Piratlego då och nu

Lego Pirates, det första piratlegot, släpptes 1989, och jag fastnade totalt. Jag var gammal nog att aktivt börja önska mig saker, och de här fantastiska byggena låg högst på önskelistan. Jag vill minnas att jag fick Fort Brass (Eldorado Fortress) i födelsedagspresent, sen rullade det på med mindre set. Under sommaren, troligen, gjorde jag småjobb hemma och tog tillvara all goodwill jag hade förtjänat, för att slutligen kunna köpa den gigantiska Tigerhajen (aka Black Seas Barracuda). Därefter saknade jag bara ett fåtal av det första årets utbud. Det sista blev Havsörnen, som jag vill minnas följde med som prenumerationsbonus i någon av alla seriealbumsklubbar jag var med i.

2009 var det dags för en ny omgång av piratlego efter originalet, som hade fortsatt en bit in på nittiotalet. Jag var i min Dark Age då så jag missade dem, men i slutklämmen kom Imperial Flagship, som visade sig vara ett absolut måste att pyssla ihop.

Medan jag samlade ihop Imperial Flagship fick jag en hint om att piratlego var på väg tillbaka, då gamla skeppsdelar började tillverkas igen. Det blev först Sea Cow, det märkliga piratskeppet från The Lego Movie. Men Lego är ohyggligt skärpta numera och tänker synergi in i minsta detalj. Ett komplett, nytt pirattema var också på väg, och släpptes officiellt nu i mars 2015. Så jag tänkte jämföra det här nya legot med det ursprungliga. Har det hänt något på 26 år?

brick_bounty_01

Det man först kan konstatera är att det var mer ambitiöst förut. Lego tog större risker, med två skepp och två större baser på en gång. 2015 finns det bara ett skepp och inga större baser, men i gengäld är de fyra mindre byggena gjorda för att kopplas ihop till lite större scener.

The Brick Bounty (70413) är ett försök att vara en arvtagare till både Brickbeard’s Bounty (6243) och Black Seas Barracuda (6285). Utseendemässigt är det närmast en klon av det föregående skeppet och därmed betydligt mindre än det första, som fortfarande är ett av de större piratskeppen i Legos historia. Skeppet använder tre specialgjorda bottenplattor och en för, men där Black Seas Barracuda hade en separat akter har det här skeppet bara ett litet valv som går upp mot överbyggnaden. Det blir därför ett kortare skepp, men tack vare en annan konstruktion på akterdäck ser det bredare ut. Man kan också jämföra med Imperial Flagship, men det är knappast rättvist. Det mästerverket har både det dubbla priset och det dubbla bitantalet.

brick_bounty_02

Som sina föregångare har TBB fyra kanonportar, men bara två kanoner. De har inte heller hjul, utan är halvpermanent monterade vid sina portar. Skeppet saknar ett riktigt däck, utan allt pågår direkt i durken. Baktill byggs akterhytten upp en aning. Inuti finns ett elegant rum med blandade skeppstillbehör men få detaljer i övrigt, förutom en lönndörr som gömmer skattkistan. Det är mer elegant byggt än det sluttande akterdäcket på BSB, men ser lite tomt ut.

TBB är färgrikt men ändå ganska nedtonat. Det går i brunt, mörkt tan, rött och svart med detaljer av guld. Jämfört med BSB:s eleganta svart, vitt och gult (i brist på guldfärg i Legos dåtida utbud) ser det rätt trist och kontrastfattigt ut.

brick_bounty_03

Men är det rättvist att jämföra? Black Seas Barracuda kostade mig 698 kr, vilket i dagens pengavärde är 1163 kr. Det gav mig 870 bitar. The Brick Bounty kostar 1099 kr, men har bara 708 bitar. Båda skeppen har stora och ovanliga bitar, men BSB känns ändå som att det var mer prisvärt. Eftersom bitarna överlag också är var större fick man mer för pengarna, 2800 g istället för 1640 g. Det brukar felaktigt påstås att Lego har blivit så dyrt, vilket egentligen beror på att ett givet set har blivit större med fler delar, men i det här fallet är det alltså helt korrekt.

Låt oss också kika på Soldier’s Fort (70412). I brist på ett riktigt fort är det en kompromiss mellan Eldorado Fortress och det mindre Sabre Island. Det första man kan konstatera är att det är synd att Lego numera nästan helt och hållet har slutat med basplattor, men i övrigt är den nya varianten ganska späckad med lekmöjligheter. Utöver tornet med kanonen har de också implementerat två detaljer från Eldorado Fortress i form av skattkistekranen och fängelset. Man märker också att seten numera är mer konfliktinriktade: Sabre Island hade bara ett gäng soldater i sitt torn, medan det i Soldier’s Fort finns en inbyggd konflikt. Utöver kanonen finns också de små minikanonerna som kan sprätta småbitar all världens väg, så det går att kriga på rätt bra med bara det här.

soldiers_fort_01

Tittar man på prislapparna säger Sabre Island 129 kr, idag 215 kr. För 79 delar är det väldigt lite byggande, även om det har flera stora väggdelar, en båt och basplattan. Soldier’s Fort har 234 delar för 399 kr vilket är betydligt mer prisvärt, och även fem tjusiga figurer. Här känns det som det klart bättre köpet.

Både The Brick Bounty och Soldier’s Fort ska inom kort monteras ner och återuppstå som något betydligt mer intressant. Det båda bidrar med är användbara delar för temat, framför allt tjusiga flaggor och figurer som mer uppenbart är nytolkningar av originalen från 1989. Låt oss titta på dessa.

pirates_comparison_small

På piratsidan fanns det ursprungligen bara en handfull figurer. Kapten Roger är ikonisk, men hans besättningsmedlemmar var egentligen varianter på två teman, med lite olika färger på mössa och kläder. Det fanns också en kvinnlig pirat som var extremt ovanlig. Det som var unikt för Pirates var att de faktiskt hade ansikten och inte bara det klassiska Lego-leendet. Spolar man fram till 2015 är det en fröjd att se nytolkningarna av originalen. Skeppspojken Will, som egentligen inte fanns som separat figur men förekom i en medföljande serie, har fått en egen figur nu. Piraterna är mer varierade, men man kan också påpeka att de ser betydligt mer skurkaktiga ut. Förut var det mer neutralt: de var visserligen pirater men slogs mot allmänt högdragna, försoffade soldater. Det är svårare att se dem som hjältar nu.

pirates_comparison2_small

Soldaterna är samma gamla blårockar i vagt fransk stil. Guvernören ser mer sympatisk ut nu och har dessutom fått en dotter, troligen inspirerad av Elizabeth från Pirates of the Caribbean. Även här är det fantastiska nytolkningar av de gamla uniformerna och riktigt tjusiga, samlingsbara figurer.

pirates_comparison3_small

Om man flyttar runt lite bitar är det lättare att jämföra figurerna rakt av, och se vilken förbättring det har blivit. Legos moderna stil och detaljrikedom ger figurerna helt nytt liv, trots att det är precis samma modeller. Den enda försämringen är huvudduken som de vanliga piraterna har. Den är numera mer bullig och jämnare, vilket är en märklig prioritering, särskilt eftersom den kvinnliga piraten har en som mer liknar de gamla.

pirates_comparison4_small
pirates_comparison5_small

Vi tar en snabb koll på flaggorna också. Här är det bokstavligen samma flaggor i modernare tappning. Värt att poängtera är väl att den nya Jolly Roger ser mer krigisk ut både till ansiktsuttryck och med sablarna, och att gulddetaljerna på blårockarnas flagga gör att den blir ännu tjusigare.

Sammanfattningsvis då? Kan uppfräschade figurer och nya, blanka bitar stå sig mot tjugosex år av nostalgi? Nej, givetvis inte. Men samtidigt är det egentligen bara de två största seten, Black Seas Barracuda och Eldorado Fortress, som fortfarande är så ikoniska och väldesignade att de håller i jämförelsen. Man ska också ha i åtanke att Lego 1989 hade ett helt annat sortiment än Lego 2015. Då kunde man vräka ut ett jättetema med piratlego, för då fanns bokstavligen bara City, Castle och Space. Idag är Pirates bara ett av många teman inriktade på samma målgrupp. Actionsugna ungar kan idag välja Ninjago, Chima, Ultra Agents, Marvel/DC eller, förstås, Star Wars. Eller mer specialiserade teman som Minecraft, Turtles och de sista Midgård-baserade seten. Det här är snarare en ersättare för tidigare års Castle-tema, och jag skulle inte bli förvånad om det sedan ersätts av ett klassiskt Space. Legos egna klassiker kan inte riktigt mäta sig i popularitet med licenserna, men att de fortfarande får en chans med några års mellanrum är både ett bra alternativ för licenströtta föräldrar och nostalgispäckade AFOL:s.

Lämna ett svar