Kategoriarkiv: Retro

Evercade: Interplay Collection 2

Saligt insomnade Interplay har två tidiga Evercade-samlingar och det fanns egentligen bara en anledning för mig att köpa den här: Rad Gravity. Men det visade sig finnas en del oväntade roligheter här.

The Adventures of Rad Gravity är kanske inte en kultklassiker, men nog så väl en bortglömd höjdare som knappast nämns bland NES:ens storheter. Det är rätt komplext för sin tid, med en rymdhjälte som teleporterar sig ner från sitt skepp och hamnar i diverse trångsmål på främmande planeter. Men många ambitiösa NES-spel hade stora mekaniska brister, och de slipper vi mer eller mindre här. Rad själv är lätt att styra med precision och svingar både ljussablar och pistoler utan problem. Jag vet inte om jag kommer att kunna traggla mig igenom det – kanske min barndomsvän som en gång titulerade sig ”Dr Rad Gravity” i Nintendo Magasinet kan komma till undsättning? 3/5 ... Läs hela texten

Evercade: Sunsoft Collection 1

Sunsoft är en sån där märklig utgivare som lyste starkt under några år men sedan försvann spårlöst. En av deras egenheter är att de släppte NES-spel väldigt sent i konsolens livstid, vilket visserligen lät dem pusha den extremt långt men också gjorde att många av deras spel försvann i 16-bitarshypen och idag är ohyggligt eftertraktade samlarobjekt.

Ett av de spelen är Mr Gimmick, ett spel som påminner rätt mycket om Kirby både till stilen och spelkänslan. Det släpptes enbart i Japan, förutom att Bergsala pushade för att ta in det till Skandinavien. Det visade sig bli den enda västerländska releasen, och det här spelet är ohygglodyrt numera. Men det är faktiskt värt en del hype, om än inte de över 21 000 kronorna (!) du får punga ut med om du vill köpa det på Tradera idag komplett. Musiken är fantastisk, som oftast med Sunsoft, och spelkänslan är utmärkt. Det är dock klassiskt NES-toksvårt. Mr Gimmicks grundläggande spelmekanik är att ta fram och kasta en stjärna, men dels tar den tid att få fram och dels studsar den på ett väldigt märkligt sätt. Är du tillräckligt snabb kan du däremot hoppa på stjärnan och ta dig till dolda skatter. Jag spelade originalet en gång hos en samlare och köpte den hemska Playstation-konverteringen från Japan på PS3. Vill du spela det idag så är det här ett betydligt bättre sätt och snäppet billigare än NES-utgåvan. Observera dock att knapparna är väldigt bakvänt placerade vilket gör det onödigt krångligt, och det här är ett spel som fungerade bäst på en CRT-TV helt utan lagg. 3/5 ... Läs hela texten

Evercade: Technos Arcade 1

Technos har i huvudsak gjort sig kända för Double Dragon-serien, som numera ägs av Arc System Works. Den här samlingen innehåller också några av dem men också diverse annat från deras arkadhistoria. Jag fick det gratis med Evercade VS och det var nog tur, eftersom jag knappast hade velat betala för det.

Battle Lane vol. 5 är ett gammalt spel, ett vertikalt scrollande shoot’em up som är ospelbart svårt. Man kör en motorcykel, och inte nog med att fienderna skjuter på dig och att det är väldigt svårt att undvika att krocka med dem, det går också att krocka med vraken av deras fordon. Till råga på allt får du börja om en bit bak varje gång du dör, och nej, det finns inga continues oavsett hur många credits du pumpar in. Bara att glömma. 1/5 ... Läs hela texten

Evercade: Jaleco Arcade 1

Jaleco har knappast gjort några större avtryck i spelvärlden, men två av spelen på den här samlingen är klassiker som jag minns från Amiga-tiden. Jaleco bildades av avhoppare från Data East och gav sig på många olika genrer, vilket de åtta spelen i den här samlingen visar.

64th Street: A Detective Story är ingen lovande start på samlingen. Det är en Final Fight-klon som hade kunnat ha en intressant inramning då spelet ska utspela sig i gangstermiljö 1939, men det glömmer spelet omedelbart bort efter introt och hela spelet doftar sent 80-tal i sin design. Detektiverna Rick och Allen bankar sig fram genom gator och lagerlokaler med en stel spelkontroll och ett väldigt begränsat rörelsemönster. Det finns några varianter av specialattacker och av någon anledning ligger stort fokus på att kasta fiender mot de förstörbara bakgrunderna, men figurerna är extrema sega i rörelserna och fienderna är både fantasilösa och oerhört obalanserade. Bossarna kan utan problem slå dig oavbrutet tills du förlorar ett liv, och ofta finns bara en teknik som fungerar mot dem, oftast de fula hoppsparkarna. Med stor sannolikhet är 64th Street det sämsta beat’em up:et jag har orkat nöta mig igenom. 1/5 ... Läs hela texten

Evercade: Data East Arcade 1

Data East är mest kända i mina ögon för diverse menlösa Amiga-konverteringar, men här handlar det om arkadoriginalen. Det är ändå ganska få som jag har spelat förut, så det blev ett intressant tillfälle att prova.

Bad Dudes vs Dragon Ninja har jag spelat på Amiga, men det känns betydligt bättre här. Spelkänslan är helt okej och konceptet är så 80-tal det kan bli, där ninjor kidnappar Ronald Reagan och ”bad” betyder ”cool”. Inget sensationellt men värt att prova, om inte annat för de actionfyllda sekvenserna. 2/5 ... Läs hela texten

Evercade: Irem Arcade 1

En av de största tjusningarna med Evercade är att den erbjuder en bunt spel åt gången från utvecklare som jag annars troligen inte skulle ägna särskilt mycket tankemöda. Irem ligger bakom en del klassiker, men jag har bara spelat en handfull av dem, som R-Type och Kung Fu Master. Därför var Irem Arcade 1 ett av mina första köp till maskinen. Köper du Evercade EXP följer det med som standard, men eftersom jag valde Evercade VS fick jag köpa det separat. Den medföljande manualen förklarar också att Capcoms grundare Kenzo Tsujimoto först grundade Irem redan 1974 innan han startade Capcom 1983. Så det här är ett anrikt företag, och de sex spelen i samlingen täcker en hyfsad del av den historien. ... Läs hela texten

Evercade VS testad

Jag har gått och letat efter en ursäkt att köpa en Evercade-konsol, vilket är mer komplicerat än det låter. Det finns tre varianter av Evercade och dessutom två kompatibla varianter av en mindre bärbar:

Den första Evercade i vitt och rött är numera pensionerad, men det var en fullt funktionell bärbar konsol i sig. Det finns dock ingen större anledning att köpa den idag.

Evercade EXP är en förbättrad version med bättre skärm, möjlighet att spela med vertikal skärm (tate) och den har dessutom 18 inbyggda Capcom-spel: fjorton av deras gamla vanliga arkadtitlar av vilka egentligen bara 1944, Mercs, Street Fighter 2 Turbo och Strider känns särskilt intressanta, samt fyra helt slumpmässiga konsolspel: Mega Man, Mega Man 2, Mega Man X och Breath of Fire. Den har också Irem Arcade 1 som medföljande kassett. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Radiant Silvergun

Jag har gjort många försök att ta mig an Radiant Silvergun, ett spel som jag börjar inse är det bästa shoot’em up:et någonsin, även om det bara når plats 12 när experterna tycker till. Förra året släpptes det på Switch, men jag insåg någonstans där att det inte räckte. Så jag gjorde slag i saken och köpte originalet till Saturn, för rätt ohyggliga pengar. Det var värt det, trots att jag fortfarande inte är klar med det på något av formaten.

Treasure är egentligen inte shoot’em up-experter, men kanske är det därför det är så unikt. Cave är shoot’em up-experter, och alla deras spel är polerade till perfektion och sanslöst spelbara, men också aningen enahanda. Radiant Silvergun är tämligen unikt med sina tre vapen, som kan kombineras på sju olika sätt. Tempot är fortfarande högt, men betydligt lugnare än många andra spel i genren, och det har snarare drag av pusselspel. Vapnen har olika användningsområden, framför allt den oerhört tillfredsställande superattacken där två gigantiska energisvärd klipper bort varenda fiende i omgivningen. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: R-Type Delta

R-Type Delta, var har du varit hela mitt liv? ”Ja, de senaste tolv åren har jag suttit orörd på din PS3:a sedan du köpte en drös importspel och aldrig testade mig.” Ah, just ja.

Jag var aldrig riktigt överens med det ursprungliga spelet, även om det är en klassiker. Horisontella shoot’em ups är oftast ännu svårare än vertikala eftersom man även har omgivningar att oroa sig för, och de brukar vara långsammare med mer trial and error. R-Type Delta är det fjärde spelet i serien och påminner om Darius Gaiden, som på samma sätt är en 32-bitars nytolkning av en klassiker. Det släpptes några år in i Playstation-generationen och är ett spel som definitivt har åldrats väl. Det är filmiskt i upplägget, med tjusiga effekter och dramatiska, kreativa scenarion. Det här var den tiden då genren hade nått tillräcklig teknologi för att kunna vräka på med coola bossar och omgivningar, utan att bli orimligt dyrt att utveckla. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Ketsui

Länge var det ett elände att vara ett fan av klassiska shoot’em ups. Spelen tenderade att enbart släppas i Japan, förutom om de någon enstaka gång råkade hamna på en budgetutgivare och direkt i en reaback någonstans, vilket förstås aldrig hände de riktigt bra spelen. Men numera går det att komma över väldigt många klassiska shoot’em ups till väldigt rimliga priser. Jag har utgått från topplistan på Shmups Forum för att få en överblick över vad som bör prioriteras, och kommer att lista placeringarna som jag har testat. ... Läs hela texten