Recension av Lego Battle for Ninjago City

Egentligen har jag inget större intresse av Ninjago, en av Legos mest framgångsrika serier på senare år, även om det rent tekniskt var serien som fick mig att börja med Lego igen. Efter ett års oväntat uppehåll återvände Ninjago i år med en rad påkostade och välgjorda modeller, där flaggskeppet är Battle for Ninjago City, ett gigantiskt lekset.

Vi kan väl börja med att konstatera att det där ”City” är lite missvisande, för detta är ett tempel och inget annat. Det har gjorts några liknande set i serien tidigare, bland annat Fire Temple i liknande storleksordning från 2011, och Temple of Light som har hängt kvar i hyllorna sedan 2013.

ninjagocity_complete

Det som gjorde mig intresserad av Ninjago City var framför allt huvudbyggnaden och dess färger. Det är en väldigt klassisk design i rött och mörkrött med accenter i guld och svart, och alltihop ligger uppfluget ovanpå en klippfasad. Det stora drakhuvudet ovanför porten och de många projektilvapnen som finns dolda runt om är kanske inte fullständigt verklighetstrogna, men i övrigt skulle det kunna vara ett helt normalt asiatiskt tempel av något slag, och det är också ungefär vad jag funderar på att använda det som. Antingen det, eller så använder jag delarna till en fasad på en kinakrog/kampsportshall.

Som vanligt finns det även små sidobyggen. Framför allt finns en trebent spindeltank som den förmodat ultraonde Overlord åker på. Jag har läst på en aning om historien och tydligen fanns det två bröder, Wu och Garmadon, där den senare blev ond och slogs mot hjältarna och den förre blev deras sensei (läs: handlingen i Teenage Mutant Ninja Turtles). I den här omgången har Wu blivit hjärntvättad av Overlord men i gengäld är Garmadon nu snäll. Ingen av dem finns med här, men det placerar i alla fall Overlord högst i ondhetsskalan och han gör skäl för sin plats, med svart- och guldfärgad mecha som har drag av Blacktron. Det finns också ett godtyckligt träd, en enkel men snygg torii-port och ett par jetpackvingar som den vita ninjan kan byta om till. Tankarna går då förstås till mitt rymdlegoset från barndomen där den vita rymdgubben hade ett lyxigt jetpack medan resten jobbade på marken. Apropå ingenting.

Det finns fem ninjor i förutsägbara färger. De vita, blå och gröna finns med här, tillsammans med ”Samurai X” som egentligen är en tjej. Vill man ha resten finns de i överkomligt billiga set. Förutom Overlord finns på motståndarsidan tre generiska ninjarobotar att hacka ner. Figurerna är rätt eleganta, faktiskt, med coola ninjabandanas, olika frisyrer och massor av vapen. Vill man bygga en arsenal av legovapen är det här en bra början; inklusive dubletterna finns sexton vanliga katana, typ tio sai och så en blandad uppsättning annat.

ninjagocity_front

Vad gäller delarna finns det mycket att glädja sig åt. Gulddetaljerna är kanske svåra att använda på annat vis eftersom det mesta är överdimensionerade svärdsblad ursprungligen från Hero Factory eller Bionicle, men de dekorativa hjulen från Askungens vagn används här som väggdekor. Det finns också läckra färdigtryckta fönster med drakmotiv, och så förstås en massa bra i rött, samt hyfsat med mörkgröna plattfor. Interiören har också lådor, tunnor och annan bra rekvisita. En del klistermärken användes och jag lät bli en del eftersom framför allt spindelmechan kommer att plockas ner mycket snart.

Något som egentligen inte är användbart så fort jag har rivit det här är alla tekniska funktioner, men de är ändå intressanta att kika på ur rent byggnadstekniskt perspektiv. En kanon skjuter helt sonika genom en lucka i taket. En skivkastare använder friktionen på ett gummihjul för att slänga iväg skivor. På spindelmechan finns en regelrätt ögonförstörare som skjuter små plastpilar. Och så har templet två geniala mekanismer där man trycker en spak neråt för att tippa en katapult framåt. Mycket finurligt! Någon gång innan jag blir för gammal (vadå ”för sent”?) ska jag nog sätta upp alla dessa katapulter och kanoner som varenda Lego-set är nerlusat med och se hur många bitar jag kan kasta in i oåtkomliga hörn.

Med ett utpris på 1299 kronor är Ninjago City onekligen för dyrt för impulsköp, men det känns som en given julklapp. Man får mycket för pengarna och någon som faktiskt leker med det lär ha ännu roligare än vad jag har. Eftersom det har några månader på nacken går det också att hitta för lägre priser. Själv trodde jag att jag hade gjort ett fynd på Amazon men efter frakt och lite andra smågrejer var jag ändå uppe i samma pris ändå. Nåja.

Lämna ett svar