Kategoriarkiv: Wii U

Okej, tack Nintendo?

Det var massor av nyheter på senaste Nintendo Direct (även om det var ett lite olämpligt datum att hålla det). Splatoon blev bekräftat för 29 maj, Yoshi’s Woolly World kommer 26 juni och Mario Maker någon gång i september. Det börjar dra ihop sig till köp. Splatoon i sig verkar väldigt lockande. Om vi bara kunde få det där jäkla Metroid-spelet bekräftat …

Hur som helst, det var också stort fokus på Amiibo. De här samlarfigurerna har ju blivit en jättesamlarhit i USA där det närmast är slagsmål om ovanliga figurer. Här har det tuffat på lite långsammare, kanske eftersom figurerna är ohyggligt dyra för vad man får. Framöver kommer i alla fall Greninja och Jigglypuff (meh), Dark Pit, Palutena, Zero Suit Samus (och där gick samlarmarknaden i taket), Ganondorf, Olimar, Dr Mario och Bowser Jr. Om inte annat måste man uppskatta att det verkar bli en komplett uppsättning figurer, även om man behöver ta ett nytt banklån för att ha råd med alla. ... Läs hela texten

Legend of Kay återvänder

Under Playstation 2-eran måste jag ha testat cirka en fantasiljon plattformsspel. Känns det som i alla fall. Kanske var det bara ett tiotal. Men det de hade gemensamt var ett brinnande behov att vara hippa på något sätt, och de misslyckades ofta totalt. Legend of Kay var möjligen ett undantag, om inte någon tycker att det är superhippt med en kampsportande tiger. Jag vill minnas att det var en lite mer actionfylld Zelda-klon, och så mycket mer minns jag inte. Ett sånt här spel som man totalt glömmer och som aldrig någonsin dyker upp på listor över generationens bästa spel, som, typ, Shatterhand på NES. ... Läs hela texten

Nintendo förstår inte det här med fanrelationer

Nintendo har länge haft ett väldigt märkligt förhållande med sina mest inbitna fans. Tidigt i internets historia blev det rabalder när Nintendo stängde ner Pokemon-sajter. Och nu snackar vi inte någon som försökte framstå som officiell, utan vanliga hederliga fansajter, ni vet, med upprepade bakgrunder och animerade gifar och blå länkar. På senare år har man legat i ett halvintensivt krig mot Youtube, som kulminerade nyligen i en policy som innebär att du visst kan göra videor med Nintendo-spel, men då kommer då att ta merparten av dina annonspengar. För att de kan. ... Läs hela texten

Pyttiga Amiibo

Jag trodde att Amiibos skulle släppas först i januari, men nu har de i alla fall dykt upp på Gamestop. Trots att jag inte har en Wii U än var jag lite sugen på att köpa några. Det är ju trots allt förmodligen första och sista gången vi får figurer som Wii Fit Trainer och, tyvärr, Fox McCloud.

Men det är svårt att engagera sig i dem när man väl har dem i handen. Jag hittade det första gänget med Mario, Peach, Link, Yoshi, Samus, ovan nämnda och någon jag har glömt. Men de är pyttesmå, och inte i någon egentlig enhetlig skala. Långa Samus blir därför väldigt plottrig. ... Läs hela texten

En man och hans skyffel

Jag har hunnit spela Shovel Knight i ett par timmar nu, och wow! Det är som om Capcom eller någon annan av 8-bitsgiganterna hade väntat några år och sedan satt ihop typ en 16-megabitskassett till NES:en och bara proppat den med godsaker. Det fuskas lite här och där men det känns verkligen som ett 8-bitsspel, och ett bra sådant också. Kontrollen är nästan klockren, vilket väldigt ofta är bristen i såna här retroflörtar. Men här känns det exakt som Mega Man i styrningen, hoppandet och klättrandet, vilket förstås är utmärkt. Överallt är det proppfullt med hemligheter som distraherar från den egentliga vägen framåt, som i gengäld är föredömligt kortfattad. Och så poppar det hela tiden upp extrabanor, specialutmaningar och vandrande bossar som bjuder på nya attackmönster. Det är som om utvecklarna har haft idéer till många fler än de riktiga bossarna, och därför stoppat in så mycket annat som det bara är möjligt. ... Läs hela texten

Ludwig von Koopa in the house

Super Smash Bros for 3DS (den sämsta titeln sedan Little Big Planet for Vita) känns faktiskt som ett riktigt bra spel. Det tog inte lång tid att komma över min saknad av Ice Climbers-syskonen med det här urvalet. Little Mac! Mega Man! Pac-Man! Palutena! Och alla klassiska banor, klassiska fiender, klassiska troféer, klassiska låtar… det här spelet går på högsta nostalgiväxeln. Spela liksom bara Green Hill Zone-banan med Mario, Sonic, Mega Man och Pac-Man, och åk sedan tillbaka tjugo år i tiden och berätta det för dig själv. Ditt yngre du kommer inte att tro dig. Sen kan du i och för sig göra ditt yngre dig deprimerat genom att berätta att det är det överlägset bästa som de tre senare varit med på de senaste tio åren… ... Läs hela texten

Super Smash på plats

Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag skulle köpa Super Smash Bros till 3DS (som jag redan har) eller Wii U (som behöver en helt ny konsol med allt vad det innebär av tillbehör och andra extrakostnader). Men till slut bestämde jag som så: det är praktiskt taget bara Smash som intresserar mig fram till Star Fox och Splatoon nästa år. Då är det smartare att testa den bärbara versionen på det här sättet. Blir jag sedan superförtjust så kan jag alltid byta upp mig längre fram. ... Läs hela texten

Megamysterium på Street Pass

Jag fick just början på en ny bild på Street Pass (och någonstans idag i Östersund måste jag ha passerat en hord av tyska speltjejer… äsch). Och det är lite udda. Om man kollar på alla spel som representeras på Street Pass:

Metroid – Nintendo
Mario – Nintendo
Zelda – Nintendo
Kirby – Nintendo
Pikmin – Nintendo
Star Fox – Nintendo
Rhythm Heaven/Paradise – Nintendo
Donkey Kong – Nintendo
Pilotwings – Nintendo
Kid Icarus – Nintendo
Fire Emblem – Nintendo
Animal Crossing – Nintendo
Dillon – Nintendo
Xenoblade – Nintendo
Pokemon – Nintendo
Mega Man – Nin… eh, Capcom ... Läs hela texten

Ska Smash Bros lura mig igen?

Ack. Allt eftersom mer av nya Super Smash Bros visas upp blir jag mer och mer sugen på att köpa det, och även om 3DS-versionen är ett alternativ så känner jag att jag vill ha det till Wii U. Och egentligen vore det inget dåligt köp: med Star Fox, Splatoon och Xenoblade på väg så finns det i alla fall några köpvärda spel att skaffa längre fram.

Problemet är att jag någon gång borde lära mig av mina misstag. Så fort jag hade spelat den japanska versionen av Super Smash Bros Melee så gjorde jag upp planer för en Gamecube, trots att jag redan hade en Playstation 2 (med, vill jag minnas, Ico och Metal Gear Solid 2 vid det laget) samt en Xbox (med Halo och Morrowind). Och jag köpte det och spelade en hel del och hade himla kul, ett tag. För på det stora hela så spelas det väldigt lite partyspel här i lägenheten, och när det är fightingspel som gäller så brukar det röra sig om ”riktiga” fightingspel. För jag påstår fortfarande att Smash Bros inte är ett sådant, så det så. ... Läs hela texten

Fransk fest

anotherworld20th

Idag släpps två intressanta franska äventyr: dels den senaste uppsättningen konverteringar av Another World som har funnits på typ alla format som existerar (inklusive Jaguar och Tapwave Zodiac), och dels Valiant Hearts, Ubisofts andra 2D-äventyr efter Child of Light. Båda bör vara värda sina pengar, särskilt Another World om du inte har spelat det förut och vill uppleva ett riktigt banbrytande spel.