Jag ägde aldrig någon Game Boy, eller ens någon Game Boy Color eller Light. Inte för brist på intresse, för den lilla bärbara var ohyggligt hypad. Efter många år med småmysiga Game & Watch-spel som höll i cirka tre minuter var det helt sensationellt med en bärbar spelmaskin med fullständiga spel. Super Mario Land, Tetris, Batman, till och med relativa skräpspel som Fortress of Fear, det första Turtles-spelet, Alleyway och Kwix. Det gick ingen större nöd på mig 1989 med min sprillans nya Amiga, men just på grund av den var det inte tal om att få ännu en spelmaskin. Så jag spelade hos kompisar, men jag var fortfarande så sugen på en Game Boy att jag byggde en modell i trä på fritids, komplett med målade detaljer, knappar i kork och utbytbara kassetter med små ritade screenshots som jag trädde in bakom skärmen. Tyvärr har jag inte kvar den, men jag minns att jag ”hade” Super Mario Land och Tetris på den.

Därför är det en gammal dröm som inte går i uppfyllelse den här gången heller, men också en intressant parallell. Legos nya Game Boy är en skalenlig kopia som har två separata kassetter, Super Mario Land och The Legend of Zelda: Link’s Awakening, och båda har små skivor med screenshots som man trär in bakom skärmen. Det finns också ett litet stativ för maskinen och för den extra kassetten plus överblivna skärmbilder.

Redan bygget i sig är något alldeles extra. Man skulle kunna tro att det vore enkelt att bygga en grå rektangel av Lego-bitar, men för att åstadkomma närmast millimeterprecision används en del extremt smarta tekniker för att vrida och vända på bitar. Både fram- och baksida är förstås släta, och inuti används slangkopplingar för att hålla ihop bitar med knopparna åt motsatta håll, men också andra varianter. Det visar sig snabbt att samtliga knappar fungerar, med lagom motstånd bakom för den där genuina känslan. Till och med strömknappen har ett tämligen realistiskt knäppande, och det går att vrida på kontrast- och volym-rattarna. Kassetterna är nästan på millimetern lika stora som de ursprungliga (jag har dock bara en Game Boy Color-kassett att jämföra med) och sitter förstås bra i maskinen, men bara lite för långt ner.

Alla detaljer på maskinen är tryckta, och de enda dekalerna är på kassetterna vilket förstås bara är som det ska vara. Bilden på Super Mario Land är dock inte samma som originalet, men egentligen snyggare. Realismen sträcker sig till och med till insidan: det mesta av Game Boyens innanmäte liknar kretskort, och inuti Zelda-kassetten finns ett litet batteri. Jag uppskattar också att designern har använt en helt vanlig 2×4-bit i rött, liksom för att visa att trots alla nya bitar och extremt smarta tekniker finns ändå plats för den mest klassiska legobiten. Annars noterar jag en helt unik välvd bit som utgör hörnet med högtalaren, och att många av de senaste bågarna används här. Lego har överhuvudtaget släppt väldigt många nya bågar och plattor på sistone som möjliggör såna här extremt rundade och exakta former. Och de där skärmbilderna? De är lentikulära, så att bilderna ändras mellan två olika beroende på vilken vinkel du håller dem i. Det finns också en separat skärm med Nintendo-loggan som har massor av steg, men där blir effekten lite rörig eftersom det är svårt att hålla den exakt stilla. Det är också svårt att se skärmarna utan perfekt belysning, men det är ju faktiskt också realistiskt.

Game Boyen är ju ändå i naturlig storlek så det är inget gigantiskt bygge, och de fem påsarna med drygt 400 bitar är snabbt avklarade. Men bygget är som sagt fenomenalt och en studie i smarta lösningar, och även om jag hade uppskattat om de hade kunnat få till 699 kronor (samma pris som originalet 1989) så är 799 kronor faktiskt fullt acceptabelt när resultatet är så här bra, och du kan hitta den billigare på många ställen. En krona per bit är ett försvunnet ideal i dessa inflationstider, men om jag betalar höga priser så förväntar jag mig åtminstone hög kvalitet. Och det blir inte så mycket bättre än detta. Lego har släppt fantastiska set på senare år, men de flesta får du betala tusentals kronor för. För alla er som älskade sin Game Boy, och för alla oss som suktade på avstånd, är det här ett av årets bästa Lego-set, det kan jag nog konstatera redan nu.