Det går inte att släppa det här jäkla spelet. Nu är jag sisådär fjorton timmar in på nästa genomspelning och efter en lång kväll börjar jag närma mig slutspurten igen, även om det är mycket kvar. Efter att ha klarat spelet för två veckor sedan med en liesvingande och åskviggskastande präst började jag om igen genom att starta om med Shaana. Hon var ursprungligen en riddare men då jag inte hade kläm på spelsystemet blev hon rätt ospelbar efter ett tag.

Den här gången hade jag ett tydligare fokus och valde direkt att satsa på min Claymore, men som pyromantiker har jag också några eldmagier att bränna iväg när det krisar. Istället för att höja grundfärdigheterna onödigt mycket har jag lagt mest tid och själar på att fixa till vapnen och rustningen. I gengäld kunde jag stanna kvar längre i varje zon och hjälpa andra med bossarna, vilket ger ytterligare själar att slösa bort.

Igår började jag i Ash Lake efter att ha spöat hydran där och gått med i drakcovenanten, med syftet att syssla med lite PVP längre fram. Först bar det av till New Londo Ruins för att leta rätt på Very Large Ember. Jag tänker inte ge mig på Four Kings än (och dessutom kunde jag inte just då) men jag fick spöa mig fram genom nästan hela stället för att hitta det jag sökte. Ett kort återbesök till Anor Londo för att fixa upp min Claymore till +15 och sedan nästan få däng av vakterna då jag blev alldeles för kaxig. Efter det gick färden till Undead Asylum för att få tag på dockan och gärna en Titanite Slab. Där blev det ett antal försök på Stray Demon som är sjukt jobbig. Att man faller ner i striden med halv HP kvar är knappast en bra start. Men lösningen är att försöka hålla sig så nära hans svans som möjligt, locka honom att göra sin areaattack medan man backar undan och sedan avvakta någon sekund innan man kutar in för ett hugg. Att bli övermodig är livsfarligt.

Efter Asylum var det dags för Painted World of Aramis. Jag gillar inte det stället egentligen, men med lite eld att leka med blev de sjukt störiga brinnande giftzombierna mer hanterbara. Jag spöade den där fantomen med den löjliga hatten och stack ner i underjorden för att slåss mot hjulskeletten… och ett spjutslem som på någon vänster lyckats hitta ner i katakomberna. Med gamma uppdragen till max är det överhuvudtaget betydligt lättare att sig runt i det här spelet då man slipper bli attackerad av fiender man inte ser.

Jag valde att skona Priscilla den här gången och lämnade målningen. På plats i Anor Londo igen kände jag att det var dags för att ha ihjäl Gwynevere och Gwyndolin, vilket också gick rätt bra. Jag har aldrig kört Anor Londo i nattversion förut så det ska bli intressant att utforska det lite mer. Men först stack jag tillbaka till Darkroot för att städa upp. Vid det här laget var det förstås en barnlek och i rask takt föll Titanite Demon, den svarta riddaren, hydran och sedan Havel. Sen var det dags för Sif, och iförd rejält tung rustning men ändå hyfsat mobil var det inga större problem, särskilt när jag gjorde mitt svärd brinnande också.

Mycket gjort på en kväll alltså. Nu tror jag att jag ska hitta någonstans att hjälpa andra ett tag, maximera min magi och sen ge mig på Duke’s Archives igen.