Fightinghelg 2022

Årets stora fightinghelg har ägt rum, och som vanligt blev det fightingspel i dagarna tre. Det är mindre än ett år sedan sist och det fanns få riktiga nyheter, men i gengäld hann vi dyka djupt i retrospel på två format som vi inte utforskat på sistone.

Vid det här laget har vi testat det mesta på SNES, men det fanns fortfarande en del hyperobskyra titlar att testa. Inga gömda skatter, dock, och det är svårt att ens minnas skillnaden. Ett spel baserat på 90-talsanimen Bastard!! gick bort direkt, då det var knappt spelbart. Battle Blaze var ett segt barbarfightingspel, som Golden Axe men utan charm. Battle Master: Kyuukyoku no Senshitachi hade aningen snyggare sprites men trista karaktärer och var tämligen fantasilöst. Battle Tycoon: Flash Hiders finns också på PC Engine och är extremt 90-talsanime men spelmässigt var det också rätt trist. Hana no Keiji: Kumo no Kanata ni har design som påminner om Fist of the North Star men verkar vara baserat på en 1500-talshistoria. Så har vi Natsuki Crisis Battle, baserat på en kampsportsskolanime, även det ganska segt. Och så Power Moves, som har några ohyggligt usla karaktärsdesigner. Vi tvärtestade Shaq Fu som är lika uruselt som sitt rykte. Och slutligen Blizzards fightingspel Justice League Task Force, som var en ganska fantasilös Street Fighter-klon men jo, det är roligare än Injustice åtminstone. ... Läs hela texten

Lego MOC 1:1 Avdank Ultimate Collector Series 2: Niereth

It has been two years since I finished my 1:1 sculpture of my character Shaana. Since then I’ve moved, and having set up a brand new Lego building area I wanted to make something big again. And the choice was fairly obvious. Niereth is a much newer design of mine, having been created in 2018, but she quickly became a favourite.

After having already learned roughly how to make a sculpture of this size, the build took shape quickly. I made a 1:1 sketch to figure out how large she would need to be to scale with Shaana, who is 181 cm tall while Niereth is 175 cm. This time around I had the super useful Technic frames and liftarms with holes on all sides, which made the internal skeleton much easier to construct. So I very quickly had the general concept up and running, and could get started on the face. This time the head is separate and sits securely on the neck but can be removed. With all the frames it was much simpler to mount the outer layers, so I can remove most of them very easily which turned out to be helpful. ... Läs hela texten

Lego Galaxy Explorer (10497)

Lego firar 90 år som företag den här månaden och passar på att släppa ett par retroinspirerade set som främst riktar sig till samlare. Först ut är Galaxy Explorer som är en nytolkning av det klassiska setet med samma namn från 1979. Den ursprungliga Galaxy Explorern var det överlägset största i den första omgången av det som numera kallas Classic Space, och således en väldigt eftertraktad leksak med sina 325 bitar och två stora basplattor (Bricklink säger 318 bitar men jag får lita på förpackningen). ... Läs hela texten

Tio år med Lego

I år firar Lego nittioårsjubiléum, räknat från när Ole Kirk Kristiansen först började tillverka träleksaker. Det firar de med att släppa ännu fler gigantiska och påkostade set än vanligt, och om ungefär en vecka kommer några av dem hem till mig. Men samtidigt firar jag mitt personliga tioårsjubiléum med Lego. Inte mitt ursprungliga, för jag började med Lego när jag fyllde fyra. Men sen hade jag ett långt uppehåll, en så kallad ”dark age” när jag intresserade mig mer för annat. ... Läs hela texten

När Capcom mashade ut fightingspel

Jag har spelat Capcom Fighting Collection och det är en fascinerande uppsättning spel. På många sätt är det en era som vi aldrig kommer att få se igen. Tekniken begränsade mer än ambitionen, men det gjorde också att Capcom kunde pressa tekniken till det yttersta utan att behöva satsa allt på ett kort, och man kunde experimentera med sidotitlar och släppa nya spel var tredje månad till en hungrig arkadpublik och sen bara konvertera gräddan till konsolerna.

Därför är det med en blandning av förtjusning och sorg som jag återvänder till de här spelen. Med undantag för Hyper Street Fighter II är det här nio spel som släpptes inom loppet av fyra år, 1994 till 1997. Numera får vi vara glada om vi får ett nytt Capcom-fightingspel vart fjärde år. Och då har vi förstås inte räknat med att de samtidigt släppte typ fem Street Fighter, ett par 3D-spel och förstås en massa beat’em ups och sånt på samma gång. ... Läs hela texten

Transformers Kingdom/Legacy Blaster

Blaster var huvudperson i det första numret av Transformers-tidningen jag fick, och var sedan en viktig karaktär under de följande två åren, så det är inte oväntat att han blev en favorit. Hans popularitet går dock knappast att jämföra med Soundwave, som ju är en av de allra mest ikoniska i franchisen. Därför var Blaster länge en simpel repaint av olika utgåvor av Soundwave, som inte var särskilt lik förutom att de båda förvandlades till kassettspelare, där Soundwave dock blev en freestyle och Blaster en hel bergsprängare. ... Läs hela texten

Review of Storm Collectibles Golden Axe Tyris Flare

Golden Axe, in its Amiga version, was probably one of the first games where I got to play as a distinctly female character. Sure, there was Metroid, but there really is no comparison between the NES game and the huge, detailed Frazetta-esque sprites of the arcade game and its 16 bit ports. I probably played as Gilius at first, but soon discovered that Tyris was devastating with her screen-filling dragon magic. That she was running around in a tiny white bikini wasn’t a factor just yet.

So even though I’ve rarely played any of the Golden Axe games in a good thirty years, Tyris Flare is rather special as a game character, and I jumped on the preorder of this brand new figure from Storm Collectibles. The company makes a ton of game figures, but I haven’t had the opportunity to get any until now. She did end up being delayed for month after month, not to mention that she came packed with a blue dragon which bumped up the price even more, plus of course shipping and import fees. So while I’m not absolutely certain whether she was worth the cost and wait, let’s take a look. ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece och Legacy Skids

Ibland är det verkligen ketchupeffekt på Transformers. Den gamla minivanen Skids har inte fått någon ny figur sedan 2013, men så är han också en ganska obskyr karaktär. Sen blev det helt plötsligt två splitternya figurer inom några månader.

Masterpiece Skids var en ganska stor överraskning. Nog för att alla klassiska karaktärer får en chans förr eller senare, men han följer inte alls det numera etablerade temat med figurer som är extremt trogna den tecknade serien, ibland till förbannelse. Istället påminner han om de första åren med Masterpiece då det snarare handlade om att göra en lyxversion av den ursprungliga leksaken. ... Läs hela texten

Sarah Àlainn and friends: Shionogi Music Fair – La Diva TV Live

Before One was announced, Sarah Àlainn performed in a live show with three other artists, which was released on CD with the somewhat cumbersome title Shionogi Music Fair – La Diva TV Live. Sarah was joined by Ryoko Moriyama, Seiko Niizuma and Ayaka Hirahara, neither of whom I had encountered before. Moriyama is a folk singer who has released some classics in her long career. Niizuma is mostly a musical artist, having performed in Miss Saigon and Les Miserables. Hirahara is a pop singer who performed the ending theme of Okami and has recorded a version of ”Inochi no Namae” from Spirited Away. ... Läs hela texten

Vilken minikonsol är den bästa?

Det börjar redan talas om en Mega Drive Mini 2, men låt oss ta en titt på de befintliga Mini-maskinerna och försöka avgöra vilken som är bäst. Spoiler: det är SNES, med stor marginal. Det var kanske inte så oväntat, men jag kan i alla fall försöka bevisa det.

Om vi börjar med det rent matematiska. Hur många spel har konsolerna, och hur bra är dessa spel?

NES Classic Mini har 30 spel och ett stabilt 2,7 i snittbetyg.
SNES Classic Mini har bara 21 spel, men enastående 3,3 i snitt.
Mega Drive Mini (den japanska utgåvan) har hela 42 spel, men bara 2,3 i snitt. Här beror det dock delvis på att många spel är enbart japanska.
PC Engine Mini har 54 spel med dubbletter borträknade, men blygsamma 2,2 i snitt.
A500 Mini, slutligen, har 25 spel och snäppet bättre kvalitet men fortfarande 2,2 i snitt. ... Läs hela texten