Kategoriarkiv: Spelmusik

To Shiver The Sky – Christopher Tins nya album är äntligen här

Lämna ett svar
christophertin_toshiverthesky

Det är över två och ett halvt år sedan jag stöttade Christopher Tins nya projekt To Shiver The Sky på Kickstarter. Saker och ting har hunnit förändras en hel del sedan dess, men lyckligtvis kunde han spela in på Abbey Road i god tid innan världen stängde ner. Nu är albumet här, och jag har lyssnat sedan vi fick en förtitt för några veckor sedan. Och den stora frågan är: kan det verkligen överträffa de magnifika Calling All Dawns och The Drop That Contained The Sea?

”Sogno di Volare” var ledmotivet till Civilization VI, och jag tycker nog att det är ännu bättre än den Grammy-vinnande klassikern ”Baba Yetu”. Huvudspåret på To Shiver The Sky är en nyinspelning och lika mäktig som originalet. Möjligen tycker jag att de fantastiskt vackra stråkarna i den sista halvan försvinner lite bakom kören, men jag har svårt att bestämma mig för vilken version jag gillar mest. ... Läs hela texten

Chrono Cross 20th Anniversary Live Tour 2019 – hemversionen

1 svar

För er som inte passade på att besöka Japan när det vankades fenomenal Chrono Cross-konsert med Yasunori Mitsuda och Sarah Alainn (och det borde rimligtvis vara 99.999% av er som läser det här) finns det en chans att få uppleva åtminstone en inspelning av det hela. Chrono Cross 20th Anniversary Live Tour 2019 släpptes den 1 juli på relevanta musiktjänster och under hela månaden har jag lyssnat gång på gång. För det är verkligen så bra som jag minns det, om inte bättre, då jag var i någon sorts glädjerus hela tiden. ... Läs hela texten

Sensationell Xenogears-konsert

Lämna ett svar

I dagarna hölls en särskild Xenogears-konsert för att hylla spelets 20-årsjubiléum. Eftersom jag inte råkade befinna mig i Japan hade jag inte möjlighet att närvara, men jag utgick från att det skulle komma en inspelning. Nu verkar det inte bli så, men det hela sändes över japanska Nico Nico och fanns snart tillgängligt på annat håll.

Med tanke på att jag redan har både originalsoundtracket och Creid och Myth så trodde jag att det inte skulle bli så mycket nytt, men så var det absolut inte. Med en ganska rask takt betade konserten av många höjdare som inte tidigare arrangerats, och jag blir ännu en gång påmind om vilket sagolikt soundtrack det här spelet har. Jag skulle nog vilja säga att det är det bästa, oavsett vad diverse Final Fantasy eller Castlevania vill säga om saken. Det har i alla fall störst toppskikt. I den här versionen fick vi till exempel ”Grahf – Emperor of Darkness”, ”Valley Where The Wind Is Born”, ”The One Who Bares Fangs At God”, ”Steel Giant” och en sanslöst ösig version av ”Flight” och ”Wings” där de två gitarristerna i orkestern fick ösa på alldeles ofantligt. Sen var förstås också klassiker som ”My Village Is Number One” och ”The Wind Calls To Shevat In The Blue Sky” med. ... Läs hela texten

20020220

Lämna ett svar

Idag råkar det vara exakt sexton år sedan en rätt speciell konsert. På den tiden hade det förstås släppts en del arrangerade skivor med Final Fantasy-musik, då inte minst från Final Fantasy VIII och IX. Men det var länge sedan Orchestral Game Concert hade körts, sisådär runt 1995, och dagens relativt vanliga framträdanden var det förstås inte tal om.

20020220 framfördes konserten och det är också namnet på skivan som släpptes i samma veva. Inspelningen är fördelad på två skivor som innehåller en del mellansnack som man förstås helst hoppar över, och på dessa finns gräddan av Final Fantasy-musik fram till då. Intressant nog är det åttan som har flest inslag, med ”Liberi Fatali”, ”Don’t Be Afraid”, ”Love Grows”, ”The Man with the Machine Gun” och det exakta arrangemanget av seriens ledmotiv. Men klassikerna finns med: ”Aeris Theme”, ”Tina’s Theme”, ”To Zanarkand”, ”One-Winged Angel” och både ”Suteki da ne” och ”Melodies of Life” med sina respektive sångerskor, plus ett medley med det bästa från del ett till tre. Av de sexton stycken som framförs är det egentligen bara ”Yuna’s Determination” som inte är en hundraprocenting klassiker. ... Läs hela texten

Final Fantasy: Pray

Lämna ett svar
finalfantasy_pray

Eftersom vi i Europa var olyckligt ovetande om Final Fantasy till 1997 var det via Super Play (eller kanske Super Power då) som jag hörde talas om de här spelen och deras fantastiska musik. Någon där hade också den goda idén att skriva en specialare om de soundtrack som gick att köpa – i Japan. På den tiden när internet fortfarande var i sin linda var det praktiskt taget omöjligt. Men så fort jag kom online ordentligt och började hitta runt så sökte jag rätt på importbutiker. En av de första skivorna jag tog emot, med darrande händer, ända från Japan, var Final Fantasy: Pray. ... Läs hela texten

Lyssna-klart-faktorn i min musiksamling

Lämna ett svar

Jag tillhör den där generationen som vägrar att ge upp min musiksamling. Det kanske är smidigare att strömma musiken, men jag trivs utmärkt med att äga min musik och göra precis vad jag vill med den, oavsett vad någon tjurig artist, utgånget abonnemang eller trilskande internetanslutning vill göra åt saken. Men allt är inte noggrant utvalt låt för låt eller album för album. Mycket är rippat från något spel eller bara dumpat in hela skivan när jag egentligen bara ville ha en låt. Så när jag känner för lite blandad musik och bara kör shuffle på hela samlingen (i WinAMP – förstås) så får jag bläddra förbi mycket dynga. ... Läs hela texten

Turrican II: The Orchestral Album

Lämna ett svar

Efter en framgångsrik nytolkning av praktiskt taget samtliga låtar från Turrican-serien gav sig Chris Hülsbeck på ett nytt Kickstarter-projekt: ett orkesterarrangemang av den bästa musiken från Turrican II. Valet var givet, för även om övriga spel har en del bra musik är det del två som står i särklass. Ett litet urval behövde ändå göras då bara tio stycken fick vara med, men många av bosslåtarna är uppriktigt sagt inte lika minnesvärda. En del är också alldeles för hoppigt och plojigt för att på ett rimligt sätt kunna fungera med orkester; ”Metal Stars” hade aldrig fungerat. Däremot hade det varit intressant att se hur de Castlevania-doftande syntsträngarna i ”Unidirectional Fight” hade fungerat, för att inte tala om den fullständiga galenskap som hade kunnat uppstå i Norrköpings Symfoniorkester (som ligger bakom inspelningen) om de hade fått tolka ”Powerslide Into Hypercycle Drive”. Det hade också kunnat bli väldigt intressant med ”Mr Walker And His Factory”. ... Läs hela texten

Baba Yetus mindre kända syskon

Lämna ett svar

Allt som har någon som helst koll på spelmusik känner väl till ”Baba Yetu” vid det här laget? Christopher Tins fenomenala kördänga är över tio år gammal, men blev inte känd för de större massorna (inklusive mig) förrän den vann en Grammy, som första spelmusik att göra det. Men jag hade inte reflekterat mer över det och insåg inte att Tin har hunnit komponera både en och två separata skivor (därav den första som vann den faktiska Grammyn eftersom spelsoundtracket för Civilization IV inte var aktuellt). Vi snackar alltså om tjugotvå stycken av potentiell ”Baba Yetu”-nivå, som ändå är relativt okända. Så kan det inte få förbli. ... Läs hela texten

Nördshopping i Tokyo

Lämna ett svar

Om du far till Tokyo för att shoppa prylar så kan du i teorin gå nästan var som helst. Spel och elektronik finns överallt, även en hel del begagnat tack vare de ständigt närvarande Book-Off-butikerna i vartannat kvarter. Och där kan du göra fynd. Men vill du ha allt på ett ställe, och dessutom gräva ner dig i ohyggliga mängder anime, manga och plastfigurer, så är det Akihabara som gäller. Det pratas ofta online om att Akihabara har sett bättre dagar och har förfallit en hel del i ett inte helt smakligt otakuträsk. Och det stämmer delvis. Med Akihabara-mått mätt. Men med svenska mått mätt, där Tvspelsgiganten och Game inte ens existerar längre, är det ett spelmecka utan dess like, med butiker mer välsorterade än någonsin någon svensk nästan bokstavligen staplade på varandra i kvarter efter kvarter. ... Läs hela texten

10 mindre hypade spellåtar

1 svar

I spelvärlden finns det många stycken som (med viss rätt) har blivit legendariska. ”Bloody Tears”, Super Mario-temat, Halo-temat, Guiles tema, och så vidare. Men det finns också många som inte är lika kända, men minst lika bra. Och som kanske inte känns lika uttjatade i jämförelse.

Super Metroid – Brinstar Green/Overgrowth

Det är lite oklart vad stycket egentligen heter, men det spelas i den mer djungelliknande delen av Brinstar där den där gigantiska köttätande växten håller hus. Extremt stämningsfullt. ... Läs hela texten