Haha, vilket sammanträffande när jag precis har gnällt på att det släpps så många gigantiska statyetter av diverse karaktärer. Nu har Hasbro precis avslöjat sin nya version av Omega Supreme och han är minst sagt gigantisk, men till skillnad från statyetterna kommer han att kosta under tvåtusen och är förstås fullt förvandlingsbar. Originalet från åttiotalet var en av de större figurerna då men den här tolkningen är mer än dubbelt så hög. Med 60 centimeter har han det nya rekordet för Transformers överhuvudtaget. Ska man vara riktigt rättvis så gör nog axelsköldarna att han egentligen är snäppet kortare än Fortress Maximus och Metroplex, men i gengäld är han betydligt grövre. Det här blir den fjärde ”titanen” efter ovan nämnda plus Trypticon. Vid det här laget återstår egentligen bara Scorponok av de klassiska jättarna. ... Läs hela texten

För en tid sedan utannonserades att nästa serie efter den aningen vingklippta Power of the Primes kommer att heta War for Cybertron. Ja, precis som spelet. Ja, det är förvirrande, men vi pratar också om en franchise som har använt ”Robots in Disguise” minst tre gånger i olika sammanhang. Det här är en nystart som även passar ihop med att IDW:s makalösa serier tar slut efter tolv år. Även om figurserierna har varit relativt fristående från serietidningen så har det ändå begränsats en aning av att behöva passa ihop hyfsat. ... Läs hela texten

Tidigt i våras visade Hasbro upp vad som blir höjdpunkten på Power of the Primes-serien: ett komplett set av Predacons, det klassiska team som tillsammans bildar Predaking. Jag har nämnt tidigare att Predaking var i särklass – både för att han inte släpptes i Sverige och för att han var mycket större än övriga kombineringsteam, som bestod av rätt små figurer och därför var hyfsat kompatibla med mammas plånbok. Predaking var stor, dyr och magnifik. När jag slutligen fick tag på honom runt 2004 var det fortfarande en extremt tjusig figur, även om proportionerna var aningen ihopsjunkna. ... Läs hela texten

I september förra året fick vi de första nyheterna om att Hasbro höll på att göra en ny version av hela Terrorcon-teamet och därmed också en ny Abominus som är den kombinerade gestalten. Nu har samtliga dykt upp och förutom en separat titt på gänget här och här så är förstås huvudnumret Abominus själv.

Som jag har nämnt tidigare var Abominus en av de senare gestalterna bland de sex första som allihop kunde byta delar med varandra. Eftersom jag saknade Sinnertwin kunde jag inte få ihop en riktig version utan fick låna in någon annan som Brawl, vilket i och för sig var hela poängen. Men det gjorde i alla fall att Abominus var mer av en favorit än exempelvis Superion. Han dök nätt och jämnt upp i serietidningen och ska man vara riktigt objektiv så är det en väldigt märklig design. De flesta andra teamen tenderade att vara hyfsat samspelta grafiskt. Protectobots är röda och vita med en blå Hot Spot i mitten, Aerialbots är svarta, vita och röda, Predacons är röda, gula och svarta, och så vidare. I Abominus hittar vi vitt, knallrosa, lila, två varianter av mörkblått, turkost, mörkgrönt och två gultoner. Det borde inte fungera men antingen är det nostalgi eller så finns det någon sorts bisarr färgteori bakom det hela, men det fungerar. ... Läs hela texten

Om ni hittar den senaste serien av Transformers i närmaste leksaksbutik snart kan ni tacka mig, för det brukar ju bli så att saker släpps här om jag har importerat dem dyrt. Det blev så att jag beställde de återstående tre Terrorcons från USA, där de nätt och jämnt har släppts, men innan de anlände har de även börjat dyka upp i europeiska butiker. Nåväl, jag tröstar mig med att priset inte blev så ohyggligt dyrt i alla fall.

Först ut är Sinnertwin, som var en ganska usel Transformer ursprungligen och inte är jättespännande nu heller. Jag ägde aldrig honom som barn men skaffade mig ett ex under studenttiden och kunde äntligen komplettera mitt gäng. Originalet bestod mest av en rektangel med fyra ben som hängde på sidorna och så svansar och huvuden som fälldes ner på vardera sidan: förvandlad och klar! Den här är snäppet mer elegant då frambenen faktiskt blir hans armar, och bestformens huvuden är numera separata. Men Sinnertwin är fortfarande en menlös figur, och det hjälper inte att färgerna är sådär utstuderat gräsliga som de kunde bli i slutet av åttiotalet. Turkost kommer aldrig att bli snyggt, någonsin. Mitt exemplar var också aningen sladdrigt i ena axeln, men han kommer att vara ett ben för all framtid, så det får duga. ... Läs hela texten

Den senaste serien Transformers: Power of the Primes, som faktiskt finns att köpa i svenska butiker just nu, innehåller figurer i olika storlekar. Vi har förstås de typiska små Legends, normalstora Deluxes, aningen större Voyagers och så Leader-figurer. Nytt för den här serien är Prime Masters, ett gäng småfigurer som är tänkta både som någon sorts samlarfigurer och som tillbehör till de större. Jag noterade ju förut att de större figurerna har ”Prime Armor”, som i praktiken är en klump som kanske kan förvandlas till en hand eller något annat, men som ska kopplas till figurer (ofta som en stor jäkla midjeväska). Sen ploppar man in en Prime Master i denna och så delar de med sig av en av tolv krafter, som förstås allihop bara är påhitt. Så kan du låtsas att din Grimlock har superkraften att kunna sprida sin säd för att skapa mäktiga robotar (jag lovar, det står så!). ... Läs hela texten

I raden av återupplivade Transformers-klassiker har turen kommit till Terrorcons. Tillsammans med Technobots dök de upp ganska sent i serien och de fick aldrig någon jättestor roll, men eftersom de släpptes något år efter de andra combiners hann jag få tag på många av dem. Blot och Cutthroat tillhörde mina allra första Transformers som jag ärvde av en kompis, och kort därefter fick jag Hun-Grrr och Rippersnapper av en släkting.

Först ut den här gången är just Hun-Grrr och Rippersnapper. Den förstnämndas namn har ändrats mycket under årens gång och nu heter han ”Hun-Gurrr” på omslaget men det är nog lika fånigt i vilket fall som helst. Som ledare för Terrorcons är han en större figur, på gott och ont. Medan de mindre deluxe-figurerna har tryckta detaljer och åtminstone något vapen har Hun-Grrr samma problem som Grimlock: mycket av dekoren består av fladdriga klistermärken som ofta sitter snett, och förutom två klossar som ska bli fötter till den kombinerade gestalten har han inga tillbehör. Som figur är Hun-Grrr en ganska trogen uppdatering av originalet. Hans ben blir fortfarande två monsterhuvuden. Originalet var extremt poserbart för sin tid, så den stora skillnaden är att huvudena numera kan öppna käken. Resten av figuren har en del förändringar för att gestaltens bröstplåt ska rymmas direkt på Hun-Grrr, vilket här ger honom en magpåse i monsterform. Hans armar är också lite väl grova, men annars är det en tjusig figur. Jag saknar bara ett riktigt vapen. Min begagnade Hun-Grrr hade ju inget heller, men jag hade hoppats att den trettio år nyare skulle lyckats med det. ... Läs hela texten

Jag ägde aldrig någon av Dinobots när det begav sig. Och när jag började leta på Ebay under 2003 var de väldigt dyra och svåra att få tag på. Jag lyckades till slut hitta några sladdriga exemplar av Grimlock, Slag och Snarl, men originalen har aldrig getts ut på nytt. Därför är det här första gången som alla fem har funnits tillgängliga i nya former som baseras på originalen. Jag skrev tidigare om Grimlock, Slag och Swoop, och nu har den andra uppsättningen släppts inklusive Sludge och Snarl. ... Läs hela texten

Den andra delen av den deprimerade duon har anlänt. Darkwing kallas visserligen Blackwing nu, vilket är ovanligt då Hasbro har fixat originalnamnen på flera figurer som tidigare tappat sina varumärken. Men i övrigt är det här en extremt välgjord variant av gamle Darkwing, som var en av mina första Transformers. Då var han en stor, påkostad figur med en specialfiness i form av en motor som förvandlades till en liten medhjälpare. Den finessen uteblev här, men därmed inte sagt att det är en enkel figur. ... Läs hela texten