Geoff Keighleys Summer Game Fest inledde det som traditionellt brukar ha varit E3-veckan, med en hel drös nya spel … och en ännu större drös extremt trista uppdateringar av befintliga spel med någon crossover här och där. Det fanns dock en hel del spännande.
Tiny Tina’s Wonderlands är en spinoff på Borderlands med fantasyinriktning men fortfarande massor av skjutvapen. Ointressant för mig, men säkert intressant för andra.
Att se SNK visa upp ett spel som andra titel på en spelvisning är vi inte bortskämda med, och Metal Slug Tactics såg faktiskt väldigt mysigt ut. Det isometriska perspektivet med klassiska pixlar passar faktiskt perfekt.
Salt & Sacrifice är uppföljaren till Salt & Sanctuary, och har samma sorts grafikstil och upplägg. Det blir säkert en höjdare, trots att jag inte gillar designen som inte riktigt passar i riktigt skarp upplösning.
Prime Matter är inget spel utan en helt ny utgivare, som hade hela tolv spel att visa upp. Tyvärr visades de också huller om buller, så det är lite svårt att veta vad som hör vart. Ett nytt Painkiller och ett nytt Kingdom Come fanns i alla fall med.
Två nya svenska spel såg väldigt lovande ut: Vampire the Masquerade: Blood Hunt är väl inget för mig, men såg stilrent och coolt ut. Planet of Lana är däremot riktigt trevligt, ett handmålat sidscrollande äventyr med klara Inside-vibbar.
Sen var det mest bara en massa blandat zombie- och fantasy-hack&slash/looter/co-op/isometriskt/survival-vad-det-nu-är-för-något-som-kidsen-gillar, och alla de här titlarna bara flyter ihop. Drakar och zombier, drakar och zombier. Och vikingar.
Men en och en halv timmes väntan belönades med en första ordentlig titt på Elden Ring. Och det såg ut att vara precis vad jag vill ha. Fortfarande extremt Souls-liknande, med intensiva bosstrider, möjlighet att kalla på medhjälpare, och sanslöst cool design. Det som verkar vara nytt är att man kan rida runt i större miljöer, som verkar ge lite mer Zelda-upplägg på världen. Det kommer till både föregående och nuvarande generations konsoler (plus PC), så det är inte alls lika översnyggt som Demon’s Souls. Men uppriktigt sagt spelar det ingen som helst roll. Jag spelar fortfarande gladeligen Dark Souls ett, två och tre för att de är fenomenala spel, och det här är i princip Dark Souls 4 fast i en helt ny värld.
Så på det stora hela en lite seg visning med många ointressanta spel, men också några riktigt intressanta titlar och så förstås Elden Ring som krossar allt. Och det bästa? Det släpps 21 januari nästa år. Bara drygt ett halvår bort.