månadsarkiv: december 2011

Dax för enn svennsk stavniqsrefforrm

Lämna ett svar

Om det är något språk i världen som verkligen är i skriande behov av en stavningsreform så är det engelskan. Jag kom att tänka på det idag och hur kan man egentligen motivera att samma bokstäver, N, O och W, uttalas helt olika i ”now”, ”know” och ”knowledge”? Men tyvärr är det nog lite för sent för det språket. Svenskan är däremot nästan lika stökig och där är det ju bara nio miljoner som behöver lära om sig vilket borde vara betydligt mer överkomligt. Därför föreslår jag följande ändringar i alfabetet. ... Läs hela texten

Jodoläger och nya utmaningar

Lämna ett svar

Den här helgen var det jodoläger i Östersund och på besök hade vi Fred Quant, menkyo kaiden och därmed lärare av högsta graden. Och det märktes, för under helgen fick jag tonvis med synpunkter och korrigeringar på i stort sett allt jag har lärt mig tidigare. Under hösten har jag fått köra mycket med nybörjare och därför är det lite svårt att utvecklas själv förutom att hitta nya aspekter på tidigare rörelser, men eftersom lägret var indelat i olika pass för grupperna fick jag en hel del tid åt att lära mig nya saker. ... Läs hela texten

300 toppspel #39: Bust a Groove

Lämna ett svar

Bust a Groove
Format Playstation
Utvecklare Enix
År 1998

En gång i tiden, långt innan Guitar Hero (men inte så långt innan Guitar Freaks…), var musikspel något väldigt ovanligt. Det fanns liksom Parappa the Rapper och inte så mycket mer, åtminstone inte i väst. Då slog Enix, som även de var praktiskt taget okända i väst, till med ett fräscht och roligt musikspel av en typ som tyvärr aldrig riktigt fick fäste. Det var upplagt lite som ett fightingspel där man utmanade nya motståndare allt eftersom, men istället för sparkar och slag var det snygga dansmoves som avgjorde. Det gällde att hinna knappa in långa kombinationer och samtidigt hålla takten, samtidigt som man lyssnade på ösiga popdängor som titeltemat, Kitty N:s låt Bust a Groove. Jag spelade som en galning, låste upp all hemligheter och suktade efter uppföljaren… som sedan aldrig släpptes i väst. Efter en halvdan Playstation 2-version rann serien tyvärr ut i sanden. ... Läs hela texten

Recension: The King of Fighters XIII

1 svar

Det är inte många spelserier som kommit upp i tretton numrerade delar. På rak arm kan jag väl nämna Final Fantasy, och där var tretton knappast ett lyckonummer. Men King of Fighters följer en alldeles egen turordning där ungefär vartannat spel är medelmåttigt och vartannat är briljant. King of Fighters XII var en pinsam historia. Det var praktiskt taget en beta, ett gäng ofärdiga figurer ihopslängda på ett par trista bakgrunder, ingen handling, ingen personlighet, ingen finess och ett onlineläge som var direkt sorgligt. Följaktligen är också King of Fighters XIII fullständigt strålande. ... Läs hela texten

Demonproducenternas tid är förbi

2 svar

Jag tänkte skriva den här texten för några dagar sedan, när det mer eller mindre bekräftades att Fumito Ueda på Team Ico har sagt upp sig från Sony och endast kommer att slutföra The Last Guardian på frilansbasis, samtidigt som producenten flyttade över till ett brittiskt team. Det var illa nog, och ett stort slag mot Sony, men det är knappast något unikt utan snarare ett fenomen de senaste åren.

Men så berättar självaste Shigeru Miyamoto att han kommer att stiga ner från sin position inom Nintendo och inte längre vara den som styr och ställer över alla spel som tillverkas, utan istället satsa mer på egna projekt i mindre skala. Fortfarande inom Nintendo och kanske i praktiken bättre för oss spelare, men det är ett tydligt tecken. Tiden då en visionär skapare stod på en pedestal och bestämde, kanske själv var involverad i design eller programmering, är över. Istället är det ett av två alternativ: i bästa fall ett kollektivt skapande à la Blizzard eller Naughty Dog, där en massa småproducenter tillsammans skapar fram spelet, eller i värsta fall ett projekt som bestäms av en ledning och sedan lejs ut till en ren spelfabrik som bara ska göra själva grovjobbet utan att egentligen skapa eller bestämma något. ... Läs hela texten

300 toppspel #38: Lemmings

Lämna ett svar

Lemmings
Format Amiga
Utvecklare DMA Design (Rockstar North)
År 1991

För tjugo år sedan utvecklade en liten skotsk studio, som tio år senare skulle bli kända som skapare av gangsterepos, ett pusselspel befolkat med små långhåriga varelser helt utan självbevarelsedrift. Det var som Woodstock, fast med en muspekare. Att försöka rädda livet på de små liven genom att dela ut rätt färdigheter vid rätt tidpunkt blev snabbt oerhört vanebildande. Själv satt jag otaliga timmar och knepade på, och jag lyckades till och med övertala min mellanstadielärare att låta mig sitta och skriva ut långa lösenordslistor på klassrummets dator. Ja, ett tag var jag som besatt och jag ropade nog bokstavligen ”Oh no! More Lemmings” när expansionen med det namnet kom ut. Lemmings var en genial spelidé som aldrig egentligen har överträffats, och förutom del två lyckades DMA aldrig göra det bättre utan att krångla till det i onödan. ... Läs hela texten

Den ultimata Metal Gear-prylen

Lämna ett svar

Ibland är det tur att jag inte gillar vissa spelserier, för då skulle det vara ännu dyrare att vara jag. Ta till exempel den här mastodontversionen av Metal Gear Rex, från Metal Gear Solid. Tillverkad av ThreeA Toys och släpps i januari, 42 centimeter hög och med ett pris på mellan 400 och 500 dollar kommer den att bli det läckraste som står på två ben. Dessutom kommer den att ha belysning och en liten Snake-figur, och den färdiga versionen kommer förstås att vara målad.

Men ändå… hade jag de där pengarna att slösa skulle den vara ett givet köp trots att jag spelat varken trean eller fyran, och sen skulle det bli en showdown mellan Alucard och Rex i hyllan. ... Läs hela texten

Transmogrifierad till tusen

Lämna ett svar

Jag återvänder till Azeroth, inte för att ge mig på Deathwing (även om det verkar möjligt att det blir av någon gång det närmaste året, tack vare Raid Finder), utan för att fixa till min utrustning. Transmogrifiering är äntligen här, något som jag har längtat efter mer eller mindre från första dagen.

Helt optimalt är det inte. Jag skulle verkligen vilja kunna använda delar från andra rustningsklasser, för att ge min krigare den långrock hon borde ha. Och det är väldigt lamt att det inte går att kopiera utseende från exempelvis en main hand och en off hand till två one hand, annars hade min worgen sprungit runt med världens mest överdimensionerade närstridsvapen nu. Men överlag tillåter det helt plötsligt massvis av roliga kombinationer och inte bara samma gamla två standardset från Cataclysm. ... Läs hela texten

Bubble Bobbles kavalkad av ruttna spelomslag

1 svar

I år fyller Bubble Bobble 25 år, och som det äldsta spelet på min personliga topp 10 verkar det inte ha åldrats en dag. Att bubbla och bobbla sig igenom 120-nånting banor tillsammans med en kompis för att sedan besegra ondskan med vänskapskraft blir aldrig någonsin gammalt och är det något spel jag ser fram emot att lägga riktigt mycket tid på i åldersdomshemmet så är det nog Bubble Bobble.

Bub och Bob är också klassiska spelhjältar som är nästan lika ikoniska som Mario och Pacman för oss lite äldre spelare. Därför tycker man att det borde vara enkelt att sälja spel med dem. Men av någon konstig anledning är Taito praktiskt taget oförmögna att göra några vettiga omslag. Nog för att det finns horribla exempel både i Street Fighter, Mega Man och Suikoden, men det är ändå undantag. Bubble Bobble-serien och dess spinoffs Rainbow Islands och Puzzle Bobble bjuder tillsammans på några av spelvärldens absolut värsta exempel på hur en sinnesslö grafisk designer och några totalt inkompetenta beslutsfattare kan göra sitt bästa för att sänka en serie. ... Läs hela texten

Smarta pixeltricks i King of Fighters XIII

Lämna ett svar

Nu har jag äntligen kommit igång med King of Fighters XIII, och intrycken hittills är goda. Det här är verkligen spelet som King of Fighters XII hade kunnat vara om det var färdigt. Men om vi bortser från spelbarhet och innehåll är det faktiskt en sak som är riktigt imponerande: pixelgrafiken. Till skillnad från Capcom (som bytt till tredimensionella modeller helt nu) och Arc (som blandar handritade men enklare sprites med 3D-bakgrunder), för att inte tala om Vanillaware och Skullgirls-utvecklarna som sysslar med en sorts Flash-animeringar av handmålade bilder, jobbar SNK envist med gammaldags pixelpetande. Det är en konst med många nackdelar och en himla massa arbete, men också en alldeles egen stil som fortfarande inte går att efterlikna i 3D. ... Läs hela texten