Även om jag älskade The Elder Scrolls: Skyrim den första genomspelningen så var det en kort romans. Efter att ha klarat spelet, relativt rakt på sak, började jag med en ny figur och tappade sedan intresset rätt omedelbart. Men det var sex år sedan. Jag hade nog inte velat börja om med det ursprungliga spelet och även om det är himla najs att det även finns bärbart nu så är det ändå samma spel en gång till. VR däremot, det är faktiskt något helt annat.
De allra första intrycken är däremot väldigt sjaskiga. Jag hamnar i den där vagnen och åker i sidled och känner mig genast lite åksjuk. Dessutom – visserligen inte spelets fel – sitter inte hörlurarna i ordentligt så jag får inget stereoljud. Sen hamnar jag i den där bleka borgen och hamnar i dialoger med några av Bethesdas klassiska monstrositeter till människor, och så får jag krångla med VR-gränssnittet för att skapa mig en figur. När jag väl ska börja röra mig är det ovant och lite bakvänt.
