I år är det tio år sedan Transformers lockade mig och många andra tillbaka till samlarskaran genom att släppa en rad läckra nyversioner av gamla favoriter. Sedan dess har jag samlat relativt regelbundet, även om jag har trimmat samlingen på senare tid. Med facit i hand tänkte jag presentera de tjugo allra bästa Transformers som har släppts under dessa år.

10. Masterpiece Grimlock (2009)

Jag gillade alltid Grimlock mer än Optimus Prime, som alltid kändes för perfekt. Grimlock var stor och stark men småaktig och fåfäng. Under hans kortvariga regering utspelades några av mina favorithistorier, och hans rivalitet med Blaster (även han en favorit) var en av höjdpunkterna under 1988, då jag fick mina första serietidningar. Dessutom var den ursprungliga leksaken smått genial, med en strålande färgsättning och en brutal tyrannosaurusform, baserad på den kunskap om varelsen som fanns under tidigt åttiotal (att kungen av dinosaurier på senare tid visat sig ha värdelösa armar och en prålig fjäderdräkt samt visat sig vara en lömsk tjuv var det ingen som visste då). Masterpiece-versionen var ännu mer genial, och dubbelt så stor. Med tonvis av detaljer som att ögonen gick att skifta mellan blått (TV-serien) och rött (originalfiguren) var det bokstavligen den ultimata Grimlock, efter åratal av bristfälliga bastarder. ”Me Grimlock badass!” brukar han hävda, och det stämmer alldeles korrekt det.

9. Binaltech Laserwave/Shockwave (2004)

En av de allra mest ikoniska Transformers är Shockwave, det enögda supergeniet som, åtminstone i serierna, var en ständig rival till Megatron och stundtals hans överman. Shockwave hade dessutom en briljant och unik design, nästan enbart i lila, som egentligen aldrig förändrats under åren. Medan andra Transformers tog nya former allt eftersom, för att smälta in i omgivningen, valde Shockwave alltid att behålla sin form som en enorm lila rymdpistol. Ursprungligen kommer leksaken från en separat serie som lånades in till Transformers, men det gav honom en alldeles egen karaktär. Under många år var däremot Shockwave frånvarande, kanske på grund av licensproblem med hans ursprungliga gestalt. 2004, tjugo år efter seriens start, fick han en första riktigt framstående hyllning, men istället för gigantisk rymdpistol blev han en Mazda RX-8. Det hade kunnat vara ett enormt antiklimax om det inte samtidigt var en av de bästa Transformers-modellerna någonsin. Från en perfekt bilmodell i lackad metall förvandlades han till en porträttlik nyversion av sig själv, med det klassiska huvudet och laserarmen. Möjligen är fortfarande originalet bättre, men det är en av få älskade klassiker som inte har släppts på nytt, så därför får Shockwave representeras av den här fantastiska figuren.

8. Armada Unicron (2003)

Jag hade sneglat en aning på Transformers Armada, som var första gången på länge som Hasbro storsatsade även i Sverige. Optimus Prime och många andra fick nya gestalter, men överlag var kopplingarna till de gamla serierna rätt vaga. Men de passade på att rätta till ett gammalt misstag. Unicron, spelad av Orson Welles (i hans sista roll, som enligt uppgift gjorde honom väldigt förvirrad), var en bokstavligen gudomlig robot i planetformat, som dök upp i den första filmen (1986) som det ultimata hotet. Eftersom han krävde en gigantisk leksak för att göras rättvisa, och eftersom teknologin inte riktigt fanns på plats, blev det aldrig någon leksaksversion av honom. Men till Armada hämtades han in som superskurk igen, och samtidigt passade man på att göra den största Transformern på åratal. Armada Unicron var starkt inspirerad av originalet och samtidigt en fantastisk, modern leksak. Med massvis av missiler att skjuta på lillasyster och en skräckinjagande tyngd bör han ha varit centrum för både små och stora barns samlingar. Jag beställde honom från USA så fort det gick och ramlade på så vis huvudstupa in i samlandet igen. Unicron har sedermera fått nya dekorer som är ännu mer trogna originalet, men jag tycker att Armada-versionen har sin unika charm (plus att jag inte direkt har råd att köpa flera exemplar av den här jätten). Detta är och förblir en av de största och mäktigaste Transformers, både i fysisk form och i berättelserna.

7. G1 Predaking (1986/2004)

När man köpte Transformers på åttiotalet fick man ofta med en liten broschyr, som grymt nog var plockad direkt från de amerikanska utgåvorna. För många Transformers släpptes aldrig i Sverige då, så man fick sukta förgäves. Och även om de hade släppts här var det väl osannolikt att man skulle få hela Predaking. Predaking var en ”gestalt”, som bestod av fem separata krigare: Razorclaw, Rampage, Divebomb, Tantrum och Headstrong. Förutom att alla blev ett separat djur kunde de också kombineras till en mäktig formation med klara animevibbar. Gestalts fanns i massor och kunde kombineras fritt mellan diverse delar, och de små leksakerna var utmärkta samlarobjekt, men Predaking var speciell, där varje figur var dubbelt så stor och bara kunde kombineras med varandra. Han hade också några mäktiga inhopp i serien där Predaking utmanade Megatron (och skadade honom rejält) och sedan, som separata karaktärer, var viktiga under lång tid. När jag återvände till Transformers under 2004, med Ebay-eran i full gång, var Predaking därför en av de första jag bestämde mig för att leta rätt på. Samlarvärdet var redan då enormt, och jag fick plocka hem figurerna en efter en (på mitt futtiga studiemedel), för att sedan börja leta efter de separata delarna (vapen, huvud, händer och fötter). Jag hade fått ihop alla fem men saknade en del tillbehör, när Takara utannonserade en komplett nyutgåva med hela paketet. Sagt och gjort, jag köpte en sprillans ny Predaking och kunde äntligen uppfylla en livslång dröm.

6. G1 Fortress Maximus (1987/2013)

I samma broschyrer som Predaking fanns även Fortress Maximus, som en slutgiltig förolämpning mot alla oss som aldrig kunde köpa honom. Fortress Maximus var legendarisk, och till råga på allt hade han en extremt viktig roll i serietidningen, så att inte kunna få tag på honom var ett hårt slag. Och som den överlägset största Transformern med 56 centimeter i strumplästen var han så pass unik, att när Ebay kom igång trissades priset bara upp ännu högre. Åren gick, och Fortress Maximus hägrade alltid bortom horisonten, men medan mindre figurer fick nyutgåvor till höger och vänster kändes det otänkbart att den här bjässen skulle få det, särskilt när stora favoriter som Omega Supreme och Metroplex släpptes och sålde uruselt. Till slut nådde min inkomst rätt nivå för att jag skulle kunna köpa en inkomplett Maximus i bra skick, och jag slog till. Det var min överlägset dyraste Transformer någonsin men som sagt också min största. Han var minst lika imponerande som i broschyren, och en given centerfigur i samlingen. Och sedan dröjde det, förstås, inte länge förrän Takara utannonserade att även han skulle ges ut på nytt. Hade jag väntat ett år hade jag alltså kunnat få en splitterny version, komplett med alla tillbehör, för ungefär samma pengar. Men, som vi säger här uppe, ja ä int bitter. Fortress Maximus, oavsett om du köper originalet eller den nya (som raskt trissas upp i pris nu också), är ett absolut måste för seriösa samlare.