månadsarkiv: maj 2012

Ljuvliga, ljuvliga Cecile Corbel

Lämna ett svar

Jag noterade att musiken var särskilt ljuvlig när jag såg Lånaren Arrietty härommånaden, men jag tog inte tillfället i akt att kika närmare på kompositören då. Cecile Corbel är den relativa nykomlingen som ligger bakom soundtracket. Hon har mestadels gjort blandade keltiska sånger i olika samlingar vilket förklarar varför jag gillar henne. Det är glatt, upplyftande och alldeles, alldeles underbart.

Gå in på Itunes eller annan valfri musiktjänst och köp genast på dig The Neglected Garden, Our House Below, Sho’s Lament, Departure at Dawn och förstås Arrietty’s Song. Massiva vibbar av Suikoden Celtic Collection. Fantastiska låtar. Och när jag har lyssnat genom dem några hundra gånger ska jag nog köpa hennes egna Cecile Corbel Collection också. ... Läs hela texten

Tre nya spel som ingen frågade efter

Lämna ett svar

Det är lite roligt nu i pre-E3-tider. Alla slåss om att utannonsera nya spel innan de kommer bort i massan. Resultatet är att de kommer bort nu istället och att det lär bli rätt tomt nästa vecka.

Tre titlar står ut lite extra som märkliga nyheter. Zenimax berättar nämligen att Doom 3 ska släppas igen på PS3 och 360. Visserligen följer del ett och två med som någon sorts samling, men fanns det verkligen ett skriande behov av det här spelet i HD, särskilt när det var ett PC-spel från början? Det är i och för sig kanske ett test för att mäta hypen för Doom 4… som vi i så fall kan betrakta som nerlagt. ... Läs hela texten

Hori Real Arcade Pro 3 SA är här

Lämna ett svar

Efter några dagars väntan är min nya arkadsticka här, och jag har invigt den med lite vanilj-Virtua Fighter. Och efter tio matcher ungefär är jag mycket nöjd. Det är en mycket lättsam sticka, bra precision och förstås perfekt känsla i knapparna. Rent fysiskt är den bredare än den gamla versionen, men kortare i djupled och inte lika hög. Den har också en mer avfasad framkant som gör att den förmodligen kommer att vara bekvämare i längden.

Dessutom är den tunn längst ut i kanterna så att den är lätt att lyfta. Den gamla lyfte jag oftast direkt i joysticken vilket säkert inte är optimalt, men å andra sidan är det en pjäs man kan slå ihjäl en björn med. Slutligen har HRAP3SA ett fack på baksidan där man kan linda in sladden vilket är utmärkt. Det enda som egentligen saknas i bekvämlighetsväg på den här stickan är en liten lucka att skjuta över startknappen som sitter liiiite nära de andra knapparna. Å andra sidan vill man ju gärna daska till den för att hoppa över replays och sånt, så den bör inte vara helt dold. ... Läs hela texten

Sista chansen att vara med på Turrican Soundtrack Anthology

Lämna ett svar

Chris Hülsbecks Kickstarter-insamling för att finansiera ett nyproducerat soundtrack till Turrican blev en succé och med fyra dagar kvar är det snubblande nära att nå 150000 dollar, dubbla den ursprungliga budgeten. Det har gjort att ytterligare mums redan är utlovat, inklusive en fjärde skiva i soundtracket och, för högre bidrag, en USB-sticka med hela originalsoundtracket från alla Turrican-titlar.

Som utlovat har Chris skickat ut ett första smakprov i form av The Final Challenge från Turrican 2. Efter att ha lyssnat på den är jag rätt nöjd. Det var ingen av mina favoriter men det låter bra. Samma rena, klara synthljud men uppfräschade instrument och lite djupare arrangemang, bland annat med en distad gitarr inlagd. Väldigt ren spelmusik och klart lovande. ... Läs hela texten

Simon + Trevor (+Alucard?) = sant

Lämna ett svar

Hmmm, det verkar ha varit ett påhitt det där med Alucard i Mirror of Fate. För nu visar Nintendo Power upp ett omslag som ska föreställa Simon Belmont (med rött hår!) och bilder på själva spelet som ska vara Trevor Belmont (deras inbördes relation förblir oklar). Bilderna verkar i alla fall bekräfta 2.5D-upplägget (om man noterar att allt verkar röra sig på ett plan), fast enligt Nintendo Power ska stridssystemet ändå vara väldigt likt Lords of Shadow, med kombinationer, greppattacker och ljus och mörk magi. Vet inte om det kommer att fungera så bra i sidscrollande perspektiv, vi får se. ... Läs hela texten

Tillbaka till Demon’s Souls

1 svar

Lite inspirerad av dess uppskjutna avrättning satte jag igång med Demon’s Souls igen, så här tre år senare när jag har betydligt mer erfarenhet av serien. Att gå tillbaka efter Dark Souls är mestadels ganska smidigt men också besvärligt ibland. Till att börja med hade jag glömt hur fult det var. Dark Souls må vara överambitiöst för From Softwares grafikmotor ibland, men det är på många ställen riktigt vackert. Demon’s Souls är grått och rätt trist i allmänhet. I gengäld är det betydligt smidigare och figuren rör sig lätt, nästan för lätt. Den där riktigt trimmade känslan av tyngd saknas från Dark. ... Läs hela texten

Simon = Alucard = sant?

3 svar

Just nu cirkulerar ett rykte om det kommande Castlevania: Mirror of Fate. Även om det ska tas med en rejäl grävskopa salt låter det rätt intressant.

Enligt ryktet kommer Mirror of Fate att vara ett tvådimensionellt plattformsspel av den gamla typen (innan Symphony of the Night), men med lätt cel-shadad grafik i stil med Street Fighter IV. Det kommer mestadels att vara ett typiskt från-sidan-perspektiv men med vissa klättringssekvenser i 3D. Spelet som sådant är upplagt som de gamla spelen med enstaka inslag från Lords of Shadow (som QTE-avslutningar på bosstrider). ... Läs hela texten

Arkadsticka nummer två

Lämna ett svar

Det kanske var onödigt, egentligen. När Virtua Fighter 5 släpptes köpte jag en Hori Real Arcade Pro 3 till Playstation 3, innan jag ens hade själva konsolen. Men jag kände att jag ville spela det på riktigt från början, till skillnad från när jag började spela Virtua Fighter 4 med pad och sedan fick lära om mig.

Nu är Virtua Fighter 5: Final Showdown snart här och den gamla stickan finns förstås kvar (det kommer den även att göra efter ett atomkrig, rejäl pjäs det där), men jag är lite less på att spela med kompisarna och behöva förklara om kontrollerna varje gång när de skiftar mellan sticka och pad. Dessutom är det ju onekligen enklare att spela på sticka, med tre knappar och inget annat. Inga obskyra kombinationsknappar utan bara tre att hålla koll på. Att skaka sig ur en stun är också betydligt smidigare på sticka. ... Läs hela texten

De bästa (och sämsta) spelmammorna

Lämna ett svar

Idag är det Mors Dag och då tänkte jag passa på att lista de bästa spelmammorna. Av någon anledning är mammor inte lika vanliga som pappor i spel (mestadels för att kvinnor över 30 i spelvärlden av tradition anses vara någon sorts reliker som i bästa fall kan användas som någon bakgrundsfigur), men det finns ändå några riktigt bra exempel på riktigt bra mammor – och några avskräckande exempel. Viss spoilervarning utfärdas.


Lucia dyker först upp som en fiende i Suikoden II. Det var först i Suikoden III som vi fick lära känna henne närmare, och vid det laget är hon hövding över Karaya-stammen och mamma till huvudpersonen Hugo. Inte nog med att hon är stekhet och är en av de få figurerna som använder en piska utan att bli någon sorts S&M-fetisch, hon är också en fantastisk krigare och en vis ledare som hjälper sin son uppfylla sitt öde och räddar landet. Som kontrast kan vi räkna drottning Arshtat av Falena, som blivit galen av att använda Sun Rune. Även om hon inte självmant gör särskilt mycket ont mot sina barn Freyjadour (huvudpersonen) och Lymsleia så kan det inte vara bra uppfostran att döda deras far. ... Läs hela texten