Dokumentären Indie Game: The Movie finns på Netflix. Den följer utvecklarna bakom tre fantastiska indiespel i olika stadier av utveckling. När filmen gjordes var Jonathan Blows spel Braid släppt sedan länge, och hans perspektiv är en av de första som blev en riktig framgång. Edmund McMillen och Tommy Refenes har precis gjort klart Super Meat Boy och vi får följa deras stressade liv i sluttampen av utvecklingen och premiärdagen. Och slutligen Phil Fish, vars långdragna kamp med att få ut ett hett efterlängtat spel resulterade i det (till en början) buggiga men geniala Fez. Filmen visar fyra vanliga killar som når framgång och det är rejält inspirerande, även om det också finns bakslag.

Och jag skulle vilja se mer av den här typen av dokumentärer. Det finns massvis med framstående spelskapare som förtjänar en dokumentär eller två. Nifflas (Nicklas ”Knytt” Nygren) är en spännande spelbyggare (även om jag blev lite besviken på Knytt Underground). Andrew Spinks, designern bakom Terraria. Kan Gao som gav oss det känslosamma mästerverket To The Moon. Japanska indiegurun Daisuke ”Pixel” Amaya, som gjorde Cave Story innan indie egentligen hade hunnit bli en grej.

Som jag har skrivit tidigare har konceptet med spelproducenter nästan försvunnit i modern speldesign, och de gamla giganterna har lämnat industrin eller försökt nystarta med blandad framgång. Men vi behöver nog inte oroa oss. Nya genier poppar upp hela tiden, och om tjugo år kan vi mycket väl ranka Jonathan Blow och Phil Fish bland giganter som Shigeru Miyamoto, David Braben och Sid Meier. Visst, än så länge är de mestadels one hit wonders, men de har tid på sig.