börjar inse är det bästa shoot’em up:et någonsin, även om det bara når plats 12 när experterna tycker till. Förra året släpptes det på Switch, men jag insåg någonstans där att det inte räckte. Så jag gjorde slag i saken och köpte originalet till Saturn, för rätt ohyggliga pengar. Det var värt det, trots att jag fortfarande inte är klar med det på något av formaten.
Treasure är egentligen inte shoot’em up-experter, men kanske är det därför det är så unikt. Cave är shoot’em up-experter, och alla deras spel är polerade till perfektion och sanslöst spelbara, men också aningen enahanda. Radiant Silvergun är tämligen unikt med sina tre vapen, som kan kombineras på sju olika sätt. Tempot är fortfarande högt, men betydligt lugnare än många andra spel i genren, och det har snarare drag av pusselspel. Vapnen har olika användningsområden, framför allt den oerhört tillfredsställande superattacken där två gigantiska energisvärd klipper bort varenda fiende i omgivningen.
Radiant Silvergun är också ovanligt väl anpassat till konsolformatet, med ett storyläge där man sakta men säkert uppgraderar sina vapen och antalet liv för varje genomspelning. Även om man alltid får börja om från början blir de tidiga banorna helt förändrade där dina vapen är starkare, och bossar som tidigare varit stora hinder (den andra bossen, sympatiskt nog med namnet Mika-L, till exempel) hinner inte ens presentera sig förrän du har blåst bort deras energimätare.
Men även om man mosar allt på sekunder är Radiant Silvergun aldrig enkelt, det skiftar bara perspektiv. Från en kamp om överlevnad till en mer avslappnad poängoptimering, med ännu mer pusselaspekter om du vill ägna dig åt det. Tills du närmar dig spelets senare banor och måste fokusera dig igen.
Jag har svårt att se någon brist med Radiant Silvergun. På sedvanligt Treasure-vis är det fullproppat med bossar, den ena mer fantasifull än den andra. Musiken är fenomenal, grafiken är utmärkt (förutom möjligen Treasures typiskt inkompetenta karaktärsporträtt), och spelkänslan är perfekt. Att köpa Saturn-versionen är kanske att ta i, men har du minsta intresse av shoot’em ups måste du spela detta. Nu kommer det också till Steam vilket gör spelet ännu mer tillgängligt, och förhoppningsvis ännu mer uppskattat.
