Hnnng. New York Comic Con pågår och som vanligt är Hasbro där för att visa upp nya Transformers. Och med en del av de figurer som är på gång kommer det att bli en dyr affär att vara Transformers-fan framöver, särskilt om man råkar gilla deras monsterteam. På Hascon nyligen utannonserades förstås Dinobots (Grimlock, Swoop, Sludge, Slag och Snarl) som är tämligen trogna tolkningar av originalen men som nu också har möjlighet att kombineras. Det kommer jag inte att göra, men allihop ska införskaffas.
Street Fighter V får arkadläge
Det har tjatats om ett Arcade Mode ända sedan Street Fighter V släpptes och nu är det på gång, men lite mer än väntat. Det kommer att släppas en helt ny utgåva, Arcade Edition som samlar de första två säsongerna till ett reducerat pris. Nyheten är förstås Arcade Mode, som innehåller sex separata varianter baserad på de olika spelen (Street Fighter 1, 2, Alpha, 3, 4 och 5) där figurerna har olika berättelser i varje. Exempelvis kan man bara spela Ryu och Ken i ettan, men betydligt fler att välja på i tvåan.
Omslag på gång
Nästa utgåva av Avdank (och den första av Avdank Äventyr) kommer att ha riktiga omslag – det vill säga, inte bara det första och sista kortet. Jag har provat ett nytt tryckeri och de kan erbjuda bra kortkvalitet och kartongomslag till ett lägre pris än det förra. Det blir bara lite extra jobb att konvertera om alla bilder. Men när jag började pyssla med PDF:en till omslagen stod det snabbt klart att den gamla inte höll måttet. Dessutom såg Äventyr så mycket bättre ut med en ritad bild.
21 spel som SNES Classic Mini saknar
Det säger väl en del om en konsol att man kan få 21 spel som mestadels är klassiker och ändå sakna massor. Särskilt med tanke på att den generationen egentligen var ohyggligt kort. 1992 släpptes SNES i Europa (ett och ett halvt år efter Japan!) och 1995 kom Playstation. Men på den tiden fick vi en drös höjdarspel. En del genrer som fightingspel har överträffats rejält på senare år så det är få som håller, men det finns desto fler i andra genrer. Här är 21 ytterligare spel som jag gärna hade sett i den här burken.
Metroid är så förbannat bra!
Det tog ett kort tag innan jag riktigt fick kläm på kontrollerna, och som vanligt är Samus tämligen handikappad till en början utan ens möjligheten att rulla ihop sig. Men bara någon timme in börjar förmågorna falla på plats och jag röjer runt som aldrig förr. Och jag kan glatt konstatera att det här är ett av de bästa spelen genom tiderna.
Metroid: Samus Returns? Nej, absolut inte! Jag talar förstås om Super Metroid, som nu levererats ytterligare en gång i vad som borde vara den ultimata versionen tills Nintendo gör en remake med en handfull av de förbättringar som tillkom i Fusion och Zero Mission. Versionen till SNES Classic Mini är, som sig bör, fullständigt perfekt och dessutom ett bra test av handkontrollen. Och hittills håller den definitivt måttet. Möjligen har den en tendens att ibland vilja trycka neråt när jag gör upprepade vägghopp, men det kan också vara jag som är oprecis.
Final Fantasy: Pray

Eftersom vi i Europa var olyckligt ovetande om Final Fantasy till 1997 var det via Super Play (eller kanske Super Power då) som jag hörde talas om de här spelen och deras fantastiska musik. Någon där hade också den goda idén att skriva en specialare om de soundtrack som gick att köpa – i Japan. På den tiden när internet fortfarande var i sin linda var det praktiskt taget omöjligt. Men så fort jag kom online ordentligt och började hitta runt så sökte jag rätt på importbutiker. En av de första skivorna jag tog emot, med darrande händer, ända från Japan, var Final Fantasy: Pray.
Rattata, Rattata, Squirtle
I ett försök att engagera mig i Pokemon Go igen (vilket i sin tur skulle engagera mig i att promenera) har jag börjat följa rädchatten i stan. Ja, Pokemon-spelare är förstås organiserade nog att dela med sig av sina fynd och samla ihop folk för att besegra de större räderna, som annars skulle vara rätt omöjliga att klara. Liksom, vad är annars oddsen att fem-tio spelare råkar befinna sig på en specifik plats precis samtidigt, vid ett givet tillfälle under en given timme?
Så nu har jag testat räder två gånger. Jag upptäckte, lite väl sent, att jätteeldvargen Entei bara finns kvar i en vecka till, sen vete sjutton när man får chansen igen. Båda gångerna blev det en liten grupp som samlades, småpratade lite, sedan tryckte frenetiskt på sina mobiler, sen tryckte lite mer fokuserat för att försöka fånga fanskapet, och sen tackade och gick. Själv hade jag otur båda gångerna. För er som inte testat ska man först alltså besegra bossen, som är en vanlig Pokemon-strid men tål ordentligt med stryk. Sen får man ett antal bollar (beroende på diverse faktorer) och får chansen att fånga bossen. Men vi snackar cirka 5-10% chans att lyckas, även när man inte lyckas fumla iväg bollen åt fel håll. Så med hittills 19 försök har jag inte Entei än.
Inte helt hundra på Metroid
Det kunde ha startat bättre. Min förbokning från juni visade sig vara inte tillräcklig för att få samlarutgåvan, så efter att ha väntat förgäves i en vecka kontaktade jag kundtjänst och fick köpa den vanliga versionen för en hundring billigare. Så billigt blev det, men inte den ljuvliga kärlekshistoria jag hade hoppats på.
Nu har jag i alla fall äntligen kunnat börja spela och … jag vet inte. Det är ju visserligen Metroid ganska rakt av, men samtidigt med en stor mängd irriterande brister som får mig att inte vilja spela särskilt länge.
Mycke mecha
Sony visade upp en drös spel på sin Tokyo Game Show-konferens, men de riktigt stora överraskningarna uteblev. Inget mirakulöst återupplivat Soul Calibur eller Castlevania eller något sånt, men däremot en del mindre överraskningar.
Störst var kanske Anubis: Zone of the Enders MARS, som är en hyfsat uppfräschad konvertering av Zone of the Enders 2 med fullständigt stöd för VR! De hypersnabba närstridsduellerna i det spelet lär väl kanske inte lämpa sig för VR, men vi får se hur de har lyckats. Mechas finns det även gott om i Earth Defense Force: Iron Rain, som lägger till fler mekaniska fiender men som generellt ser lika charmigt b-igt ut som de tidigare spelen.
Lego Scout Trooper & Speeder Bike
Med nya filmer varje år släpps det mer Star Wars-Lego än någonsin. En bieffekt av det är att affärerna desperat försöker rensa på lagret inför nästa anstormning och därför hittade jag den här på Lekia för halva priset. Jag hade tänkt köpa den sedan i somras men det blev inte av, så det var en trevlig överraskning.
Jag har redan berättat om min bakgrund med Scout Troopers så det drar jag inte igen. Det var dock anledningen till att jag var extra intresserad av den här. Legos serie av byggbara actionfigurer är annars lite för sladdrig för att jag ska orka engagera mig. Människorna är väldigt stiliserade och ser lite märkliga ut, men alla med masker fungerar bra, och vill man ha en Darth Vader eller en General Grievous bör man passa på nu innan de försvinner för gott.
