månadsarkiv: augusti 2017

Ännu mer i Dynasty Warriors 9

dynastywarriors9_02

En del nya karaktärer har utannonserats till Dynasty Warriors 9 på sistone, men som vanligt är det mestadels återvändare. Å andra sidan finns det ju så många figurer sedan förut, så vi behöver inte särskilt många nykomlingar. Låt mig sammanfatta vilka som är bekräftade.

På Wei-sidan återfår vi Xiahou Yuan, som nu slåss med dubbla klubbor. Hans bror Xiahou Dun visste vi redan om. Sen får vi jättebebisen Xu Zhu, livvakten Dian Wei och förstås Cao Cao själv. Det finns inte så mycket att säga om det här gänget, som förutom Dun aldrig tillhört mina favoriter. ... Läs hela texten

Ancillary Justice

Sommarens semesterläsning blev Ancillary Justice, den första delen i en science fiction-trilogi av Ann Leckie. Jag hade inga direkta förväntningar på den men blev väldigt förtjust av flera anledningar.

Ancillary Justice utspelar sig i en avlägsen framtid, om tusentals år då mänskligheten har koloniserat stora områden i galaxen. Så långt inte särskilt originellt. Men handlingen kretsar kring ett imperium som i andra berättelser troligen hade varit den stora fienden. Radchaai är lite som en blandning av det gamla romarriket, Star Wars galaktiska imperium och Star Treks Borg. Och huvudpersonen är en AI, som levt i tvåtusen år, som kontrollsystem i skeppet Justice of Toren. Som AI i ett extremt övervakningssamhälle har hon full insyn i allt som händer i närheten och även detaljinformation om de människor som arbetar under (eller snarare i) henne, och kan därför fungera som en allsvetande berättare. Förutom sina mänskliga kaptener och löjtnanter styr också Justice of Toren en stor mängd autonoma men ihopkopplade cyborger, så kallade ”ancillaries”. Dessa har skapats genom att sätta in implantat i tillfångatagna människor, och påminner därför om Borg eller kanske Terminators. ... Läs hela texten

Avdank expanderar

Jag fick en hel del jobb gjort under semestern (det är väl det den är till för?) och har kommit långt med expansionen till Avdank. Eller mer korrekt kan man tala om en fristående expansion. Avdank Äventyr kommer att innehålla tjugo nya figurer som kan användas i det vanliga Avdank precis som förut, men den stora skillnaden är ett helt nytt sätt att spela.

Där Avdank handlar om ett gäng äventyrare som tävlar i relativt vänskapliga grenar, så är Avdank Äventyr det som faktiskt hände innan de träffades. Du har fortfarande ett gäng om fem hjältar (för vi vill kalla dem hjältar när de är ute och gör hjältedåd), men varje äventyr du drar erbjuder en specifik utmaning. Oftast behöver du bara pröva någon av dina grundfärdigheter, men ibland är det specifika krav: exempelvis kan vissa äventyr bara genomföras av en ond karaktär (som är beredd att offra en oskyldig för gruppens bästa) eller kanske en man (som kan råka i trubbel genom att förföra en alvflicka) eller kanske en adlig karaktär (som behöver utnyttja sina kontakter för att rädda en kompanjon undan lagen). Men generellt ska man inte räkna med att överhuvudtaget komma undan med livet i behåll: Avdank Äventyr är tänkt att även kunna spelas ensam och hur kul är det om man alltid vinner? ... Läs hela texten

Superhot VR kan vara årets häftigaste

Jag lät bli att spela det revolutionerande pussel-FPS-äventyret Superhot eftersom det inte riktigt var min grej. Det kändes också som ett spel som borde ha varit VR redan från början, och nu finns det där, både för PC och PS4. Och Superhot VR är med god marginal det coolaste VR-spelet jag har spelat och tillsammans med unika upplevelser som Child of Eden är det också det absolut häftigaste jag har upplevt i spelväg överhuvudtaget.

Superhot är i grunden ett FPS med en genial idé: tiden rör sig bara när du gör det. Du kan alltså se dig omkring och planera din taktik, och reagera på kulor som avfyras mot dig. Mycket av spelet bygger på att plocka vapen ur luften och returnera eld. Det här grundupplägget har överförts till VR på ett briljant sätt. Du rör dig inte längre runt på banan utan är hyfsat stationär, men därmed inte sagt att du är orörlig. ... Läs hela texten

The Ultimate Retro Collection

Tidningen Retro Gamer sysslar ju vanligtvis med spel, men det finns förstås en massa uppdämda retrokänslor av annan sort där också. Därför har de satt ihop The Ultimate Retro Collection, ett bookazine som är en tjockare tidning och säljs på Pressbyrån. Jag drabbades av akut nostalgichock när jag läste igenom den, så jag tänkte dela med mig av innehållet och se om någon prickade in fler gamla favoriter än jag.

1) Star Wars. Förstås. Redan som fyraåring var jag ”så kär i Stjärnornas Krig” och hade Kenner-figurerna och hade på något vis lyckats se filmerna, eller åtminstone lyssnat på ljudböckerna. R2-D2 är för alltid favoriten. ... Läs hela texten

I Brygge

”It’s a fairytale town, isn’t it? How’s a fairytale town not somebody’s fucking thing? How can all those canals and bridges and cobbled streets and those churches, all that beautiful fucking fairytale stuff, how can that not be somebody’s fucking thing, eh?”

Den här aningen barska kärleksförklaringen till staden Brygge kommer från filmen ”In Bruges”, som delvis var anledningen till att jag ville åka till Belgien. Jag gillar gammal arkitektur och Brygge är känt för just det. Men jag fick veta att det också är en enda stor turistfälla, så det blev bara en dagstur dit. Och det är ungefär så mycket staden håller för. Jag kan nästan sympatisera med filmens antihjältar som blev fast i staden. ... Läs hela texten

Valerian är … en bra film

En av sommarens mest efterlängtade filmer för mig var Valerian and the City of a Thousand Planets. Som ett gammalt fan av Linda och Valentin är det rena julafton att få en filmtolkning så här långt efteråt, även om det förstås finns ett visst mått av cash-in i seriefilmer numera. Men visst, det finns massor av betydligt mer kända serier som hade kunnat exploateras om det hade varit huvudsyftet. Istället märks det att Luc Besson också är ett stort fan av serien och ville göra den så mycket rättvisa som möjligt. ... Läs hela texten

Gent kan rekommenderas

Lite sent omsider kom jag på att det vore trevligt med en semesterresa. Prag hade kunnat vara ett alternativ då jag gärna skulle återvända dit, men både jag och min reskompis har varit där så det var lite överflödigt. Istället vände jag tankarna till Benelux. Amsterdam och Bryssel vore trevliga att besöka och så ville jag bo ett tag i Brygge för att kunna fota en himla massa gamla byggnader.

Efter lite rundfrågningar fick jag dock veta att Brygge är överskattat och att Gent är en betydligt mer intressant stad, och att Bryssel kan hoppas över. Så blev det. Några dagar i Gent, en dagstur till Brygge och så några dagar i Amsterdam. ... Läs hela texten