Trots 16 gigabyte kvar gick det att börja spela lite smått, och det första intrycket är att det är mycket kvar att göra på den här betan. Det känns VÄLDIGT tidigt, så det hela känns lite som att Blizzard vill distrahera från det faktum att det aktiva spelet inte har så mycket att göra just nu. Först av allt satte jag förstås igång med munkversionen av gamla Silver, men förutom en del nya moves och uppenbarligen en del saknade animationer är det samma upplevelse som förut, förutom att det verkar sluta komma uppdrag efter de första tre. Hmm.

Så istället skapade jag två pandor: munken Gonnosuke (efter, förstås, min ur-sensei Muso Gonnosuke) och krigaren Pandanolltre (lång historia). Oavsett klass hoppar man rakt in i en underskön miljö med klar inspiration från (ja) Kung Fu Panda och Mulan. Tillsammans med en miljard andra pandor, förstås. Direkt får man börja träna mot de upphängda dockorna och sedan ett gäng studenter innan man får bege sig ut på större äventyr. Så mycket längre än den första kvarten har jag inte kommit, men jag ville påpeka några saker.

Detaljrikedomen är fantastisk. Det är sanslöst hur mycket personlighet och animation som Blizzard har fått in i sina pandor (även om de inte är färdiga än). Stridsrörelser och ansiktsuttryck är strålande och bara en sån sak som att de sätter sig och mediterar när de sitter ner. Särskilt karlarna är magnifikt pandiga medan tjejerna känns lite, lite furry-läskiga.

Och sen har vi miljöerna, där enstaka objekt kanske är kantiga och ganska enkla men där helheten är betydligt mer än summan av beståndsdelarna. Herre min gud vilka sköna omgivningar. Och här ska vi alltså springa runt de närmaste fem nivåerna och två åren? Ja tack.

Mer spelande, mer intryck och mer bilder kommer förstås…

The Bearded Panda Nerd