Ack, jag minns en svunnen, oskyldig tid. Då var jag ung, och på den tiden gick det att gå på stadens gator utan att oroa sig för dödlig smitta. Det var … en vecka sedan.

Okej, fullt så dramatiskt är det inte, och redan för en vecka sedan var jag försiktig, men visst är det fascinerande och skrämmande hur snabbt det går. Nu rekommenderas hemarbete så långt det går, och för mig går det ganska bra. Jag jobbade faktiskt hemifrån hela förrförra veckan inför att jag skulle åka till Göteborg, men nu när den resan är avklarad så har jag bunkrat upp och tänker bara ge mig ut i nödfall. Förhoppningsvis kan tillräckligt många göra det, så att smittan inte har någonstans att ta vägen.

Det är ju i alla fall inte som att jag har någon brist på saker att göra. Dreams har fortfarande potentiellt sett oändlig speltid (jag ska fortsätta på mitt spelkoncept) och det släpps ändå en del nya titlar då och då, även om mycket av förklarliga skäl blivit framflyttat. Posten går också som vanligt (vilket därmed sagt inte är bra) och åtminstone prylar som har varit på väg länge kommer att dyka upp så jag har något att pyssla med. PC Engine Mini blev försenad, men så vitt jag vet är ett gäng Transformers på gång. Oklart vad som händer med Final Fantasy IX-figurerna. Jo, och så har jag fått en trevlig liten present hela vägen från Japan.

Så det går ingen direkt nöd på mig. Jag ser det som den där jobbiga men ofrånkomliga isoleringen när man har gått och blivit sjuk, och bara får uthärda för allas bästa. Fast i det här fallet tvärtom då.