Jag har generellt inte gett mig in i Nendoroid-samlandet. Nendoroid är något av Japans motsvarighet till Funko Pops på så sätt att i princip alla karaktärer som någonsin existerar får en Nendoroid-version. Skillnaden är att Nendoroids generellt inte ser ut som själlösa monster direkt från helvetet, utan bara vanliga superdeformerade tolkningar av animefigurer.

Jag köpte faktiskt tidigare en poserbar Nendoroid för mitt ritande, men det här är min första riktiga karaktär. I samband med nysatsningen på Suikoden släpptes även ”Hero I” som, än så länge, inofficiellt har namnet Tir McDohl. Jag visste inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det är en figur med fler möjligheter än jag hade trott.

Huvudet är poserbart och ansiktet går att byta ut mellan tre varianter, genom att man tar loss luggen och sedan ansiktet på samma sätt som med Figma-figurer. Det går också att böja benen framåt och bakåt, men dels är hans kläder i vägen och dels är de så korta att det knappast blir några dynamiska poser. Armar och händer är separata pyttesmå bitar som man kan pussla ihop lite som man känner för, och axlarna går också att rotera lite.

På så sätt går det att göra lite olika poser, men proportionerna begränsar förstås det mesta. Tir har sin stav men kan inte hålla den i båda händerna på något realistiskt sätt. Så jag nöjde mig med en pose där han visar upp sin Soul Eater-runa.

I vanliga fall skulle jag som sagt inte ha brytt mig om en Nendoroid, men det finns extremt få Suikoden-figurer alls, så den här ville jag absolut ha. Det släpptes faktiskt ett gäng gashapon-figurer för drygt tjugo år sedan, men dels var de ganska dåligt designade och dels börjar plasten i de figurerna att vara sådär klibbig som gammal billig plast kan bli. Nu får vi väl se hur långt Konamis nya satsning håller och om det kommer några ytterligare figurer. Men jag har en känsla av att de aldrig kommer att gräva så djupt i spelens karaktärer att mina riktiga favoriter dyker upp …