Knappt har jag konstaterat att datorn är slutligen avliden förrän jag kommer hem med punktering på cykeln. Jaja, datorn är ju redan beställd och cykeln kan få stå till i vår när det inte längre är decimetervis med snö. Men så har jag Playstation 3:an igång under gårdagen för att spela musik medan jag diskar. Och så stänger den av sig helt omotiverat, och står med blinkande röd lampa tills jag startar om den. Det är ungefär lika olycksbådande som när det där söta lilla barnet hostar för första gången i en epidemifilm. Så nu väntar lite slit med att säkra alla viktiga sparfiler, och sen är det bara att vänta. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om den bestämmer sig för att säga adjö fem minuter efter att jag har startat King of Fighters XIII. Min Playstation 3 är från mars 2007 så den har ju varit med ett tag, men det vore ytterst surt att bli av med Playstation 2-stödet, fyra USB-kontakter och minneskortsläsaren.
Kategoriarkiv: Playstation 3
Sony Smash Bro’s Brawl
Det ser ut som att utvecklaren Superbot jobbar på ett Smash Bros-liknande spel åt Sony. Ryktet säger att det ska innehålla figurer som Nathan Drake, Parappa the Rapper, Kratos Colonel Mael Radec (Killzone), Sweet Tooth (Twisted Metal), Sly Cooper och Fat Princess. Det skulle i så fall borga för ett rätt hysteriskt spel som är lagom oseriöst. Det snackas också om bakgrunder från Jak & Daxter, Everybody’s Golf och Little Big Planet.
Det är svårt att tro att någon okänd utvecklare ska komma och toppa Hal sådär rakt av, men crossovers är ju alltid kul så det här låter intressant, och det finns ju onekligen en del figurer att välja bland, särskilt om man inte är begränsad till Sonys egna serier. Tänk om den där Playstation 3-reklamen med diverse hjältar faktiskt var en hint för det här spelet? Då skulle vi kunna få se Altair, Old Snake, Chell och många andra.
Recension: Uncharted 3: Drake’s Deception
Det finns tillfällen när man måste lägga ner handkontrollen och bara hämta andan. Fråga sig själv: ”hände verkligen det där”? Skratta hysteriskt över scener som är så makalöst enastående att inget kommer i närheten. I Uncharted 3 händer såna tillfällen ungefär en gång i kvarten. Naughty Dog berömmer sig själva för att inte ha en central speldesigner utan att alla hjälper till att formge spelet. Det är helt uppenbart att de allihop har mycket god fantasi och känsla för det spektakulära.
King of Fighters XIII är nästan här
Jag pratade med distributören om ett recensionsexemplar av King of Fighters XIII, men med ett så smalt spel är det inte säkert att det blir något. Fast för mig spelar det ingen roll. Att köpa King of Fighters XIII känns självklart. Dels för att det har stor potential att bli årets bästa fightingspel, och dels för att det verkligen, verkligen, veeeerkligen behöver sälja så mycket det bara går. Att säga att SNK står med ena foten i graven är inte att ta i. Under det senaste året eller så har larmrapporterna haglat tätt. En av mina första bloggar på Bearded Nerd befarade just en sån sak.
Uncharted i 3D
Igår kväll hann jag börja en liten bit på Uncharted 3, och idag blev det mer. Och vilken resa det har varit, redan nu. Jag är inne på min femte plats runtom i världen och det är om möjligt ännu mer filmiskt än Uncharted 2, samtidigt som spelbarheten är ytterligare trimmad. Jag älskar det. Men det är inte dags för recension än, utan jag vill passa på att reflektera lite över den tredje dimensionen.
För första gången i serien bjuder Uncharted 3 på stöd för 3D-tv. I huvudmenyn aktiverar man det, och det går också att justera maximalt djup. Det är lite bökigt att behöva spara och gå ut i startmenyn eftersom det inte går att byta när som helst, särskilt eftersom det inte riktigt passar överallt. För det har sina nackdelar. Upplösningen är en stor skillnad. Dels tror jag att spelet renderar i en lägre upplösning men sen offrar ju min passiva tv halva upplösningen också, så det blir rätt ordentligt pixligt. I gengäld påverkas inte bilduppdateringen och jag märkte inga stora skillnader i detaljrikedom (som, eftersom det är Uncharted, är helt makalös). I områden med mycket kontrast och mindre action är det alltså inte värt att ha igång.
Recension: The Elder Scrolls: Skyrim
Det är märkligt. Efter trettio timmar med Skyrim har jag visserligen besegrat den stora ondskan som hotar världen och uppfyllt mitt öde som Dragonborn, men i övrigt har jag bara hunnit skrapa på ytan. Ett tag verkade det som att Elder Scrolls-spelen blev mer och mer begränsade för varje titel, men inte den här gången. Det känns nästan som om Skyrim faktiskt är större än Oblivion, och lyckas med många saker som föregångaren misslyckades med.
Jag var aningen skeptisk efter många av förtittarna, då det verkade som att mycket av rollspelandet hade försvunnit, till förmån för ett mer strömlinjeformat spel. Men trots att själva karaktärsskapandet är borta finns alla valmöjligheter kvar, fast i nya former. De gamla stjärntecknen, till exempel, är numera valfria bonusar man kan skaffa sig genom att besöka rätt helgedom, så jag kunde få tillbaka min gamla trogna Tower. Och även om jag aldrig lär få se min superhoppande Morrowind-alv igen så är det inga problem att skapa sig olika mäktiga magiska föremål, eller syssla med smide för att bygga ihop några av spelets bästa vapen.
Och fyra nya Soul Calibur 5-figurer
Och så var det dags för ännu en laddning figurer från Soul Calibur 5. Först ut är Sheba/Shiva/Shiba, som verkar vara en arvtagare till Kilik. Han är i alla fall kompis med Natsu, Maxi och Leixia, sexton år gammal och mer än lovligt lik Ieyasu Tokugawa från Sengoku Basara. Han verkar också ha en mer akrobatisk stavstil. Sen har vi oväntat Aeon Calcos, som vi brukar känna som Lizardman. Uppenbarligen har han dumpat skölden och kör numera med dubbla yxor, men intressant nog har han också änglavingar. Eftersom han numera kallas Aeon igen skulle jag tro att han har lyckats återfå sin mänsklighet till viss del. Och direkt blev han lite mer intressant.
Elder Scrolls: för mycket av det goda?
En sak kan man säga om Bethesda. De vet hur man gör coola saker men de inte när de ska sluta. Ta Daggerfall till exempel. Visst är det kul med stora världar, stora städer och stora grottsystem att utforska? Jepp, och därför fick vi tidernas största värld, hysteriskt stora städer och grottsystem som bokstavligen krävde en teleporteringsmagi för att någonsin hitta ut från. Men allt var framslumpat och därför väldigt, väldigt repetitivt. Trots det var det makalöst.
Eller ta Morrowind. Vore det inte kul att kunna utforska Dwemer-ruiner? Jepp, och därför fick man nästan inte göra något annat. Jag vet inte hur många mörka gångar med mässingsfärgade robotmonster jag hackade mig igenom, och hur många ton värdelösa Dwemer-artefakter jag kånkade ut, men less var jag efter ungefär tre stycken. Trots det var det makalöst.
Första timmarna i Skyrim
Det bästa med The Elder Scrolls är att ”första timmarna” aldrig någonsin är samma sak för två spelare. Första kvarten, möjligtvis. Så när jag och Shaana (min krigargudinna passar förstås helt ypperligt som drakjagande Nord) står där på bergssluttningen ser jag till att sikta på något lite längre bort. Jag vill inte till byn som rekommenderas, inte till en början. Så jag börjar promenera iväg längs landsvägen.
Men raskt blir jag distraherad av en hjort. Eftersom jag plockade på mig en långbåge av några inbilska banditer börjar jaktsuget, och jag ägnar de närmaste minuterna åt att förfölja den skadeskjutna hjorten. Desperat försöker den gömma sig på en liten gård men jag sänker den och passar på att låna deras garvningsset för att bereda skinnet. Överhuvudtaget gillar jag crafting-systemet. Det är lättillgängligt och tydligt, och snyggt presenterat i små animationer. Lite senare gör jag en massa uppdrag åt en smed och lär mig samtidigt olika smidessätt.
Och så blir det Elder Scrolls
Timingen kunde förmodligen inte vara sämre. Idag fick jag äntligen The Elder Scrolls V: Skyrim, och så ska jag precis ägna helgen åt Transformers-konvent. Nåväl, jag hinner spela en massa idag i alla fall. Det lutar åt thaimat ikväll så behöver jag inte lägga tid på matlagning.
Det är också märkligt att Uncharted 3 inte har dykt upp. Jag beställde det innan premiären från Spelbutiken. Tydligen hade de något strul med distributionen, så spelen som skulle skickas förra måndag dök aldrig upp. De skickade ett nytt exemplar i onsdags men tror du att det har kommit? Nix.
