Jag har ägnat helgen åt att städa upp i hyllorna. Jag har en massa Transformers, en rejäl uppsättning av SOTA:s Street Fighter-figurer, en Kratos och Figma-versionerna av både Samus Aran och Pit till salu på Tradera just nu. Ta en titt och kolla om det är något du vill ha!
Om du vill köpa ett spel, The Last of Us till exempel, så behöver du oftast inte göra mer än att be affären om ett exemplar, betala och ta hem det. Det är inga problem, för spelet är tryckt i en fantasiljon exemplar och det är praktiskt taget omöjligt att styra priset när tillgången är så hög. Samma sak med Dagens Nyheter, eller en påse tomater.
Om du däremot vill köpa en Playstation 4 lagom till premiären så är det nog hög tid att du ser till att få ett löfte redan nu (även kallat en förbokning), och då är det inte ens säkert att det hålls. Förbokningar är oftast ett manipulerande sätt att knycka åt sig pengar ett halvår i förväg och sedan sitta på räntan, men det innebär också att man kan slippa en massa potentiell ångest och känna den triumferande glädjen att vara en av de första 500.000 eller så i världen med en ny konsol. Något som dina arbetskamrater ändå kommer att vara måttligt imponerade av dagen efter.
I förrgår stod jag framför min ansenliga Transformers-samling och kom till en insikt. Egentligen bryr jag mig inte om särskilt många av dem längre. Många köpte jag under en period då det var en glädje i att bara se fräscha nya versioner av gamla favoriter, även om de aldrig var några favoriter. Figurer som Hound, Mirage och Sideswipe som jag aldrig hade någon personlig koppling till. Jag sålde ett gäng förra året och drog in rätt bra med pengar på det. Kanske det är dags igen. Kanske är det bättre att trimma ner samlingen till de som faktiskt är favoriter, för att rummet ska se lite mindre ut som en åttaårings feberdrömmar.
Han avslöjades för länge sedan och jag förbokade direkt – så klart – men det är först nu som det har dykt upp ordentliga bilder på Takaras Masterpiece Smokescreen, baserad på min favoritfigur från Transformers. Masterpiece-utgåvan är förstås en exakt kopia av en Datsun 280ZX i banracingutförande, med den ikoniska färgsättningen från Don Devendorfs Electramotive-team (som så vitt jag har läst aldrig blev kompenserade för detta). Eftersom detaljrikedomen kräver sponsorlogotyper har Takara hittat på en massa egna, med referenser till Smokescreens gamla äventyr. Petig som jag är är jag dock inte helt nöjd, och jag kommer nog att undersöka möjligheten att ersätta dem med originalen (Goodyear, Koni, Bosch, Valvoline m fl). Jag har ju redan gjort dem i större skala.
Bra dag idag. Jag kom hem och hittade Lego Lord of the Rings i brevlådan, Glory of Love till Rock Band 3 på Playstation Store (äntligen!) och bilder på nya Transformers Masterpiece Prowl och Bluestreak. Det är fascinerande att se hur mycket robot de får in i en relativt liten bil. Det är också kul att det finns skillnader mellan de två och att de har bemödat sig att modellera backspeglar, som säkerligen måste förvandlas in någonstans på ett komplicerat sätt.
Frågan är bara: var är Smokescreen?
Jag trodde inte att det faktiskt hände, men jag fick just ett mail från Bigbadtoystore med kommande prylar. Det är ju mycket dravel och det har varit dåligt med spännande Transformers på sistone så…
Jag menar? Är det allt? Ingen Prowl som släpps först, med en ointressant Bluestreak lite senare, och sedan våndas i ett halvår och fundera på att köpa en extra Prowl och måla om, för att sedan (surprise) få den oundvikliga Smokescreen lite senare? Båda två, på en gång?
Jag brukar överväga, faktiskt, vad jag bränner iväg pengar på. Men i det här fallet så hade de mina pengar vid ”MASTERPIECE SMOK”.
Ännu en del av IDW:s utmärkta seriesamling har hunnit släppas, och trots ett redigt sidantal tog det inte lång tid att plöja igenom. För det här är några riktigt bra historier, mestadels.
Det börjar med Infestation, som är en crossover mellan Transformers och någon häxzombietjej jag inte känner till och inte bryr mig om. Historien är vagt placerad i den ordinarie kontinuiteten men spelar ingen roll i det stora hela. Nick Roche som gjorde Last Stand of the Wreckers så minnesvärd kör alldeles för serieaktig tecknarstil här, och det är mycket som är minnesvärt där överhuvudtaget.
I förrgår anlände Ratchet, men jag öppnade inte honom förrän idag, för då anlände nämligen också Ratchet. Förvirrad? Det handlar inte om någon bisarr actionhjälte med gula öron, utan om den gamle läkaren Ratchet från Transformers.
Ratchet var en av de allra första Transformers som släpptes och som läkare blev han väldigt viktig, inte minst i serietidningen där han faktiskt blev en rival till självaste Megatron. Men hans leksak var en smått oformlig robotliknande sak med betoning på robot, utan ens ett riktigt huvud. Ratchet blev sedan mer eller mindre bortglömd och ersattes i de nyare serierna av Red Alert. Men i och med filmen fick han ett nytt uppsving och för några år sedan kom faktiskt en hyfsad nytolkning av hans gamla klassiska form.
Det var väl inget större tvivel, men… jag måste ha Masterpiece Soundwave. Och sedan hans kassettbandkompisar. Mästerverk, verkligen.
Streetwise certainly isn’t the most important of characters. He’s pretty much low on the C list, hanging around with Bomb-Burst and Fizzle. If he wasn’t part of Defensor, I’m pretty sure we wouldn’t have seen any customs of him at all.
But even then, is it too much to ask to actually have a figure that LOOKS like Streetwise? The original figure transformed into a Nissan 300ZX police car, so it makes sense to have his car form similar to Prowl (who went from a Datsun 280Z to a Nissan 350Z-ish Classics form). But hello? Has anyone ever taken a look at the robot mode?