I mina drömmar alltså. Darkstalkers är nog borta för alltid förutom att Morrigan kommer att vara med i alla crossover-spel tills armageddon, men Capcom firar det 21:a året utan ett nytt Darkstalkers med ett gäng nya kostymer till Street Fighter V. Hittills har de ju släppt gästkostymer via Extra Battle, en funktion som lät fantastisk till en början men snabbt blev jobbig. Varje vecka släpptes en fjärdedel av varje kostym och man behövde besegra en tokenkel motståndare som kostade 2500 låtsaspengar varje gång. Samtidigt fanns det alltid en tokenkel utmaning (typ besegra en CPU VS på en viss bana) som gav 2500 pengar varje vecka, plus särskilda special-NPC att besegra som visserligen var lite svårare men gav mycket poäng. Så långt allt väl. Sen försvann de extra motståndarna, och så stoppade de in fler kostymmotståndare. Helt plötsligt går man snarare back om man vill ha allt – lyckligtvis brydde jag mig inte om Monster Hunter-kostymerna. Ett annat problem var att om man missar att spela en vecka så är den delen borta för alltid, eller tills Capcom ger en ny chans vid ett senare tillfälle. Jag fick ihop Rashids Viewtiful Joe och Chun-Lis June utan problem och jobbar med Charlies Captain Commando, men det är stressande att kunna missa dem.
Avdank och Avdank Äventyr är här!
Äntligen! Efter månader av finjusteringar, flera veckors produktionstid, en ohygglig tullkostnad och hemkånkning av två tunga lådor är de här! En hel drös av Avdank respektive Avdank Äventyr. Och de ser bra ut. Jag inbillar mig att trycket är ännu lite klarare än tidigare, vilket förstås förbättras av att jag korrigerade ljusstyrkan på flera kort. Och så fick jag ju med flera utbytta bilder på kort som jag inte riktigt var nöjd med förut.
Om du tillhör de som köpte Avdank i den första upplagan så kan du förstås spela med dem fortfarande. Förutom de grafiska finputsningarna finns det bara två små spelförändringar: Mikino och Ichiro kan nu assistera valfri magiker, inte bara Hsienko och Jinako.
Lite art nouveau så här på söndagen

Tanken har länge föresvävat mig att göra en tolkning av någon av den mästerlige Alphonse Muchas bilder. Trots att de är över hundra år gamla känns de fortfarande moderna. Det är främst fascinerande hur Mucha använde mönster och linjer på ett sätt som hade varit ohyggligt mycket enklare idag, men på den tiden handlade det bara om noggranna blyertsskisser och sedan extremt stadig hand för målningen. Jag utgick från Sarah Bernhardts poster för La Samaritaine, en av mina favoriter. Tidigare hade jag tänkt att det skulle kunna bli Shaana, men när jag väl satte igång kändes Asmalinde lämpligare.
Flashback hyllas på Switch
Ett av tidernas bästa spel fick en av tidernas sämsta nyversioner för några år sedan. Jag talar förstås om Flashback. Men nu är det ju faktiskt 25-årsjubiléum, för SNES-versionen åtminstone, och en maxad Switch-version är på gång. Spelet säljs som en samlarversion med en massa onödigt extramaterial, men jag tror jag står över det (ingenting kan ändå överträffa den grymma Amiga-boxen). Däremot ska jag definitivt köpa det här, förutsatt att det alltså är originalet och inte den vedervärdiga remaken. Men eftersom man hyllar just SNES-versionen vore det väl väldigt märkligt.
SNK rullar på
Det går bra för SNK. Efter den senaste tidens lyckade satsningar på både King of Fighters XIV och en rad olika mobilspel går man med vinst och är nu på väg att introduceras på den koreanska börsen. Med de tillgångarna tänker man investera i varumärken från andra japanska utvecklare för att bredda sin egna portfölj. Nu kan man väl tycka att de fortfarande har mycket kvar av sina egna titlar att utveckla vidare, men det tyder åtminstone på att det finns utrymme för parallell utveckling.
Thor Ragnarok rockar inte
Det finns inga usla filmer i Marvels filmuniversum. Möjligen några menlösa, som Hulk, Ironman 3 och Thor 2. Men jag måste säga att Thor Ragnarok är en besvikelse, eftersom jag trodde att den skulle vara så mycket mer. Till att börja med, för en film som sagts vara en komedi var den oväntat o-rolig. Det var ungefär samma nivå som i övriga Marvel-filmer, fast med lite fler såna där pinsamma situationer där allt stannar upp tills någon stammande försöker rädda ögonblicket. Kanske är problemet att den ska vara så väldigt dramatisk med undergång och allt, samtidigt som filmen försöker driva med sig själv.
Onödigt omständligt ritverktyg
Jag börjar få slut på rollspelsfigurer att rita, även om jag förstås skulle kunna rita någon av de femtioelva Aragorn-, Legolas- eller Gimli-kopiorna vi gjorde en gång i tiden. Ibland hittar jag på nya, men det är också intressant att få något oväntat att prova på. Så istället för att ägna några timmar åt att hitta på en massa figurer – så ägnade jag en massa timmar åt att bygga ett kalkylblad i Open Office för att slumpa fram figurer. Och det är rätt kraftfullt nu. Det tar inte bara fram slumpmässiga grundvärden utan också lite utrustning (baserat på klassen, som i sin tur baseras på grundvärdena), den slumpar också fram namn som ibland faktiskt går att uttala. Låt mig visa den första som poppar upp:
Geralt kommer till Soul Calibur VI
Överraskningen uteblev en smula eftersom CDPR inte riktigt kunde hålla masken, men nu är det bekräftat att Geralt av Rivia kommer till Soul Calibur VI. Eftersom han kommer från en egen fantasyvärld handlar det om portaler mellan dimensionerna, men i övrigt är ju Geralt en extremt lämplig karaktär i Soul Calibur, eftersom spelen trots allt utspelar sig i en alternativ tidig renässanstid med fantasyinslag. En Witcher med dubbla svärd och magi känns därför helt rätt, och kanske den lämpligaste tillsammans med Ezio i förra spelet. Jag ser fram emot att använda hans ganska tillbakahållna svärdsstil – jag har länge önskat mig en mer traditionell svärdskämpe eftersom man alltid behövt ha antingen japanska svärd, värja eller svärd och sköld. Men tyvärr lär inte Geralt gå att använda för att skapa egna figurer. Ack, man kan inte få allt.
Stephen Hawking, denna gigant
En av tidernas tveklöst smartaste personer, Stephen Hawking, har avlidit. Det är förstås en stor förlust men också en stor lycka att han ändå kunde leva så länge och bidra med så mycket av sin briljans. Jag läste hans klassiker Kosmos – en kort historik, och det är fascinerande hur han kan förklara extremt komplicerade fysiska fenomen på ett relativt enkelt sätt (jag säger relativt, för det är saker som jag inte kunde hänga med i trots ett ganska hälsosamt intresse). Han var med och tog fram hela begreppet kring singulariteter och var banbrytande inom forskningen kring svarta hål. Men han var också förstås fascinerande på det sätt han hanterade sin sjukdom. Hawking blev ju närmast en ikon med sin rullstol och sin röstsyntes som aldrig uppgraderades bortom den burkiga datorrösten, men alltså, att utveckla alla dessa teorier och hålla föredrag och skriva böcker trots att han var helt förlamad är en makalös bedrift.
Fullmatad Nintendo Direct
Gårdagen bjöd på en Nintendo Direct och de här tillställningarna brukar kunna bjuda på en del godis, så även denna gång. Det känns verkligen som att de har ångan uppe med Switch, men lite mer överraskande är att 3DS inte på något sätt är på väg ut. Själv har jag nog snart pensionerat min efter besvikelsen Metroid: Samus Returns, men det finns mycket kvar att kika på. Hetast är nog Wario Ware Gold, som är ett fullsmockat spel av den gamla skolan. Jag undrar dock om det är så bra att ha en massa olika kontrollsätt (pekskärm, knappar, mikrofon osv), genialiteten ligger ju i enkelheten. Och bäst vore med en ny konsolvariant så att Jonas Mäki slutligen kan pensionera sin Gamecube. Men sen kommer också exempelvis Detective Pikachu med en extremt oväntad huvudperson – åtminstone hur han låter. Och så ett nytt spel med armadillon Dillon, en konvertering av Luigi’s Mansion, något nytt Mario & Luigi och lite till.
