Det är inte lätt att skapa en speltitel. Det ska vara något unikt som inte påminner om någon annan titel, den ska rulla enkelt på tungan, den får inte betyda något obscent på något någorlunda stort språk och den ska gärna säga något om spelet. Om den är återanvänd från en gammal C64-titel som ingen längre minns gör det inget. Många lyckas, och det finns många titlar som är rätt klatchiga och minnesvärda som de är. Men praktiskt taget alltid envisas det med en undertitel, även om spelet är det första av sin typ. Det kan fylla en funktion, särskilt om spelet redan är planerat som en serie. Men minst lika ofta klistrar utgivarna på ett helt irrelevant ord som inte säger någonting alls. Ordbajs, helt enkelt. Låt oss ta en titt på de mest populära titelorden.

Origins
Marvel gjorde en smärre sensation för tio år sedan när de berättade den officiella historien bakom deras mest mytiske karaktär, Wolverine. Albumet hette, kort och gott, Origin. Det var allt som behövde sägas. Men det var tydligen många som tyckte att det där var döläckert. Sedan dess har vi sett alla möjliga onödiga Origins, oftast med samma innebörd: att det är någon sorts prequel som berättar vad som hände innan det vi redan har sett. Silent Hill Origins och Baten Kaitos Origins är två sådana exempel. Där finns det åtminstone en handling att föregå, så att säga. Men varför behöver vi ett Spectrobes: Origins, eller, för sjutton gubbar, Spore Origins. Är inte själva tanken med Spore att det utgår från absoluta början? Sen kan man också krysta till det ordentligt som i White Knight Chronicles: Origins till PSP (för övrigt ett format som kryllar av överflödiga undertitlar, som vi ska se). Även Dragon Ball: Origins blir lite fånigt med tanke på att Dragon Ball: Origins 2 existerar. Och behövde verkligen det första Dragon Age-spelet heta Origins? Särskilt då del två verkar ha glömt allt som hände i det hur som helst. Ett undantag finns dock där det är legitimt: X-Men Origins: Wolverine. För det var ju ändå han som började.

Wars
Eftersom man ägnar sig åt någon form av krigföring i 97% av alla spel kan man tycka att ordet vore aningen överflödigt. Ofta används det dock för att berätta vilket av alla historiens krig spelet handlar om. Ancient Wars: Sparta och Cossacks: European Wars fyller väl sin funktion på det sättet. Men ofta sätts det i slutet av en titel utan att egentligen betyda något. På vilket sätt är Guild Wars fokuserat på uppgörelser mellan gillen? Är det verkligen bokstavligen krig på arenan i Robot Wars eller Circus Maximus: Chariot Wars? Hur man det heta Crazy Taxi: Fare Wars när man tydligen är den enda chaffisen i stan? För att inte tala om när en serie får spinoffs som Halo Wars eller Quake Wars. Däremot kan man nog föreställa sig vad som händer i Painkiller: Hell Wars. Och jag tänker inte heller ifrågasätta Advance Wars, som ursprungligen var en väldigt beskrivande titel på Nintendos strategikrig på diverse format: Famicom Wars, Game Boy Wars och så vidare. Det var först efter att Game Boy Advance-spelet blev populärt och ”Advance Wars” fastnade som titel på hela serien som det blev lite korkat.

Unleashed
Nästa titel är riktigt ordbajs, för den säger absolut ingenting. Unleashed ska väl betyda att något är totalt ohanterbart, fattaru va crazy awesome ju, typ. Här finns två huvudlinjer. Den första är när man ska återuppliva en gammal stendöd karaktär och visa att det minsann är nytt och ballt: Jaws Unleashed, Godzilla Unleashed och… Sonic Unleashed. Vart Wrath Unleashed hör hemma vete sjutton. Men sen har vi också olika former av extremsport. MX vs. ATV Unleashed, SHIFT 2: Unleashed, WakeBoarding Unleashed eller NFL Street 2: Unleashed. Känner ni inte adrenalinet börja pumpa? Sen finns också aningen mindre upphetsande varianter som The Sims Unleashed (nu utan S&M-äventyr i källaren?) och Dancing Stage Unleashed. Och så kan man vara lite mer kreativ och konstruera en hel titel på temat som inte heller säger något egentligen: Star Wars: The Force Unleashed.

Extreme
Fast varför nöja sig med att vara otyglad när man kan vara EXTREEEEEEEEEEEM? Titlar med Extreme i finns det fler än vad jag orkar räkna upp, men de brukar oftast sitta på spel som ligger i reabackar. Kan man inte hitta på något mer genomtänkt än Extreme brukar man inte heller kunna göra ett bra spel, och än värre om man satsar på Xtreme istället. Delta Force: Xtreme 2, Stronghold Crusader: Extreme, Xpand Rally Xtreme, Offroad Extreme, Ship Simulator Extremes och så vidare. Koei körde länge med expansioner till sina beat’em ups med undertitlarna Xtreme Legends. Ännu mer komiskt blir det när ordet sätts i samband med saker som är så långt från extrema man kan komma. Infinite Sudoku Extreme, Ski Resort Extreme, SnoCross Extreme, Toy Golf Extreme och Antz Extreme Racing. Det enda spelet som förtjänar Extreme-titeln är Space Invaders Extreme, för det var verkligen en extrem tolkning av den gamla klassikern.

Evolved/Evolution
Ett lite mer återhållsamt sätt att skryta över att man minsann är bättre än alla de där spelen utan undertitlar är att antyda att man är en generation bortom allt annat, att man har evolverat till nästa stadium. Tyvärr blir det ofta klyschigt. Ett av tidernas bästa spel och sämsta titlar är Halo: Combat Evolved. Mjo, nog var stridandet utvecklat men det låter väldigt pretentiöst ändå. I liknande stil fick vi sedan WRC: Rally Evolved och Your Shape: Fitness Evolved, eller helt enkelt Front Mission: Evolved, som komiskt nog var ett extremt komplicerat strategispel som blev ytterligt nerdummat till en standardiserad tredjepersonshooter.

Intetsägande Evolution-påklistringar finns det också hur många som helst. Taito körde en hel serie spel till PSP med Evolution-efternamnet: Bubble Bobble Evolution, Rainbow Islands Evolution och Space Invaders Evolution. Andra exempel är Tron: Evolution och förstås Turok Evolution som var ett enda stort steg bakåt i utvecklingen. Turok Devolution hade varit mer passande. Pro Evolution Soccer kanske inte säger så mycket om spelet men den titeln är så inkörd nu så det fungerar. Ibland får det däremot riktigt lustiga bitoner som när Capcom släppte Capcom Fighting Evolution, ett spel som på alla sätt exemplifierade det faktum att, ja, Capcom kämpar emot utvecklingen…

Revolution
Fast räcker det inte med evolution för att övertyga så får man ta till revolution. Då sjutton kan vi snacka om nyskapande. Fast jag undrar hur nyskapande Lemmings Revolution, Mercury Meltdown Revolution (som klistrade ännu ett onödigt suffix till det rätt eleganta ”Mercury”) eller Cellfactor Revolution egentligen var. Civilization Revolution var väl relativt fräscht, kan man tycka. Sen körde också Taito en serie DS-titlar som måste ha varit snäppet bättre än respektive PSP-titel: Bubble Bobble Revolution, New Zealand Story Revolution, Rainbow Islands Revolution och Space Invaders Revolution. Någon som får fripass här är Konami vars Dance Dance Revolution (och följande varianter som Karaoke Revolution) är briljant i sin oförklarliga japanskhet.

Reckoning
Sen kommer vi in på emo-titlarna, som försöker sätta en stämning, skapa lite dramatik eller åtminstone, i brist på annat, fylla ut omslagen lite. Här är det ordbajs på hög nivå. Reckoning är en typisk sådan. Det syftar väl på ”day of reckoning”, räkenskapens dag då allt, ont och gott, ska återgäldas. Dramatiskt till tusen, men oftast klistras det på helt slumpmässigt för att saker ska låta episka. Kingdoms of Amalur: Reckoning är ett exempel där det första spelet tydligen börjar med slutet på allt. Samma sak var det med Warhammer Online: Age of Reckoning. Och tre riktigt bajsnödiga titlar var Hunter: The Reckoning, WWE Day of Reckoning och Dead to Rights: Reckoning

Redemption
Även här har vi en undertitel med bibliska undertoner, men dramatiken faller ju på att det väldigt sällan är någon riktig försoning utan spelen brukar snara handla om fortsatt död och förintelse. Ta bara Painkiller: Redemption, Headhunter: Redemption eller Terminator 3: Redemption. Red Dead Redemption listar jag också här, för även om det finns ett litet, litet drag av försoning i spelets handling så var det onödigt att dumpa den ursprungliga titeln för serien, Red Dead Revolver, som var så mycket mer passande.

Revenge
Vi fortsätter med de intetsägande titlarna med Revenge, som förekommer i tusentals versioner men lyckligtvis oftast i formen av Föregångarens Titel: Den-och-Den’s Revenge. Ta till exempel Metal Gear: Snake’s Revenge, eller Arkanoid II: Revenge of Doh. Då säger det i alla fall något om handlingen i spelet. Men äventyrsspelet Fenimore Fillmore: Revenge säger väldigt, väldigt lite, för att inte tala om Burnout: Revenge (som om det inte är vad alla spelen går ut på redan). Och i avdelningen omständliga undertitlar kan jag även passa på att nämna Yu-Gi-Oh! Power of Chaos: Kaiba the Revenge.

Resurrection
Och slutligen en totalt meninglös titel som brukar indikera total torka i fantasiavdelningen. Möjligen kan det fungera i de fallen det de facto handlar om något som återupplivas. Här är vampyrer ett tacksamt tema, som i Dracula: The Resurrection eller det nerlagda Castlevania Resurrection. Möjligen också MediEvil: Resurrection men å andra sidan är den gode riddaren faktiskt fortfarande (o)död hela vägen. Men Death Track: Resurrection, Painkiller: Resurrection och Xyanide Resurrection är bra exempel på när det används helt godtyckligt. Och så har jag alltid undrat vad undertiteln syftar på i Tekken: Dark Resurrection. Möjligen har Armor King återupplivats eftersom han skulle ha varit död tidgare, men på vilket sätt är det en särskilt mörk återupplivning?

Ja, som ni ser är exemplen många och ordbajsandet totalt. Om något börjar på ”Re” så är det tydligen perfekt för en undertitel. Därför tänkte jag avsluta med att föreslå några titlar som både är mindre använda och dessutom berättar tydligt vad det oftast rör sig om: Reappearance, Redundancy, Regurgitation, Repetition, Resuscitation…

Painkiller – en spelserie med allvarlig brist på fantasi vad gäller titlar