Numera är det ju hur vanligt som helst med sång i spel, både licensierad sådan och specialskriven musik. Men innan CD-skivans intåg var det svårt, om än inte omöjligt, att bjuda på mer än bara instrumental musik. Redan 1983 släpptes ett arkadspel baserat på rockbandet Journey, där ett kassettband inne i arkadkabinettet spelades vid olika tillfällen, och rent formellt så hade väl Dragon’s Lair sin musik på laserdisk, även om spelet generellt saknade bakgrundsmusik. Det var värre på konsoler där kassetter hade ohyggligt lite utrymme att leka med, och all sorts samplade ljud tar upp massvis med plats. Därför är det inte konstigt att de första spelen med sång kom till Amiga, som dels hade hyfsad prestanda för ljud och kunde använda flera disketter för att lagra låtarna vid behov.
Xenon 2 (Amiga, 1989)
Bitmap Brothers experimenterade mycket med tekniskt avancerad musik och tog hjälp av ”riktiga” band innan någon annan. Bomb The Bass skrev intromusiken till Xenon 2. Det kanske inte låter som mycket, men med tanke på att vi samma år var ohyggligt imponerade av det samlade bruset i Track & Field II (”OWARN YR MAORK! GETTSCHÖWH!”) var detta den yttersta gränsen. Bitmapbröderna skulle senare även ge oss Speedball 2 och Chaos Engine, som saknade sång men hade riktigt mäktiga introstycken.
The Killing Game Show (Amiga, 1990)
Psygnosis var också teknikfreaks och deras The Killing Game Show bjöd på både ett förrenderat intro (där varje tresekundersrörelse tog en halvminut att ladda) och ett mer komplext sångstycke. Även om det i praktiken var återanvända samplingar i massor så blev det någon sorts musik ändå.
Gods (Amiga, 1991)
Bitmap Brothers kontrade med en av de mest kända låtarna från Amiga-eran, ”Into the Wonderful” av Nation XII. Det var det första av dessa stycken jag hörde och även om spelet sedan var relativt medelmåttigt så kändes det ohyggligt mäktigt bara på grund av musiken.
Cannon Fodder (Amiga, 1993)
Sensible Software valde en egen väg och pressade ut mer sång än någonsin ur de två disketterna. ”War Has Never Been So Much Fun” ackompanjerade det parodiska krigsspelet på ett briljant sätt.
Clay Fighter (SNES, 1993)
Nästa spel på listan brukar få cred som det första med samplad sång, men rent formellt var Clay Fighter först, med sin hemska intromusik med ett par ultragrynigt samplade fraser.
Tales of Phantasia (SNES, 1995)
Det här spelet brukar allmänt räknas som det första konsolspelet med en komplett samplad sång, och det är onekligen något helt annat än enstaka fraser. Den här sången har senare remixats i spelets många nyversioner, men att få in det på en 6-megabyteskassett som även skulle rymma ett fullspäckat rollspel är en rätt ordentligt bedrift. Trots att det låter som att det är inspelat via en burktelefon.
Waku Waku 7 (Neo-Geo, 1996)
Neo-Geo hade fördelen att den rent teoretiskt kunde lagra tiofalt gånger mer data på en kassett, även om det oftast gick åt till större sprites. På rak arm kommer jag inte på något före Waku Waku 7, där Arina fick ett J-poptema som sin bakgrundsmusik. Det är ytterligare några steg över Tales of Phantasia i ljudkvalitet och börjar nästan likna riktig musik. Ett liknande exempel har vi med Rolls tema i Marvel vs Capcom men jag vill minnas att bara arkadversionen låg på ”kassett” och konsolversionen på CD, så det kvalificerar sig inte riktigt. Waku Waku 7 är ju kassettbaserat i båda versionerna.
Donkey Kong 64 (Nintendo 64, 1999)
Nintendo och Rare gjorde det tveksamma valet att offra en del av sina kassetters futtiga utrymme till den här legendariskt usla låten, som sedan även infekterade Super Smash Bros Melee.
Matrimelee (Neo-Geo, 2003)
Det märkliga Power Instinct Matrimelee var ett av de sista spelen att släppas till Neo-Geo och tack vare den musikaliskt lagda utvecklaren Noise Factory fick det ett soundtrack som saknar motstycke i genren. Varje bakgrund har en unik, komplett sång med de mest märkliga teman. Allra roligast är nog Overclock Excitement som handlar om hur kul det är att shoppa datordelar i Akihabara, men låten om hur utomjordingar vill invadera världen och lura oss alla att tro att de är våra vänner, eller låten om hur man sparar sina pommes frites till sist på tallriken, är något vi aldrig har sett varken före eller efter.
Visserligen har det släppts Game Boy Advance- och modernare kassettbaserade spel med delar av eller hela sånger, inte minst i Ouendan. Fast vid det laget började det vara fusk, eftersom de formaten kunde lagra lika mycket data till att börja med.
Innan jag slutar vill jag bara passa på att nämna ett till spel, som egentligen inte kvalificerar sig alls:
King’s Quest VI (1992)
Det här peka-klicka-äventyret släpptes ursprungligen på diskett men fick också en CD-utgåva med samplat tal. Som extra bonus skrevs låten ”Girl in the Tower”, en smörig 90-talsballad som följde med antingen som extra singel eller på samma skiva. När jag upptäckte den var det verkligen en nyhet, för på den tiden var det alltså helt unikt.