Förra gången i Tokyo bodde vi mestadels i Kameido, en liten bit öster om centrum. Nu ville jag passa på att utforska ett nytt område som vi inte besökte den gången, så jag hittade Hotel Comfact en bit norr om Ueno Station. Det visade sig vara ett ganska litet men modernt hotell – det syntes inte ens på Google Streetview från förra året.

Ueno är en ganska välbesökt stadsdel och har en hel del attraktioner. Framför allt Ueno Park, som är en av stadens större parker och inhyser en massa intressant. Nu gick vi mest rakt igenom, men i ena änden finns flera stora muséer om man vill lägga lite tid på konst och historia. Bakom ett av dem finns också, av någon anledning, en gammal raketavfyringsramp som man kan gå och kika på. I andra änden av parken finns några större dammar, men av någon anledning var två av dem nästan igenväxta. Det fanns förmodligen något syfte med det. Den tredje var öppen och används som båtdamm för en massa trampbåtar, men eftersom det var extremt soligt den dagen kände vi inget behov av att sitta ute på vattnet utan solskydd. ... Läs hela texten

Bland miljonstäderna på den här resan är Himeji lite av en utstickare. Med snäppet färre invånare än Göteborg är det en byhåla i jämförelse med Osaka eller Tokyo, men den har ett ordentligt besöksargument. Himeji-slottet är ett av Japans tre främsta medeltida slott och i sin nuvarande form är det nästan exakt fyrahundra år gammalt med anor trehundra år till bakåt. Så efter att ha lämnat väskorna på hotellet nära stationen tog vi en kort promenad dit.

Tyvärr var den här dagen en av få då vi hade otur med vädret. Istället för att gå längs avenyn som knyter ihop tågstationen med slottsområdet tog vi istället en tur genom gallerian som löper parallellt på den östra sidan. När vi väl kom ut var det bara att ta upp paraplyet. Vi råkade gå en omväg och gick upp längs den östra sidan (den huvudsakligen ingången är på sydvästra sidan). Det blev visserligen en annan vy av slottet, men onödigt långt att gå i regnet. Efter att ha betalat inträde började en lång, slingrande färd upp till själva huvudbyggnaden. Eftersom det här är ett genuint slott är det förstås byggt för att inte vara lätt att ta sig in i, och det är en bra bit att gå längs sluttande kullerstenar och genom otaliga grindfortifikationer. ... Läs hela texten

Den första helt nya bekantskapen på den här resan var Kobe. Delvis för att det låg i närheten och delvis för att, förstås, prova på äkta Kobe-biff. Men det skulle visa sig att det bestående minnet blev något annat.

Vi anlände tidigt på förmiddagen på Shin-Kobe-stationen i norra delen av stan, där Shinkansen susar in med några minuters mellanrum. Från stationen kunde vi se ner över centrum, men vi hade lite andra planer först. Efter att ha stuvat bagaget i en förvaringsbox gick vi ut och runt stationen till höger. Efter en passage genom ett litet köpcentrum kom vi till linbanan som leder upp till Nunobiki Herb Garden, som är en av Kobes större sevärdheter. Själva färden i sig var värd priset – jag har aldrig åkt linbana förut och utsikten över staden i strålande solsken var fantastisk. Det går att kliva av på en mellanstation om man bara vill gå igenom halva parken, men vi åkte hela vägen upp. ... Läs hela texten

Ursprungligen var inte planen att återvända till Kyoto, men med Shinkansen tar det mindre än en halvtimme att ta sig dit från Osaka. Så vi planerade in en dag och åkte upp till den gamla huvudstaden för att göra ett återbesök och ett nytt.

Från Kyoto Station promenerade vi österut, över Kamo-floden som var oväntat lugn med tanke på ovädren som hade passerat bara några dagar tidigare. Kyoto är en betydligt mindre kompakt stad än Osaka och så fort man lämnat det omedelbara centrumområdet blir det ganska avslappnat med tvåvåningshus som omger de trånga smågatorna. Snart kom vi upp till det första målet, Sanjuusangendou. Den här platsen grundades på 1100-talet och till skillnad från många andra tempel har det aldrig brunnit ner sedan 1266, så det mesta är hundratals år gammalt (om än restaurerat under tiden). ... Läs hela texten