Jag förstår inte. Sverige är ett land med rik godistradition. Ahlgrens bilar, Fruxo, polkagrisar, Marabou choklad, saltlakrits, Daim, Japp, Lakrisal och mycket, mycket mer. Men ändå är det oundvikligt varje påsk. Affärerna fylls av rabatterbjudanden och godis slumpas bort, inklusive det ordinarie godiset som alltså är riktigt bra överlag (Sverige är för övrigt ett av få länder där lösviktskonceptet faktiskt slagit igenom). Men ändå envisas vi med att fylla våra jättepåsar och mastodontägg med riktigt uselt godis som tydligen är exklusivt för den här högtiden. Såna där äckligt sliskiga ägg som bara smakar socker och kemiska tillsatser, billiga chokladägg inlindade i folie och fyllda med obestämbar nötaktig goja, och så den lika menlösa skumtomtens släkting skumkaninen. Trots att det går att få ferraribilar eller wine gums eller rabarberstänger för samma låga pris så köper vi alltså tonvis av den här dyngan, bara för att det är påsk.

Själv väntar jag dock i huvudsak med sliskandet till i helgen. Då ska det frossas loss med violfudge och Lindor-kulor. Dyrt och tveksam koppling till högtiden, men oändligt mycket godare.