Sony firar tjugo år med Playstation bland annat genom en exklusiv, PS1-grå Playstation 4, nya teman till de moderna formaten, och lite allmän nostalgi. Jag gillade det här klippet, där värdarna går igenom några klassiska tillbehör.
* Pocketstation – jag hade en sån här. Jag köpte den när jag var i Japan men hann inte använda den till särskilt mycket. Den kom bort på en spelträff. Jag misstänker stöld. Den här konkurrenten till Dreamcasts VMU släpptes aldrig i väst och stöddes bara av ett fåtal spel, men råkade du ha en kunde du till exempel spela ett minispel från Final Fantasy VIII.
* ASCII Grip – jag hade den här också. Det var väl egentligen en ganska meningslös och jag minns inte varför jag skaffade den, men den kom till användning med rollspel som Suikoden.
* Multitap – jag hade den till Playstation 2, praktiskt taget enbart för Timesplitters. Det var någon sorts statement, när kompisarna satt med Quake på sina besvärliga pre-XP-datorträffar så kopplade jag upp och spelade på någon minut. Men det var ett omständligt sätt att få samma funktionalitet som Nintendo 64 och Goldeneye, och blev aldrig riktigt en framgång.
* Playstation-mössen – de här hade jag aldrig. Det fanns väldigt lite anledning att ha en.
* Namco Fight Stick – den hade jag, fram till bara några månader sedan. En riktigt stabil sticka men jag var egentligen inte särskilt förtjust i arkadstickor förrän jag börjde spela Virtua Fighter på allvar.
* Analog Stick – innan den vanliga handkontrollen fick analogspakar släpptes det här missfostret, som fungerade till en handfull spel. Till skillnad från Segas motsvarigheter fick Playstation aldrig något spel som Virtual On som verkligen utnyttjade kontrollen till något annat än flygning.
* Namco Negcon – den här märkliga handkontrollen har jag bara testat korta perioder. Poängen är att mittensektionen roterar runt sin egen axel och fungerar som en ratt. Det är lite märkligt att styra vänster-höger genom att vrida fram-bak, men så fort man vänjer sig är det sanslöst bra precision. Jogcon som släpptes senare hade aningen mer traditionell design med en liten ratt monterad där analogspakarna sitter numera.
* LCD-skärmen – i samband med PSOne släpptes en separat LCD-skärm som tillsammans med strömförsörjning gjorde PSOne portabel… eller åtminstone mer flyttbar. Jag ville ha en av ren princip, men det var kanske tur att det aldrig blev av.
* Dansmatta – så klart! Jag äger eller har ägt varianter på fem format, och har haft enormt kul. Moderna dansspel har ju gjort något helt nytt, men jag tycker fortfarande att det gamla riverdance-steppandet är överlägset roligast.
* Net Yaroze – alla wannabe-spelskapares största önskan var en sån här. Nu när alla utgivare vurmar för indieutvecklare och fixar utvecklingskit så är det kanske inget speciellt, men för sjutton år sedan var det revolutionerande. Man fick praktiskt taget ett eget utvecklingskit och kunde bygga spel, som sedan fick halvofficiella releaser på demoskivorna. Jag ville ha en för att konvertera mina hemska Amiga Basic-textäventyr. Återigen kanske tur att det inte blev av.
Som lista över udda tillbehör måste jag dock säga att den var ganska lam, men kanske begränsades de till officiellt utgivna Sony-prylar. Annars hade det varit lämpligt med Taiko no Tatsujin-trummorna, Resident Evil-motorsågen, Onimusha-katanan och många andra…