Jag minns för tolv år sedan, då Capcom gav sig in i ett minst oväntat samarbete med SNK. Då blev resultatet Capcom vs SNK, där Street Fighter-gänget (plus Morrigan) mötte King of Fighters-gänget (plus Nakoruru). Halva gänget var inklistrade från diverse Street Fighter Alpha-spel medan SNK:s figurer förstås var helt nyritade.

Lite av samma känsla får jag med Street Fighter x Tekken. Här är det förstås Tekken-gänget som är helt nygjorda och spännande, medan hemmalaget är mer eller mindre oförändrade. Chun-Li, Ken och Dhalsim är mycket riktigt nästan precis som i Street Fighter IV. Alla mina grundläggande kombinationer fungerade och Dhalsim var dessutom brutalt bra på att hålla sig undan från Heihachi och Marduk. Därför lade jag inte särskilt mycket tid på dem, men alla nykomlingarna har jag i alla fall testat. Lite korta intryck.

Rolento, Poison och Hugo är allihop roliga, men Hugo är alldeles för stor och känns otymplig, som i SNK vs Capcom. Det var svårt att få något flyt med honom och hans klassiska luftkast var segt att få till efter att ha kastat upp fienden. Däremot kändes Rolento strålande, det är full fart hela vägen med effektiva rekkas. Lite synd att inte Take No Prisoners kom med som super, den han har är lite trist. Poison är ju helt ny men känns väldigt mycket som Terry Bogard, med en projektil, en ”Crack Shot” och en ”Rising Tackle”.

På Tekken-sidan har vi Heihachi, Kazuya och Jin som slåss ungefär som väntat, fast Jin har en kraftgrej han kan placera ut på olika avstånd som verkar rätt intressant. Nina var trist i allmänhet. Xiaoyu var lättspelad och går att masha sig genom en himla massa långa kombinationer efter en kvartscirkel och slag.

Marduk är ingen favorit och kändes lite seg, men han har ett riktigt elakt antiluftkast som gör ont. King var roligare men ett tydligt exempel på den annorlunda spelmekaniken, han bygger mycket på att göra greppkombinationer och förbereda olika stancer. Möjligen lite som en SNK-grappler, även om jag inte brukar spela dem heller. Yoshimitsu är tillbaka i sin Tekken 3-form istället för någon mer utspökad modern version, men hans specialattacker kretsar lite väl mycket kring hans snurrattacker i hög och låg version.

Med Law kändes det hela tiden som att jag ville spela som Fei-Long vilket förstås blir helt fel. Hans klassiska Flash Kick-variant finns i alla fall med, och går att göra dubbel. Polaren Paul har alltid varit en favorit och han känns gedigen. Han har två varianter av sitt kraftslag, en rakt på och en som först backar undan, plus en Kyo-doftande dubbel hoppspark. Dessutom diggar jag hans smågalna ansiktsuttryck. Kuma är också kul av en enda anledning: att Zangief äntligen får en björn att brottas med.

Lili är smått ointressant i allmänhet. Asuka är roligare och hennes kontring fungerar utmärkt. Raven var oväntat smidig, lite som Strider med teleporteringar och en del elaka attacker. Även Steve var riktigt rolig, han känns som en smidigare Dudley och det ska bli kul när denne dyker upp som DLC längre fram. Julia är en figur jag skulle vilja spela med, men hon saknar några riktigt unika attacker. Hwoarang är ösigare och ganska lovande. Sen har vi Bob som jag inte riktigt gillar men som var allmänt lättspelad.

Ogre är ju slutbossen på Tekkens sida och förutom enorma fötter har han inte så mycket att erbjuda, men så var det också en trist figur till att börja med. Inte för att serien har så många bra slutbossar förutom Heihachi då.

Utöver dessa finns ju fem gästfigurer, varav Mega Man och Pacman inte var tillgängliga. Toro och Kuro slåss som Ryu respektive Kazuya fast med noll räckvidd och i gengäld en mycket mindre träffyta. De har potential att bli riktigt irriterande. Cole från Infamous fick jag inte till något vettigt med, han kändes rätt stel.

Tekken-gänget är generellt mer komplext med mestadels halvcirklar och shoryuken-rörelser istället för kvartscirklar, och i många fall olika stancer som utgångspunkt för olika attacker. Därför kommer det att ta lite tid att sätta sig in i hur de fungerar, till skillnad från SNK-gänget som ju ändå hade samma specialattacker som förut. Men jag tycker ändå att många av dem har potential att bli intressanta 2D-figurer.

Rolento känns roligast av de nya.