Om jag skulle göra en topplista över den tidiga barndomens största favoriter så skulle den nog med största sannolikhet innehålla Fragglarna, Bamse och Nalle Puh. Fragglarna är möjligen lite obskyra, som den där tredje serien efter giganterna Sesam och Mupparna. Och Bamse är förstås väldigt lokalt, så det är osannolikt att det någonsin kommer att kunna gestaltas i Lego. Men nu är det i alla fall dags för allas favoritnalle, genom den fenomenala Ideas-serien.

Ideas är ju perfekt för att plocka upp idéer eller licenser som Lego inte själva aktivt letar efter. Men väldigt länge var det begränsat av att de föreslagna seten inte fick innehålla helt nya bitar, vilket framför allt begränsar hur tecknade figurer kan se ut. Bara för något år sedan släpptes till exempel The Flintstones, med vanliga Lego-huvuden vilket såg rätt märkligt ut. Men alldeles nyligen ändrade Lego sina riktlinjer, och just Sesame Street blev det första i Ideas-serien med nymodellerade figurer. Winnie the Pooh är det andra, och det är en stor lättnad.

Figurerna är nämligen den största behållningen. Puh själv är förstås sanslöst ikonisk. Det finns andra i samma klass: Musse Pigg, Kalle Anka och så vidare, men skillnaden är att de har dykt upp i så många sammanhang att inget egentligen är oväntat. Puh är helt och hållet knuten till Sjumilaskogen, vilket ger honom en helt annan potential för anakronistiska gästspel. Därför var det redan där otänkbart att hoppa över det här setet. Som figur är han välgjord men inte helt perfekt. I profil smalnar huvudet av nedåt för att passa mot den vanliga Lego-kroppen, och han skulle ju egentligen behöva en modifierad kropp för Nalles mage är ju faktiskt rund.

De övriga är dock i princip perfekta. Min favorit i det här gänget är I-Or, som här helt enkelt är en solid bit med bara en vanlig rosett fäst på svansen. Det begränsar hans användbarhet, men jag tror det hade varit svårt att göra honom poserbar. Nasse är förstås lite kortare än de andra och sig lik. Kanin var jag aldrig förtjust i och han är troligen den svagare i det här utbudet. Ögonen behöver lite mer definition, han brukade oftast se lite mer sliten ut. Tigger däremot är perfekt. Han har ju mest normala proportioner och fungerar därför bäst i Lego-form, och har både strålande välgjort tryck och ett välmodellerat huvud.

Setet har drygt 1200 bitar och föreställer förstås Nalle Puhs hus, med den där mystiska ”Mr Sanders”-skylten ovanför dörren. Det är ett roligt bygge med en del komplexa tekniker, och då det tillhör ”18+”-serien kan man vara lite mer komplicerad i instruktionerna. Jag gillar detaljerna, som rotsystemen på båda sidorna av kullarna, de små tryckta bina som surrar runt sina bikupor, och även om lövverket är extremt enformigt att bygga så ger det en väldigt mysig charm till hela bygget.

Stugan bakom trädet går att öppna upp vilket egentligen behövs för att det ska finnas något som helst utrymme för lek inuti. Här finns massor av grejer, med en stol, en liten kamin, en teservis (för Puh är ju förstås ytterst brittisk), en spegel och en säng, och hela setet är förstås överöst med tomma burkar med ”honing”. Jag gillar också lådan med ”Puh-pinnar” under taket. Just det där avsnittet med Puh-pinnar var oerhört nostalgiskt för mig och jag försökte hela tiden återskapa leken hemma i grannområdet, trots att den enda tillgängliga bron gick över en femtio centimeter bred bäck och blockerades av ett gallernät på ena sidan.

Lego har varit rätt osjyssta med sin svenska prissättning på sistone och 1299 kronor för ett ganska litet set är mycket pengar. I gengäld är det väldigt detaljrikt och extremt charmigt som modell betraktat. För barn som gillar Nalle Puh (vilket väl borde vara ganska precis alla) så är det säkerligen en kul leksak också. På ett sätt passar det ihop med det nyligen släppta Medieval Blacksmith i någon sorts lummig fantasyvärld, och jag skulle gärna se fler naturnära byggen i samma stil. Det är faktiskt synd att Baggershus släpptes innan Lego verkligen hade fått till den moderna stilen, för det hade kunnat se makalöst ut idag. Winnie the Pooh är ännu ett utmärkt set och det säger väl en del om Legos produktion då det ändå inte tillhör toppskiktet.