Om det är något språk i världen som verkligen är i skriande behov av en stavningsreform så är det engelskan. Jag kom att tänka på det idag och hur kan man egentligen motivera att samma bokstäver, N, O och W, uttalas helt olika i ”now”, ”know” och ”knowledge”? Men tyvärr är det nog lite för sent för det språket. Svenskan är däremot nästan lika stökig och där är det ju bara nio miljoner som behöver lära om sig vilket borde vara betydligt mer överkomligt. Därför föreslår jag följande ändringar i alfabetet.

A – ingen förändring.
B – ingen förändring. Utan A och B skulle vi inte kunna stava till ABBA och då vore Sverige helt plötsligt mycket mindre svenskt.
D – jag hade funderat på att införa omljud på konsonanter precis som i japanskan, så att D-ljudet skulle stavas T¨, men det blev bökigt, och i praktiken lika många faktiska bokstäver, så det skiter jag i.
E – här skulle man kunna avskaffa Ä helt och hållet och ersätta det med kort E, särskilt eftersom vårt lands kulturcentrum ändå inte är förmöget att höra någon skillnad, men jag behåller båda bara för att jävlas med nollåttorna (som snart inte ens kommer att vara nollåttor, men men).
F – ingen förändring, hade kunnat slås ihop med V liksom D med T men då är vi helt plötsligt tillbaka före den FÖRRA stavningsreformen och mer framsteg än så hade jag hoppats på.
G – som förut, fast kan inte längre användas till J-ljud. Enbart hårda G-ljud som ”Gunnar”. ”Gösta” blir ”Jösta” (eller snarare ”Jössta”).
H – som förut, fast tysta H som i ”och” ska bort. I samma veva kan vi avskaffa den hädiska felstavningen ”Michael”. Se även C.
I – ingen förändring.
J – ingen förändring, tar över en del av nuvarande ljud som stavas G så bokstaven blir lite mer relevant. Blir dessutom enda riktiga sätt att stava ”sj”- och ”kj”-ljud tillsammans med respektive bokstav.
K – enbart hårt K på egen hand, ord som ”källa” blir ”kjälla”. Ord som tidigare stavats ”ch” eller ”ck” blir nu ”kk”.
L – ingen förändring, men dubbla L i låneord som ”tortilla” blir förstås ”torrtilja”.
M – ingen förändring.
N – ingen förändring i sig, men den vanliga sammansättningen ”ng” får en egen bokstav, se q.
O – kort O (med dubbla konsonanter efter) ersätter kort Å helt.
P – ingen förändring. Notera att tysta P som i ”psalm” försvinner.
q – gamla Q fyller ingen som helst funktion förutom lustiga felstavningar, så det uttalet försvinner helt. Istället används lilla q för ljudet ”ng”, då det till utseendet redan liknar ”g”. Ljudet förekommer inte heller först i ord i svenskan så vi kan avskaffa stort Q, förutom i undantagsfall när någon vietnames vill kunna skriva sitt namn, det blir då som ett vanligt bakvänt P. Se även X.
R – ingen förändring, förutom att skorrande R avskaffas. Fredrik Lindström har redan konstaterat att det är ett talfel, skaffa in lite talpedagoger bara så fixar vi det.
S – ingen förändring i sig, se J.
T – ingen förändring.
U – ingen förändring.
V – ingen förändring, se F.
X – ersätter helt stavningen ”ks”, se även q.
Y – ingen förändring.
Å – används enbart för långt Å-ljud (och försvinner i 2090 års reform).
Ä – ingen förändring.
Ö – ingen förändring.

C – en bokstav som inte fyller någon funktion förutom att förvirra småbarn, bort med den.
W – avskaffas eftersom det enda inte uttalas annorlunda i svenskan.
Z – avskaffas, används i praktiken bara till pizza ändå (som blir ”pittsa”).

Jag skulle tro att denn här refforrmenn kann jenommförass gradvis unnderr, lott sejja, tio år så att follk hinnerr vänja sejj. Senn kann mann uppmunntra till korrekkt annvenndniq med allt strenqarre straff, för att sluta med döddsstraff för annvenndniq av C någonnstanns runnt år 2080. I slutänndann tror jag det vore enn förbättriq för Sverrje okk det svennska språkett.