Abigail bekräftad

3 svar

Det börjar se rätt trovärdigt ut det där ryktet. Abigail, en av de fullständigt överdimensionerade brottartyperna i Final Fight, blir nästa nykomling till Street Fighter V. Och om vi tyckte att Hugo och hans Andore-familj var gigantiska så är det inget mot den här karln, vars överarmar är grövre än hela Chun-Li. Intressant nog verkar han överhuvudtaget inte likna Hugo i sin stil – jag ser inga som helst grepp och istället en massa råtunga slag, inklusive en Ralf-inspirerad Vulcan Punch. ... Läs hela texten

Nästa Tekken-gäst: Geese Howard

1 svar

Vad är nu detta? Är detta tidernas mest överraskningsspäckade EVO? Förutom konverteringen av Samurai Shodown 5 Special och det nya Fighting Layer har Namco avslöjat att Geese Howard kommer att dyka upp i Tekken 7! Och jag lovar, spelet blev typ sju gånger mer intressant helt plötsligt. Och helt plötsligt känns det inte helt omöjligt att Namco plockar in typ Akira och Kasumi också, bara för att göra Tekken till den ultimata crossovern. Vem hade kunnat ana?

Fighting Layer återvänder

1 svar

Va? Eh? Hmmmm? Alltså?

Ni vet, det där extremt påkostade förstaaprilskämtet där Arika satte ihop en massa figurer från Street Fighter EX? Det blir ett spel, som kommer att släppas 2018. Och inte nog med att Kairi, Garuda och Hokuto (förlåt, Shirase heter hon nu) är med, även Skullomania och Darun Mister är bekräftade! Det ser fortfarande rätt sjaskigt ut men som lågbudgetfightingspel betraktat är det inte så illa, och Street Fighter EX hade ju sin charm.

Eftersom Arika trots allt inte äger rättigheterna till något annat än sina egna figurer så lär det snarare vara en uppföljare till Fighting Layer, men det återstår att se om några av de figurerna faktiskt får vara med. De var nämligen dunderusla, allihop. Ja, Capri, Clemence, Exodus, Fendi, George, Hong, Janis, Jigjid, Lan, Peston, Sessyu, Shang och Tetsuo var utan undantag fullständigt hemska. Däremot kan jag tänka mig att Blair och Allen också får vara med. ... Läs hela texten

Lobo blir Lego

Lämna ett svar

Lego har ju generellt en ganska strikt barnvänlig policy. Det händer väl ibland att de ger sig på en mer barnförbjuden karaktär som Deadpool, men den gången var det tillsammans med mer neutrala Magneto och Wolverine (om man bortser från att Wolverines serier ibland också är tokvåldsamma).

Jag hade däremot aldrig väntat mig att de skulle göra Lobo. Den sista fraggande czarniern kallas så eftersom han dödade hela sin ras, och hans serier fortsatte på ungefär samma spår. Nu är det väl som allt annat att det mest är komiskt i efterhand, oavsett hur hårt det var en gång i tiden, men steget från att mörda folk med kedjeblad till att bli en gullig Lego-figur är ändå rätt stort. ... Läs hela texten

Samurai Shodown V Special får nyrelease

1 svar

Samurai Shodown V Special var det sista spelet till Neo-Geo och led av en del besvärliga omständigheter, då den första (och troligen enda) upplagan återkallades kort efter release. De nya kassetterna hade en del onödiga buggar som berodde på att SNK hade fått kalla fötter och censurerat spelet, så det blev aldrig en ”arkadperfekt” hemversion av det här spelet.

Nu kommer det att släppas till Playstation 4 och Vita, i samma upplägg som Garou och Last Blade 2. Vi kan alltså vänta oss en hundraprocentig arkadkonvertering med lite nya gallerier och grejs. ... Läs hela texten

Grejen med Seaspray

3 svar

Nyligen anlände en pytteliten Transformer, raka vägen från Kina i en liten låda. Det var den senaste utgåvan av Seaspray, en liten vitgulblå svävare som aldrig egentligen haft någon större roll någonstans. Jag köpte honom för att han tillhör ett gäng som fanns med i min första Transformers-serie. Tillsammans med de rejälare Blaster (kassettdäck) och Perceptor (mikroskop) var det ett gäng minifordon som allihop blev pyttesmå robotar: Powerglide, Cosmos, Beachcomber, Warpath och Seaspray. ... Läs hela texten

Och Årets Mest Oväntade Figur går till…

Lämna ett svar

Ni vet att det släpps en himla massa samlarfigurer i skala 1/6? Det brukar handla om filmfigurer mestadels, Star Wars, eller sjuttio varianter av Iron Man. Men det finns också en del mer oväntade figurer som en uppsättning från Romance of the Three Kingdoms, vilket dock kanske inte är så oväntat då figurerna ofta är tillverkade i Kina.

Dåså. Förklara varför det finns en actionfigur av Vincent Van Gogh. Och inte vilken figur som helst. Vi snackar superdetaljerad och utrustad med komplett reseateljé, till ett pris av cirka 15000 kronor. Hade någon väntat sig det? Nej, exakt. ... Läs hela texten

Castlevania – kort men lovande

Lämna ett svar

Så har Netflix släppt sin första ”säsong” av den animerade Castlevania-serien, och det tog inte lång tid att se igenom de fyra avsnitten, som är på ett tjugotal minuter vardera. Där en ordinarie serie skulle ha reklampauser är de här avsnitten slut och det hela kan närmast betraktas som en introduktion.

Som Castlevania-fanatiker är två saker lika viktiga: leverera en bra story och var trogen förlagan, annars är det ingen mening med att använda namnet. Och det är lite svårt att diskutera handlingen hittills. Vi har bara fått en försmak, och Dracula har precis släppt lös sina horder i Valakiet. Den kommande säsongen, som ska ha åtta avsnitt, lär täcka mycket mer. ... Läs hela texten

Recension: The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Lämna ett svar

En gång i tiden skrev jag, eller tänkte åtminstone skriva, att Shadow of the Colossus är som om man hade tagit ett fullfjädrat, genomarbetat och extremt påkostat äventyrsspel och sedan bara skalat ner det till det allra viktigaste. Där man tog bort städer, NPC:er, utrustning, erfarenhetspoäng och allt sånt, och bara fokuserade på bosstriderna.

Så här drygt tio år senare är det där fullfjädrade spelet här. Många har jämfört The Legend of Zelda: Breath of the Wild med Ubisofts olika moderna öppen värld-skjutaräventyr, och det finns också många beröringspunkter med Elder Scrolls-serien. Och man kan väl säga att spelet har hämtat såväl fördelar och nackdelar från de serierna när Nintendo tog steget från liten, genomdesignad värld till enorm, bitvis godtyckligt utformad sådan. Men samtidigt finns de där sekvenserna som verkligen känns som Shadow of the Colossus starkaste delar. Ridningen är strålande och går förstås långt bortom Agros automatiska närvaro, men den tydligaste inspirationen från Uedas höjdare är när man oskadliggör de enorma heliga bestarna genom att rida runt dem och skjuta på sårbara punkter. ... Läs hela texten

Och så var Zelda avklarat

Lämna ett svar

Så där ja. Efter en himla massa timmars utforskande och äventyrande (och svärande) så är det klart. Nu så här på semestern fick jag ytterligare lite tid att sätta mig ner och nöta vidare, och ganska snabbt kunde jag beta av de sista delarna jag ville ha gjort. Rent formellt var jag redo för flera timmar sedan, men det blev en sista utflykt bland bergen i väst för att fixa lite fler tempel, och så ett träningsvarv till slottet för att farma lite mer delar, för att till sist göra några sista uppgraderingar. ... Läs hela texten