Egentligen är det ganska bra att vara en gamer. Det mesta kommer förr eller senare att släppas, om det inte redan har gjort det. När spel som Jojo’s Bizarre Adventure får nyutgåvor, Toki får en HD-tolkning och ett nytt Great Giana Sisters är under utveckling vet man att ingenting är omöjligt. Men trots det finns det fortfarande några superhett efterlängtade spel som verkar långt, långt borta. Här är spelen vi fortfarande väntar på.

Darkstalkers 4
Man skulle kunna tro att det vore ett givet spel för Capcom att kunna ta ut svängarna lite och utveckla animationerna som Street Fighter IV bjöd på. När Yoshinori Ono är en av företagets främsta talesmän och i flera år har hintat om spelet känns det varje gång de ska visa något nytt: ”nu, nu är det äntligen dags”. Ändå kan man inte vara säker. Ono har gjort sig rätt obekväm på många sätt, Darkstalkers är knappast en multimiljonsäljande franchise och Street Fighter x Tekken blev en halvflopp som Capcom knappast vill upprepa. Och frågan är ju också hur spelets extrema förvandlingar och överdrivet tecknade Tom & Jerry-övervåld skulle fungera i 3D.

Shenmue 3
Det finns sju Yakuza-spel. Man kan tycka att budgeten för de här spelen skulle ha kunnat gå till att göra åtminstone ett Shenmue-spel och få det slut på historien som vi alla vill se. Men jag förstår samtidigt att serien är skadat gods. Det är väldigt svårt att sälja del tre i en trilogi som relativt få har spelat. Man skulle behöva göra om hela serien igen och den detaljrikedomen på kvartersnivå som Shenmue erbjöd är det fortfarande inget annat spel som matchar. Med modern grafik skulle det vara en mardröm att utveckla och förmodligen ta tillbaka titeln som tidernas dyraste spel. Det vore en risktagning som Sega aldrig skulle överleva i nuvarande skick, när man mer eller mindre har lagt ner all utveckling av större titlar utanför sina stora franchiser.

Turrican 4
Factor 5 existerar inte längre och rättigheterna till Turrican är snåriga. Ändå känns det som en given kandidat för en fräsch HD-nytolkning. Som redan nämnt är det många gamla bortglömda serier som fått nytt liv, delvis tack vare Kickstarter, som Toki, Great Giana Sisters, Wasteland, Super Stardust och många fler. Jag tror definitivt att finanserna skulle vara det minsta problemet, bara Eggebrecht och Trenz kan komma överens om något. Och med ett enastående uppfräschat Turrican-soundtrack redan på väg är ju en stor del redan avklarad…

Mirror’s Edge 2
Tåget har definitivt åkt för Mirror’s Edge den här generationen. Även om EA och DICE gärna talar gott om det, så är det uppenbart att det inte sålde tillräckligt bra för en uppföljare. Samtidigt har det en mycket hängiven fanskara och det är ett visuellt rätt unikt spel. Det borde också gå att utveckla med en ganska liten budget. Därför tror jag att det inte är omöjligt att vi får det tidigt i nästa generation, när det finns mer utrymme för nyskapande. Eller också är det bara min förtjusning för Faith som får mig att hallucinera.

Star Fox 3
Här har vi en serie som egentligen aldrig har försvunnit, men den har tagit alla möjliga steg åt sidan snarare än framåt. Egentligen borde det vara så enkelt. Mer Star Wars-influerade rymdstrider, mer överdimensionerade bossar och mindre sega marksektioner (den där jäkla pansarvagnen får aldrig mer se dagens ljus!), så borde det gå att göra ett riktigt bra spel som på riktigt kan följa upp Star Fox 64. Så kan vi förtränga de mindre genomtänkta spelen i serien…

Elite 4
Och slutligen ett av de mest efterlängtade spelen någonsin, ett spel som teoretiskt sätt skulle kunna dyka upp när som helst, men också möjligen aldrig. David Braben lever och har hälsan, Frontier Developments är ett respekterad studio som går rätt bra, särskilt på sistone där de praktiskt taget på egen hand legitimiserade både WiiWare och Kinect med sina spel Lost Winds och Kinectimals. Men steget till ett fullfjädrat Elite i den detaljrikedom som förväntas idag är enormt. Vi snackar ett spel som får Spore att kännas som ett litet hobbyprojekt. Det är en sak att skapa en simpel polygon-jordglob och låtsas att den här samlingen lådor är London, men numera skulle recensioner såga sönder spelet om man kunde flyga runt planeter och det inte fanns fullständiga städer. Frågan är också hur man ska göra det utan att det känns som en singleplayer-variant av Eve Online, eller för den delen, om man ska göra det till ett MMO och helt enkelt ta upp kampen. Eller om man helt enkelt får sänka siktet en aning och bara göra en högupplöst nytolkning av samma beroendeframkallande koncept som föregångarna.