Det brukar ta ett tag för mig att se storfilmer, och det tog ganska exakt ett år innan jag fick för mig att köpa bluray-utgåvan och se vad alla pratar om. Och det var minst sagt en speciell film.
Michelle Yeoh har förstås varit med länge, men som asiatisk skådespelerska har hon varit extremt typecastad och även om hon var strålande i Crouching Tiger var det knappast någon extremt komplex karaktär. Och hon brukar oftast bara dyka upp i biroller, som i Memoirs of a Geisha, Sunshine eller Shang-Chi, så det var extremt välkommet att se henne i en så här vansinnigt märklig roll som lyckas med precis allt (överallt samtidigt). Oscar-trofén var välförtjänt.

