Tittar man på reklam är det lätt att tappa hoppet om mänskligheten. Mellan diverse produktinformationsmeddelanden som att Loka eller Honda har lanserat en ny smak/modell är det ju packat med erbjudanden som är mer eller mindre lurendrejeri. Det är som att gå på en gammaldags westernmarknad och se en massa ”doktorer” förklara hur deras äckliga elixir (blandat av öronvax, socker, ogräs och hästpiss) kan bota allt från snuva till en amputerad arm. Finns det ingen som bestämmer vad man får försöka lura på folk?

Här är de saker jag retar upp mig på mest:

Låneinstitut och SMS-banker: Det kryllar av de här och det är så uppenbart falskt att jag vill slå den där Lendo-damen rakt i ansiktet och sedan kasta ut alla datorerna i det där ”supportlandskapet” genom fönstret. ”Lös dina dyra lån genom att ta nya (dyra) lån hos oss”. Vad är det för dumheter? Och alla miljoner varianter av ”få ett gäng tusenlappar direkt i handen utan kontroll eller kreditvärdighet”? Det finns en anledning till att seriösa banker inte lånar ut till de som inte kan betala, det kallas att inte sätta folk i ohanterlig skuld. Program som Lyxfällan är en direkt följd av att folk får låna när de egentligen inte har råd.

Hälsodrycker: Nästan en direkt släkting i nedstigande led till den gamla tidens häxbrygder. Det de har gemensamt är att någon ung, fräsch människa går omkring och ser lidande ut tills de får svepa i sig en liten yoghurt/nyponsoppa/blandad sörja som genast får dem på bättre humör, gärna illustrerat av någon datoranimerad liten figur som hoppar runt. Det alla produkterna också har gemensamt är att de ”återställer kroppens naturliga balans/försvar”. Jaha, den balansen som har rubbats av att hälla i sig en massa annan onaturlig dynga?

Europeiska godsaker: Det är så lätt att känna igen de här, dels för att det inte görs reklam för svenskt godis riktat mot barn (vad jag har sett, jag tror vi har någon lag mot det) men också för att det alltid är så där lätt guldskimrande och drömskt filmat. Det är en familj (eller möjligen bara en mamma) som är så snäll och glad mot sina barn att hon ger dem en massa socker, och alltid är det dubbat. En klassiker på dålig dubbning är ju den där Kinder-reklamen där barnen har fullständigt olika dialekter, men det brukar inte vara mycket bättre. Werthers, Danonino, Merci och framför allt Toffifee är typiska exempel som dyker upp konstant. Jag blir alltid lika fascinerad av att livet tydligen går in på en överväxel när ungarna får sätta i sig en menlös liten kolaform med en trist nöt i, och jag minns hur besviken jag blev första gången jag smakade en Toffifee. Skulle man döma av reklamen skulle den vara stor som ett dasslock och fylla mitt liv med dansande änglar och enhörningar. Undantaget i genren är mörk choklad, som inte riktas mot barn. Där är bildspråket snarare chokladporr, och märken som Lindt och Marabou Premium konstaterar bara att de gör fantastisk choklad. Vilket de i allmänhet också gör.

Livet är en läsk: Från de fullständigt bisarra scenarierna i Coca Cola Zero-spottarna, via ölreklamen där en massa människor på surrealistiska fester gör en vansinnigt stor sak av en öl (i alkoholfri version) till en våldsamt översminkad Uma Thurman så är jag enormt less på alla dessa jättepåkostade minifilmer som ska försöka övertyga oss att livet vore minst 409% bättre om vi bara fick hälla i oss lite sockervatten alternativt en synnerligen blaskig öl. Ett undantag här är Carlsberg som brukar göra fantastiskt roliga filmer (som månlandningen eller bergsklättrarna) även om ölen i sig inte är intressant.

Allt på TV-shop och liknande: Ja, allt. Särskilt om produkten på något revolutionerande sätt kan få bort dina fettvalkar utan att du behöver göra ett dugg.

Och så när jag ändå stör mig på värdelösa produkter kan jag också passa på att ta upp Axa Great, även om den (så vitt jag vet) inte har fått någon tv-reklam. Det är gröt, på burk. Tillsätt bara vatten. Finns det någon dummare produkt än det? Havregryn ÄR gröt, om man tillsätter vatten. Det kan inte bli enklare. Men ändå har någon kommit på att man kan ta en deciliter havregryn, blanda i lite torkade bär i en liten burk och sälja skiten för femton kronor. Färdiga köttbullar, färdig plättsmet, färdig pizza, det kan jag förstå. Färdig risgrynsgröt till och med. Det är ändå saker som skulle ta lite, lite tid att fixa ihop själv, som är smidigare att bara kunna värma eller steka upp. Men havregrynsgröt?